مزمور 88 / Psalm 88
مزمور 88 الفصل / الإصحاح الثامن والثمانون
صلاة رجل قريـب من الموت | |
مزمور 88 : 1 – 19 | Psalm 88: 1 – 19 |
1 لِكبـيرِ المُغَنِّينَ. مزمورٌ لِبَني قورَحَ: نشيدٌ: قصيدةٌ لِهَيمانَ الأَزراحيِّ: | 1 En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren. En dikt av Heman, esrachiten. |
| 2 أيُّها الرّبُّ الإلهُ مُخَلِّصُنا، في النَّهارِ واللَّيلِ صَرَختُ أمامَكَ. | 2 Herre, min Gud, om dagen ropar jag på hjälp, om natten stiger mitt klagoskri till dig. |
| 3 دعْ صلاتي تَصِلُ إليكَ، وإلى صَيحَتي أمِلْ أُذُنَكَ. | 3 Låt min bön nå fram, lyssna till min klagan. |
| 4 نفْسي شَبِــعَت مِنَ المَصائِبِ ودَنَت إلى عالَمِ الأمواتِ حياتي. | 4 Mitt liv är fyllt av elände, jag står vid dödsrikets rand. |
| 5 حُسِبْتُ معَ المُنحَدِرينَ في الجُبِّ، وصِرْتُ كرَجُلٍ لا قوَّةَ لهُ، | 5 Jag räknas till dem som lagts i graven, jag är en man som har mist sin kraft. |
| 6 كرَجُلٍ مَتروكٍ بـينَ الأمواتِ، بَينَ القَتلَى مِنَ المَطروحِينَ في القُبورِ، الّذينَ لا تذكُرُهُم مِنْ بَعدُ، ومَعونَةُ يَدِكَ انقَطَعَت عَنهُم. | 6 Jag multnar bland de döda, likt de fallna som vilar i graven, dessa som du inte längre minns och som är avskurna från dig. |
| 7 جعَلْتَني في الجُبِّ الأسفَلِ، هُناكَ في الظُّلُماتِ والظِّلالِ. | 7 Du har störtat mig ner i graven, i det mörkaste djupet. |
| 8 عليَّ اسْتَقَرَّت حِدَّةُ غضَبِكَ، ولِجميعِ المَهالِكِ أخضَعتَني. | 8 Tung vilar din vrede på mig, du låter dina bränningar slå över mig. |
| 9 أبعَدْتَ عَنِّي مَعارِفي وجعَلتَني مَنبوذا مِنهُم. أنا سجينٌ لا أخرُجُ، | 9 Du har drivit bort mina förtrogna, du har fyllt dem med avsky för mig. Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut. |
| 10 وعيني ذابَت مِنَ العَناءِ. أدعوكَ يا ربُّ نهارا وليلا، وإليكَ أبسُطُ لِلصَّلاةِ كَفَّيَّ. | 10 Mitt lidande gör blicken skum. Varje dag ropar jag till dig, Herre, jag sträcker mina händer mot dig. |
| 11 ألِلأَمواتِ تصنَعُ العَجائِبَ؟ أم يقومُ الأشباحُ لِـيَحمَدوكَ، | 11 Gör du under med de döda? Kan skuggorna resa sig och prisa dig? |
12 أفي القبرِ يُحدَّثُ بِرحمتِكَ، وفي أرضِ الهلاكِ بأمانتِكَ؟ | 12 Talar man i graven om din godhet, i avgrunden om din trofasthet? |
| 13 أفي الظُّلمةِ تُعرَفُ عَجائِبُكَ، وفي أرضِ النِّسيانِ عَدلُكَ؟ | 13 Blir dina under kända i mörkret, din rättfärdighet i glömskans land? |
| 14 بِكَ يا ربُّ أستَغيثُ، وصلاتي باكرا تُبادِرُ إليكَ. | 14 Jag ropar till dig, Herre, om morgonen stiger min bön till dig. |
| 15 لِماذا يا ربُّ تخذُلُني وتحجُبُ وجهَكَ عَنِّي؟ | 15 Varför stöter du bort mig, Herre, och döljer ditt ansikte för mig? |
| 16 أنا مِسكينٌ ومُوجَعٌ مُنذُ صِبايَ، تحَمَّلْتُ أهوالَكَ فكدْتُ أفنَى. | 16 Från min ungdom var jag plågad intill döden, du fyller mig med skräck, min kraft är slut. |
| 17 عَبَرَ عليَّ حَرُّ غضَبِكَ، وأسكتَني رُعبُكَ المُفاجئُ. | 17 Din vrede går fram över mig, fasorna gör mig till intet. |
| 18 كالمياهِ تُحيطُني نهارا وليلا، ومِنْ جميعِ الجوانبِ تغمُرُني. | 18 De sluter sig om mig som vatten, de omger mig ständigt. |
| 19 أبعَدْتَ عَنِّي المُحِبَّ والصِّديقَ، ولا رفيقَ لي سِوى الظَّلامِ. | 19 Du har drivit bort mina vänner och fränder, mina förtrogna tar du ifrån mig. |
المزيد من المشاركات