مزمور 78 / Psalm 78
مزمور 78 الفصل / الإصحاح الثامن والسبعون
قصة العهد مع الرب | |
مزمور 78 : 1 – 72 | Psalm 78: 1 – 72 |
1 قصيدةٌ لآساف: أَصغوا يا شعبـي إلى شريعَتي. أميلوا آذانَكُم إلى أقوالي. | 1 En dikt av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning, hör vad jag har att säga! |
2 أفتَحُ فَمي بِالأَمثالِ وأبوحُ بألغازٍ مِنَ القديمِ | 2 Jag vill yppa visdomsord och tyda det förgångna. |
3 بما سَمِعْناهُ وعَرَفناهُ وأخبَرَنا بهِ أباؤُنا. | 3 Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättade för oss, |
4 لا نُخفِـيهِ عَنْ أبنائِنا، بل نُخبِرُ الجيلَ الآتيَ بأمجادِ الرّبِّ وَعِزَّتِهِ ومُعجِزاتِهِ الّتي صَنعَ. | 4 vill vi inte dölja för våra barn. Vi skall berätta för kommande släkten om Herrens ära och hans makt och om de under han gjort. |
5 أقامَ فريضةً في بَني يَعقوبَ، شريعةً في بَني إِسرائيلَ. أوصى آباءَنا فيها أنْ يصونوها لِبَنِـيهِم، | 5 Han gav sina bud åt Jakob, stiftade en lag åt Israel, där han befallde våra fäder att undervisa sina barn, |
6 فيَعرِفَها الجيلُ الآتي، البنونَ الّذينَ سَيُولَدونَ ويُخبِرونَ بها بَنيهِم. | 6 så att det blev känt för kommande släkten. Och barnen som föddes skulle berätta det för sina barn. |
7 يجعلونَ على اللهِ اعْتِمادَهُم ولا ينسَونَ أعمالَ اللهِ، بل يحفَظونَ جميعَ وصاياهُ | 7 De skulle sätta sin lit till Gud och aldrig glömma hans gärningar utan hålla hans bud |
8 لا يكونونَ مِثلَ آبائِهِم جيلا عَقوقا مُتمَرِّدا، جِيلا لم يَستَقِمْ قلبُهُ ولا كانَ روحُهُ أمينا للهِ. | 8 och inte bli som sina fäder, ett trotsigt och upproriskt släkte, ett opålitligt släkte utan trohet mot Gud. |
9 بنو أفرايمَ قوسٌ خادِعَةٌ، هرَبوا في يومِ القِتالِ. | 9 Efraimiterna var beväpnade med båge men flydde när striden kom. |
10 لم يُراعوا عَهدَ اللهِ ولا سَلكوا في شريعَتِهِ. | 10 De höll inte förbundet med Gud och vägrade följa hans lag. |
11 نَسوا أعمالَهُ كُلَّها ومُعجِزاتِهِ الّتي أراهُم. | 11 De glömde hans gärningar och de underverk han låtit dem se. |
12 صنعَ العَجائبَ أمامَ آبائِهِم في أرضِ مِصْرَ، بلادِ صُوعَنَ. | 12 Han gjorde under inför deras fäder i Egypten, på Soanslätten. |
13 شقَّ البحرَ لهُم لِـيَعبروا ونصَبَ المياهَ كَتَلٍّ مُرتَفِـعٍ. | 13 Han klöv havet och förde dem igenom, han lät vattnet stå som en mur. |
14 هَداهُم بالسَّحابِ في النَّهارِ، وطُولَ اللَّيلِ بِضوءِ النَّارِ. | 14 Om dagen ledde han dem med ett moln och natten igenom med lysande eld. |
15 شَقَّ صُخورا في البرِّيَّةِ، فسَقاهُم كأنَّما مِنْ لُجَجٍ. | 15 Han klöv klippan i öknen och gav dem vatten ur djupen att dricka. |
16 أخرجَ سواقيَ مِنَ الصَّخرةِ، وأجرَى المياهَ كالأَنهارِ. | 16 Han lät källor bryta fram ur stenen, lät floder av vatten strömma ner. |
17 ثُمَّ عادوا يَخْطَأُونَ إليهِ، ويتَمَرَّدُونَ على العلـيِّ في القفْرِ. | 17 Men de fortsatte att synda mot honom, att trotsa den Högste i öknen. |
18 جَرَّبوا اللهَ في قُلوبِهِم، طالبـينَ طعاما يشتَهُونَهُ. | 18 Med vett och vilja satte de Gud på prov när de krävde att få mat. |
19 فَتكَلَّمُوا على اللهِ وقالوا: أيَقدِرُ اللهُ أنْ يُهَيِّـئَ لنا مائدةً في هذِهِ البرِّيَّةِ؟ | 19 De klandrade Gud och sade: ”Kan Gud duka ett bord i öknen? |
20 فضَرَبَ الصَّخرةَ وإذا المياهُ تَسيلُ وتَفيضُ أنهارا. وقالوا: أيَقدِرُ أنْ يُعطيَ خبزا، أو يُهَيِّـئَ لحما لِشعبِهِ؟ | 20 Han slog på klippan så att vatten strömmade fram och bäckar flödade, men kan han också ge oss bröd och skaffa kött åt sitt folk?” |
21 فسَمِعَ الرّبُّ واغتاظَ جدًّا، وثارَ غضَبُهُ على بَني إِسرائيلَ، على بَني يَعقوبَ، كنارٍ مُشتَعِلَةٍ، | 21 Herren hörde det och vredgades.Elden slog upp mot Jakob, vreden bröt fram mot Israel, |
22 لأنَّهُم لم يُؤمنوا باللهِ، ولا تَوكَّلوا على خلاصِهِ. | 22 eftersom de inte litade på Gud och inte trodde på hans hjälp. |
23 فأمرَ الغيومَ مِنْ فوقُ وفتحَ أبوابَ السَّماءِ. | 23 Han gav sin befallning åt molnen därovan och öppnade himlens dörrar, |
24 فأمطرتْ مَنًّا لِـيأكُلوا، حِنطةً أعطاهُم مِنَ السَّماءِ. | 24 han lät manna regna över dem, säd från himlen gav han dem. |
25 فأكلَ الإنسانُ خُبزَ الملائكةِ، زادا أرسلَهُ لِلشَّبَعِ. | 25 Människor fick äta änglars bröd. Han sände dem föda och de blev mätta. |
26 أطلَقَ رِيحا شرقِـيَّةً في السَّماءِ وساقَ رِيحَ الجَنوبِ بِقُدْرَتِهِ، | 26 Från himlen lät han östanvinden blåsa, han drev fram sunnanvinden med sin kraft. |
27 فأمطَرَ علَيهِم لُحوما كالتُّرابِ وطُيورا مُجَنَّحَةً كرملِ البِـحارِ. | 27 Han lät kött falla ner likt ett stoftregn, fåglar talrika som havets sand. |
28 أوقَعَها في وسَطِ خيامِهِم، وحَولَ مساكِنِهِم مِنْ كُلِّ صَوبٍ، | 28 Han lät dem falla mitt i lägret, runt omkring deras tält. |
29 فأكَلوا وشَبِــعوا جِدًّا وأتاهُم بِما يشتَهونَ. | 29 De åt och blev mycket mätta, han lät dem få sitt lystmäte. |
30 وما كادوا يُشبِــعونَ شهوتَهُم والطَّعامُ بَعْدُ في أفواهِهِم، | 30 Men innan de stillat sin lystnad, när de ännu hade maten i munnen, |
31 حتّى ثارَ علَيهِم غضَبُ اللهِ وقضى على الأقوياءِ مِنهُم، وصَرعَ النُّخْبةَ في بَني إِسرائيلَ. | 31 bröt Guds vrede fram över dem. Han dräpte många av de starkaste och fällde Israels unga män. |
32 معَ هذا كُلِّهِ عادوا يَخطَأُونَ ولا يُؤمِنونَ بِمُعجِزاتِهِ، | 32 Ändå fortsatte de att synda, de trodde inte, trots hans under. |
33 فأفنى أيّامَهُم بِنَفخَةٍ وسنينَ حياتِهِم بِلَعنَةٍ. | 33 Han lät deras liv sluta i intet och deras år i skräck. |
34 كُلَّما فَتَكَ بِهِم طَلَبُوهُ وتابوا وبَكَّروا إليهِ | 34 När han dräpte sökte de sig till honom, de vände sig åter till Gud. |
35 وذكَروا أنَّ اللهِ هوَ خالِقُهُم وأنَّ الإلهَ العليَّ هوَ فادِيهِم. | 35 De mindes att Gud var deras klippa, att Gud den Högste var deras befriare. |
36 لكنَّهُم خادعوهُ بأفواهِهِم، وبألسنَتِهِم كذَبوا علَيهِ. | 36 Men deras ord var hyckleri, vad de sade till honom var lögn. |
37 فما ثبَتَت قلوبُهُم معَهُ ولا كانوا أُمناءَ لِعَهدِهِ. | 37 De höll inte fast vid honom, de var inte trogna mot hans förbund. |
38 وهوَ رحومٌ يُكَفِّرُ عَنِ الإثْمِ، ولا يُريدُ هلاكَ أحدٍ. يُكثِرُ مِنْ رَدِّ غضَبِهِ، ولا يُثيرُ كُلَّ سَخَطِهِ. | 38 Men han är barmhärtig, han förlåter synder och vill ingens fördärv. Han håller ofta sin vrede tillbaka, låter inte all sin harm bryta fram. |
39 يذكُرُ أنَّهُم بَشَرٌ، رِيحٌ عابِرةٌ لا تعودُ. | 39 Han tänkte på att de bara var människor, en vind som far förbi och är borta. |
40 كم تَمَرَّدوا علَيه في البرِّيَّةِ، وأغضَبُوهُ في الأرضِ القَفْرِ. | 40 Hur ofta trotsade de honom inte i öknen och bedrövade honom i ödemarken! |
41 وكم عادوا وجَرَّبُوا اللهَ وأغاظوا قُدُّوسَ إِسرائيلَ. | 41 Gång på gång satte de Gud på prov och kränkte Israels Helige. |
42 لم يذكروا ما صَنَعَت يَدُهُ يومَ افتَدَاهُم مِنَ الضِّيقِ | 42 De mindes inte den makt han visade då han befriade dem från fienden, |
43 بأنْ أجرى في مِصْرَ مُعجِزاتِهِ، في بلادِ صُوعَنَ عَجائِبَهُ، | 43 då han gjorde tecken i Egypten och under på Soanslätten. |
44 فحوَّلَ أنهارَهُم إلى دَمٍ وسواقِـيَهُم لِكيلا يشرَبوا. | 44 Han förvandlade deras floder till blod, de kunde inte dricka ur bäckarna. |
45 أرسلَ بَعوضا فأكلَهُم وضفادِعَ فأفسَدَت أرضَهُم. | 45 Han sände flugsvärmar som åt dem och grodor som plågade dem. |
46 سَلَّمَ إلى الجَنادبِ غَلَّتَهُم، وإلى الجَرادِ ثِمارَ تَعَبِهِم. | 46 Han gav deras grödor till gräshoppor, deras skördar till skadedjur. |
47 قَضَى بالبَرَدِ على كُرومِهِم، وعلى جُمَّيزِهِم بالصَّقيعِ. | 47 Han förstörde deras vinstockar med hagel och deras sykomorer med skyfall. |
48 دفعَ إلى البَرَدِ بهائِمَهُم وإلى الصَّواعِقِ مواشيَهُم. | 48 Han prisgav boskapen åt sjukdomar och husdjuren åt pest. |
49 أرسلَ علَيهِم حُمَيَّا غضَبِهِ وغَيظا وسَخَطا وضيقا، | 49 Han sände sin glödande vrede mot dem, harm och förbittring och nöd, ett följe av olycksänglar. |
50 مَهَّدَ سُبُلا لِغَضَبِهِ، أرسلَها معَ ملائكةِ الشَّرِّ. فلم يمنعِ الموتَ عَنْ نُفوسِهِم، بل أسلمَ حياتَهُم إلى الوَباءِ، | 50 Han gav sin vrede fritt lopp. Han skonade dem inte från döden utan prisgav dem åt pesten. |
51 وضرَبَ الأبكارَ كُلَّهُم في مِصْرَ، عُنفُوانَ القُدْرةِ في أرضِ حامٍ. | 51 Han dräpte allt förstfött i Egypten, de först avlade i Hams hyddor. |
52 ساقَ مِثلَ الغنَمِ شعبَهُ، وقادَهُم كالقطيعِ في البرِّيَّةِ. | 52 Han förde ut sitt folk som en fårflock och ledde dem som en hjord genom öknen. |
53 هَداهُم آمنينَ فلم يَفزَعوا، وغَطَّى بِالبحرِ أعداءَهُم. | 53 Han ledde dem tryggt, de var utan fruktan. Havet höljde deras fiender. |
54 أدخلَهُم تُخومَه المُقدَّسةَ، الجبَلَ الّذي اقتَنتْهُ يَمينُهُ، | 54 Han förde dem till sitt heliga land, till det berg som han själv gjort till sitt. |
55 وطَرَدَ الأمَمَ مِنْ وجوهِهِم. قَسمَ أرضَهُم بِالحَبلِ ميراثا، وفي خيامِهِم أسكنَ أسباطَ إِسرائيلَ. | 55 Han drev bort folken framför dem, han skiftade ut deras land och lät Israels stammar bo i deras hus. |
56 فعادوا وجرَّبوا اللهَ العليَّ وتَمَرَّدُوا ولم يحفظوا فرائِضَهُ. | 56 Men de trotsade Gud den Högste och satte honom på prov, de höll inte hans bud. |
57 إرتَدُّوا وغَدَروا مِثلَ آبائِهِم، وانقَلَبوا كقَوسٍ خادِعةٍ. | 57 De avföll trolöst som sina fäder, de svek som en slak båge. |
58 كَدَّرُوهُ بِمَذابِـحِهِم في المُرتَفَعاتِ، وأَثارُوا بأصنامِهِم غَيرَتَهُ. | 58 De kränkte honom med sina offerplatser, gjorde honom svartsjuk med sina gudabilder. |
59 سَمِعَ اللهُ فاغتاظَ جِدًّا ورفَضَ إِسرائيلَ كُلَّ الرَّفْضِ. | 59 Gud hörde dem och vredgades, han förkastade Israel. |
60 نَبَذَ مَسكِنَهُ في شيلُو، خَيمَتَهُ المَنصوبةَ بَينَ البشَرِ، | 60 Han övergav sin boning i Shilo, det tält som han rest bland människor. |
61 وسَلَّمَ لِلسبْـي تابوتَ عَهدِهِ، وإلى الخُصوم رمزَ جلالِهِ. | 61 Han lät sin kraft föras bort i fångenskap och sin härlighet komma i fiendehand. |
62 إلى السَّيفِ أسلَمَ شعبَهُ، على ميراثِه ثارَ غَيظُهُ، | 62 Han prisgav sitt folk åt svärdet, han vredgades på sin egendom. |
63 فأكلَتِ النَّارُ فِتيانَهُم ولم تفرَحْ فَتَياتُهُم بِــعُرْسٍ. | 63 De unga männen förtärdes av eld, flickorna blev utan bröllopssång. |
64 كهَنَتُهُم سقَطوا بِـحدِّ السَّيفِ، وأرامِلُهُم عَجِزنَ عَنِ البُكاءِ. | 64 Prästerna föll för svärdet, änkorna fick inte hålla dödsklagan. |
65 وأفاقَ الرّبُّ كما مِنْ نَومٍ، وكجَبَّارٍ رَنَّحَتْهُ الخمرُ، | 65 Då vaknade Herren som om han sovit, som när krigaren vaknar ur ruset. |
66 فضرَبَ خُصُومَهُ وهُم هارِبونَ، وجَعَلَهُم عارا إلى الأبدِ. | 66Han slog tillbaka sina fiender och utlämnade dem åt evig vanära. |
67 لكنَّهُ رَفَضَ بَيتَ يوسُفَ، وما اختارَ سِبْطَ أفرايمَ، | 67 Han förkastade Josefs ätt, han utvalde inte Efraims stam. |
68 بلِ اخْتار سِبْطَ يَهوذا، وجبَلَ صِهيَونَ الّذي أحبَّ. | 68 Men han utvalde Juda stam och Sions berg som han älskade. |
69 هُناكَ بَنى مَقدِسَهُ كالعَلاءِ، وكالأرضِ أسَّسَهُ إلى الأبدِ. | 69 Han byggde sin helgedom hög som himlen och fast som jorden, som han grundlagt för evigt. |
70 واختارَ داوُدَ عبدَهُ. أخذَهُ مِنْ حَظائِر الغنَمِ، | 70 Han utvalde David, sin tjänare, och tog honom från fårfållorna. |
71 مِنْ خلْفِ النِّعاجِ جاءَ بهِ لِـيرعى بَني يَعقوبَ شعبَهُ، بَني إِسرائيلَ ميراثَه. | 71Han hämtade honom från tackorna att valla Jakob, hans folk, Israel, hans egendom. |
72 فرَعاهم بِسلامةِ قلبِهِ، وبـيدٍ ماهِرةٍ قادَهُم. | 72 Och han vallade dem med hängivet hjärta och ledde dem med förfaren hand. |
المزيد من المشاركات
مزمور 78 / Psalm 78
48Han prisgav boskapen åt sjukdomar
och husdjuren åt pest.