مزمور 74 / Psalm 74

مزمور 74 الفصل / الإصحاح الرابع والسبعون

بعد دمار الهيكل
مزمور 74 : 1 – 23	Psalm 74: 1 – 23
1 نشيدٌ‌ لآسافَ‌: لِماذا خَذَلْتنا يا اللهُ طويلا، وتصاعدَ غضَبُكَ على رَعيَّتِكَ‌	1 En dikt av Asaf. Varför, o Gud, har du stött bort oss för alltid? Varför flammar din vrede mot fåren i din hjord?
2 أُذكُرْ جماعَتَكَ الّتي ا‏قتَنَيتَها مُنذُ القديمِ وا‏فْتَدَيتَها، وا‏ذكُرْ سِبْطا جعَلْتَهُ مُلْكا لكَ، وجبَلَ صِهيَونَ الّذي سكَنْتَهُ.	2 Tänk på din menighet, den som du en gång förvärvade, det folk som du friköpt, din egendom, tänk på Sions berg, där du tog din boning.
3 إرفعْ خُطُواتِكَ إلى الخرائِبِ الدَّائِمةِ، فالأعداءُ حطَّمُوا كُلَّ شيءٍ في مَقدِسِكَ.	3 Styr dina steg mot det som lagts i ruiner. Allt har fienden förött i helgedomen.
4 زَمْجَروا في وسَطِ مَعبَدِكَ ورفَعوا راياتِهِم علامةَ النَّصرِ.	4 Dina ovänner skränade i ditt hus, de ställde upp sina tecken där.
5 عمِلوا فُؤُوسَهُم في أخشابِهِ، كما في غابةٍ كثيفَةٍ،	5 De högg som när man låter yxan gå i täta skogen.
6 حطَّموا المَنقوشاتِ كُلَّها بالمَطارقِ والمَعاولِ جميعا.	6 O rnamenten slog de sönder med bila och bräckjärn.
7 أحرَقوا بالنَّارِ مَقدِسَكَ، ودَنَّسوا وهَدَموا مَسكِنَ ا‏سمِكَ.	7 De satte eld på din helgedom, skändade och rev ner ditt namns boning.
8 قالوا في قُلوبِهِم: «نُزيلُهُم جميعا!» وأحرَقوا‌ كُلَّ مَعبَدٍ للهِ في الأرضِ.	8 De tänkte: Vi skall kuva dem alla! De brände ner alla gudshus i landet.
9 لا نرَى عَلامةً ولم يـبقَ نَبـيٌّ، ولا عِندَنا مَنْ يعرِفُ إلى متى؟	9 Vi ser inte våra egna tecken, här finns inga profeter mer – ingen av oss vet hur länge det varar.
10 إلى متى يا اللهُ يُعيِّرُنا المُضايِقونَ، ويستهينُ العَدُوُّ با‏سمِكَ على الدَّوامِ؟	10 Hur länge, o Gud, skall fienden få smäda? Får han förakta ditt namn för alltid?
11 لِماذا تَرُدُّ يَمينَكَ‌ يا اللهُ؟ أخرِجْها مِنْ جَيـبِكَ وا‏ضرِبْ.	11 Varför håller du tillbaka din högra hand, varför gömmer du den i manteln?
12 أنتَ يا اللهُ مَلِكي مِنَ القديمِ، صانِـعُ الخلاصِ في الأرضِ.	12 Gud, min konung från urtiden, du som vinner segrar på jorden!
13شَقَقْتَ البحرَ بِقُدرَتِكَ، وكسَرْتَ رُؤوسَ التَّنانينِ‌ على المياهِ.	13 Du delade havet med din makt, du klöv drakarnas huvuden på vattnet.
14 أنتَ رَضَضْتَ رُؤوسَ لُوِياثانَ‌ وجعَلْتَهُ مأكلا لِحيتانِ البحرِ.	14 Du krossade Leviatans huvuden och gav honom som föda åt öknens djur.
15 أنتَ فَجَّرْتَ الينابـيعَ والسُّيولَ وَجَفَّفتَ أنهارا لا تَنقَطِـعُ.	15 Du lät källor och bäckar springa fram, du fick vattenrika floder att sina.
16 لكَ النَّهارُ ولكَ اللَّيلُ أيضا، فأنتَ كَوَّنتَ القمرَ‌ والشَّمسَ.	16 Din är dagen och din är natten, du satte månen och solen i deras banor.
17 رسَمْتَ جميعَ نُجومِ الأرضِ وأبدَعْتَ الصَّيفَ والشِّتاءَ.	17 Du stakade ut alla gränser på jorden, sommar och vinter är ditt verk.
18 أُذكُرْ يا ربُّ أنَّ عَدُوا عَيَّرَكَ وشعبا جاهِلا أهانَ ا‏سمَكَ.	18 Herre, tänk på hur fienden smädar och hur ett folk av dårar föraktar ditt namn.
19 لا تُسَلِّمْ إلى الوحوشِ شعبَكَ‌، ولا تنسَ أبدا نُفوسَ مَساكينِكَ.	19 Lämna inte åt vilddjuren den som prisar dig, glöm inte dina hjälplösa för alltid!
20 أعلِنْ عَهدَك يا اللهُ، فالعُنْفُ يَملأُ ظلامَ مَساكِنِ الأرضِ.	20 Kom ihåg ditt förbund! Landets mörka hörn är våldets boningar.
21 لا تَدَعِ المَقهورَ يَرجِـعُ في خِزْيٍ، وليُهَلِّلْ لاِسمِكَ المِسكينُ والبائِسُ.	21 Låt inte de hjälplösa gå besvikna bort, låt de förtryckta och fattiga prisa ditt namn!
22 قُمْ يا اللهُ وخاصِمْ مَنْ يُخاصِمُكَ، وا‏ذْكُرْ تعيـيرَ الجاهِلِ لكَ نهارا وليلا.	22 Grip in, o Gud, hävda din rätt, tänk på hur du ständigt smädas av dårar!
23 لا تَنسَ صوتَ مَنْ يُضايِقُكَ والضَّجيجَ الصَّاعِدَ مِمَّنْ يُقاوِمُكَ.	23 Glöm inte ropen från dina fiender, dina ovänners larm som ständigt hörs!