سفر المزامير عربي سويدي
مزمور 73 / Psalm 73
مزمور 73 الفصل / الإصحاح الثالث والسبعون
نجاح الأشرار | |
مزمور 73 : 1 – 28 | Psalm 73: 1 – 28 |
1 مزمورٌ لآسافَ: اللهُ صالِحٌ لِلمُستَقيمينَ صالِحٌ لأنقياءِ القُلوبِ. | 1 En psalm av Asaf. Ja, Gud är god mot den rättrådige, mot den vars hjärta är rent. |
| 2 كادَت قَدَمايَ تَزيغانِ، ولولا قليلٌ لَزَلَّت خُطُواتي، | 2 Ändå var jag nära att snava, jag höll på att tappa fotfästet. |
| 3 حِينَ غِرْتُ مِنَ المُتَباهينَ ورأيتُ الأشرارَ في سلامٍ. | 3 Jag fylldes av avund mot de högmodiga, jag såg att det gick de gudlösa väl. |
| 4 هُم لا يُقاسُونَ الشَّدائِدَ، وأجسامُهُم سليمةٌ سمينةٌ. | 4 De vet inte av några hinder, deras hull är fett och frodigt. |
| 5 لا يتعَبونَ كسائِرِ النَّاسِ ولا يُصابُونَ مِثلَ البشَرِ. | 5 De råkar inte i nöd som andra, de lider inte som människor gör. |
| 6 لِذلِكَ تَقَلَّدُوا الكِبرِياءَ وارتَدَوا ثيابَ العُنْفِ. | 6 Därför är högfärden deras halskedja och våldet den dräkt de bär. |
| 7 عيونُهُم جَحَظَت مِنَ الشَّحْمِ، وقلوبُهُم جاوَزَت كُلَّ شكوى. | 7 Deras ögon tittar fram ur fetman, deras inbilskhet är utan gräns. |
| 8 يستَهزِئُونَ ويَنطِقُونَ بالسُّوءِ، ويَظلِمونَ ويَتكَلَّمونَ باستعلاءٍ. | 8 De hånar och talar ondsint, överlägset och hotfullt. |
| 9 يجعلونَ أفواهَهُم في السَّماءِ، وألسِنَتَهُم تسعى في الأرضِ. | 9 De öppnar sitt gap mot himlen, deras tunga far fram över jorden. |
| 10 يشبَعونَ مِنَ الأكلِ حتّى التُّخْمةِ، وإلى الماءِ لا يعطَشونَ. | 10 Därför kommer folket till dem och suger i sig deras ord. |
| 11 يقولونَ: «كيفَ يعلَمُ اللهُ؟ وهل عِندَ العليِّ مَعرِفَةٌ؟» | 11 De säger: Gud, vad vet han? Inte vet den Högste vad vi gör! |
| 12 هؤلاءِ هُمُ الأشرارُ الهانِئونَ، تزدادُ ثَروَتُهُم على الدَّوامِ. | 12 Sådana är de gudlösa, i lugn och ro ökar de sin rikedom. |
| 13 أمَّا أنا فعَبَثا طهَّرْتُ قلبـي وغسَلْتُ بالنَقاوَةِ يَدَيَّ، | 13 Förgäves höll jag mitt hjärta rent och sköljde i oskuld mina händer. |
| 14 لأنَّكَ تُعَذِّبُني نهارا وليلا وتُؤدِّبُني في كُلِّ صباحٍ. | 14 Jag fick lida dagen i ända, var morgon blev jag tuktad på nytt. |
| 15 لو قُلتُ مِثلَ هذا الكَلامِ لَغَدَرْتُ بأجيالِ بَنِـيكَ. | 15 Hade jag sagt: Jag vill tala som de, då hade jag svikit dina trogna. |
| 16 حَسِبتُ أنِّي أعرِفُ ذلِكَ فرأيتُهُ عَسيرا عليَّ، | 16 Jag grubblade och sökte förstå, men det blev mig för svårt. |
| 17 إلى أنْ دَخَلتُ هَيكلَ اللهِ وتَبَيَّنتُ آخِرةَ الأشرارِ. | 17 Men så kom jag till Guds helgedom och insåg hur det går med dem. |
18 في المَزالقِ حقًّا جعَلْتَهُم، وفي المَهالِك يا ربُّ أوقَعتَهُم. | 18 Du för dem ut på hala vägar, du störtar dem i fördärvet. |
| 19 يصيرونَ إلى الخَرابِ في لحظةٍ، ويضمَحِلُّونَ ويفنَونَ مِنَ الأهوالِ. | 19 Plötsligt blir de till intet, de går under och förgås i skräck, |
| 20 كَحُلُمٍ عِندَ اليقظةِ يا ربُّ، عِندَ اليقظةِ تزولُ صُورتُهُم. | 20 liksom drömmen är borta när man vaknar, en bild som är glömd då man stiger upp. |
| 21 عِندَما تَمَرمَرَ قلبـي، وفي كبِدي تَوَجَّعْتُ، | 21 När mitt sinne var bittert och det sved i mitt hjärta, |
| 22 كنتُ غبـيًّا لا أعرِفُ، كنتُ كالبهيمِ عِندَكَ، | 22 då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig. |
| 23 وأنا معَكَ في كُلِّ حينٍ، تُمسِكُني بِيَدي اليُمنى. | 23 Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. |
| 24 بِمَشُورَتِكَ تَهديني، وإلى المَجدِ تأخُذُني مِنْ بَعدُ. | 24 Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. |
| 25 مَنْ لي في السَّماءِ سِواكَ، وفي الأرضِ لا أُريدُ غيرَكَ، | 25 Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. |
| 26 يفنَى لحمي وقلبـي، ويـبقى اللهُ صخرَتي ونَصيـبـي. | 26 Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt. |
| 27 البُعَداءُ عنكَ يَبـيدونَ، وتُسكِتُ كُلَّ مَنْ يَخونُكَ. | 27 De som är fjärran från dig går under, du förintar alla som är otrogna mot dig. |
28 القُربُ مِنَ اللهِ يَطيـبُ لي، وفي السَّيِّدِ الرّبِّ جعَلْتُ حِمايَ لأحدِّثَ بِـجميعِ أعمالِهِ. | 28 Men jag har min lycka i att nalkas Gud, jag tar min tillflykt till Herren, min Gud, och skall vittna om allt du har gjort. |
