مزمور 59 / Psalm 59

مزمور 59 الفصل / الإصحاح التاسع والخمسون

نجِّني يا الله واحمِني
مزمور 59 : 1 – 18	Psalm 59: 1 – 18
1 لِكبـير المُغَنِّينَ. على لحنِ أُغنيةِ «لا تُهلِك…» لِداوُدَ عِندَما أرسلَ شاوُلُ رُسُلا يُراقبون بَيتَهُ لِـيَقتُلوهُ‌:	1 För körledaren. Ett kväde av David när Saul hade skickat män för att bevaka huset och döda honom.
2 نجِّني مِنْ أعدائي يا اللهُ، وا‏حمِني مِنَ القائِمينَ عليَّ.	2 Rädda mig, min Gud, från mina motståndare, för mig i säkerhet undan mina fiender!
3 نجِّني مِمَّن يفعَلونَ الإثْمَ، ومِمَّنْ يسفُكونَ الدِّماءَ خلِّصْني.	3 Rädda mig från ogärningsmännen, hjälp mig undan mördarna!
4 هُم يكمنُونَ لِلفَتْكِ بـي، ويَجورونَ عليَّ وهُم أشدَّاءُ. لا معصِيةَ لي ولا خطِيئةَ يا ربُّ،	4 De ligger i försåt för mig, grymma män angriper mig, utan att jag syndat eller felat, Herre.
5 وما أذنَبتُ فبَادروا وتَأَهَّبوا. فقُمْ إلى لِقائي وا‏نظُرْ،	5 Fast jag är oskyldig gör de sig redo. Vakna, kom till mig och se!
6 أيُّها الرّبُّ القديرُ إلهُ إِسرائيلَ. أَفِقْ وعاقِبْ جميعَ الأمَمِ ولا ترحمْ أيَّ غادِرٍ أثيمٍ.	6 Du, Herre Gud Sebaot, Israels Gud, res dig och straffa folken! Skona ingen trolös usling!
7 يرجِعونَ مساءً وينبَحونَ كالكِلابِ، ويطوفونَ في أنحاءِ المدينةِ.	7 De kommer varje kväll, de ylar som hundar och stryker omkring i staden.
8 أفواهُهُم يسيلُ مِنها اللُّعابُ، وألسِنَتُهُم سُيوفٌ بَينَ أسنانِهِم، يقولونَ: «ما مِنْ أحدٍ يسمعُ‌؟»	8 Orden strömmar ur deras mun och tungorna är som svärd, de tror att ingen hör dem.
9 وأنتَ يا ربُّ تضحَكُ علَيهِم وتستَهزِئُ بِـجميعِ الأمَمِ.	9 Men du, Herre, ler åt dem, du ser med löje på folken.
10 إليكَ أُسارِعُ يا عِزَّتي‌، لأنَّكَ يا اللهُ ملجأي.	10 Du är min styrka, jag lovsjunger dig, Gud är min säkra borg.
11 تَتقَدَّمُني إلى القِتالِ بِرحمتِكَ‌ فَتُريني هزيمةَ الثَّائرينَ عليَّ.	11 Min Gud är trofast och kommer till min hjälp, Gud låter mig se mina fienders fall.
12 لا تقتُلْهُم لِئلاَّ ينسى شعبـي، بل فَرِّقْهُم بِقُدرَتِكَ وا‏صرَعْهُم، أيُّها الرّبُّ تُرسَنا.	12 Döda dem inte – då kan mitt folk glömma. Gör dem hemlösa med din makt, störta ner dem, Herre, vår sköld!
13 خَطِئوا بأفواهِهِم، بِكَلامِ شِفاهِهِم، فدَعْهُم يُؤْخَذُونَ بِـحبائِلِ كِبريائِهِم للشَّتائِمِ والأكاذيـبِ الّتي بها يَنطِقونَ.	13 Varje ord ur deras mun är synd. Låt dem fångas i sitt högmod med sina förbannelser och lögner.
14 أفنِهِم بغَيظٍ، أفنِهِم فلا يكونوا، لِـيعرفوا إلى أقاصي الأرضِ، أنَّ اللهَ سيِّدٌ في بَيتِ يَعقوبَ‌.	14 Förgör dem i din vrede, förgör dem i grund! Då skall alla inse att Gud härskar i Jakob, ja, till jordens yttersta gräns.
15 يرجِعونَ مساءً ويَنبَحونَ كالكِلابِ ويَطوفونَ في أنحاءِ المدينةِ.	15 De kommer varje kväll, de ylar som hundar och stryker omkring i staden.
16 ينتَشِرونَ باحثينَ عَنِ القُوتِ، فلا يشبَعونَ ولا يَهنأونَ‌.	16 De driver omkring och letar föda, blir de inte mätta så gnyr de.
17 وأنا أُنشِدُ لِعِزَّتِكَ، وأُرنِّمُ في الصَّباحِ لِرَحمتِكَ، لأنَّكَ كُنتَ ملجا لي، وملاذا في يومِ ضيقي.	17 Men jag skall sjunga om din styrka och jubla var morgon över din trofasthet, ty du blev en borg för mig, dit jag flydde när jag var i nöd.
18 أرتِّلُ لكَ يا عِزَّتي، لأنَّكَ يا اللهُ ملجَأي، إلهي الّذي يرحَمُني.	18 Du är min styrka, jag lovsjunger dig, Gud är min säkra borg, min Gud är trofast.