مزمور 56 / Psalm 56

مزمور 56 الفصل / الإصحاح السادس والخمسون

الإتكال على الله في الضيق
مزمور 56 : 1 – 14	Psalm 56: 1 – 14
1 لِكبـيرِ المُغَنِّين. على لَحنِ أغنيةِ «الحمامةُ على الأشجارِ البعيدةِ‌». نشيدٌ لِداوُدَ عِندَما أخذهُ الفِلسطيُّونَ في جَتَّ:	1 För körledaren. Ett kväde av David när filisteerna hade gripit honom i Gat.
2 تَحَنَّنْ يا اللهُ فالنَّاسُ يُعادونَني. يُحارِبونَني كُلَّ يومٍ ويُضايقونَني.	2 Förbarma dig, Gud, jag är förföljd, ständigt utsatt för angrepp.
3 الثَّائِرونَ يُعادونَني نهارا وليلا، وما أكثرَ الّذينَ يُحارِبُونَني.	3 Fienderna förföljer mig ständigt, många angriper mig och ser ner på mig.
4 في يومِ خوفي أَيُّها العلـيُّ، أنا علَيكَ أتَوَكَّلُ.	4 När jag är rädd förtröstar jag på dig.
5 أُهَلِّلُ للهِ على كَلامِهِ، وعلَيهِ أتَوكَّلُ ولا أخافُ، فالبشَرُ ماذا يفعَلونَ لي؟	5 På Gud – jag prisar hans ord – på Gud förtröstar jag och är inte rädd. Vad kan dödliga göra mig då?
6 نهارا وليلا يُحَرِّفونَ كَلامي‌، وجميعُ أفكارِهِم عليَّ للشَّرِّ،	6 Ständigt sårar de mig med sina ord, de har ont i sinnet mot mig.
7 يَجورونَ عليَّ ويكمُنونَ لي ويُراقِبونَ خُطُواتي لِـيقتُلوني.	7 De gaddar sig samman och ligger på lur, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv.
8 فجازِهِم يا اللهُ على إثْمِهِم‌، وفي غضَبِكَ أخضِعِ الشُّعوبَ.	8 Löna dem för deras ondska, Gud, slå ner folken i din vrede!
9 أنتَ عليمٌ بما بـي، وها دموعي أمامَكَ‌. أما هيَ في حِسابِكَ؟	9 Du har mätt upp min oro. Samla mina tårar i din lägel, de är ju uppskrivna i din bok.
10 يرتَدُّ أعدائي يومَ أدعوكَ، فأعرِفُ يا اللهُ أنَّكَ معي.	10 Mina fiender skall vika när jag ropar till dig. Det vet jag: Gud är med mig.
11 أُهَلِّلُ للهِ على كَلامِهِ، أهلِّلُ للرّبِّ على كلامِهِ.	11 På Gud – jag prisar hans ord – på Herren – jag prisar hans ord –
12 على اللهِ توكَّلتُ ولا أخافُ، فالإنسانُ ماذا يفعَلُ لي؟	12 på Gud förtröstar jag och är inte rädd. Vad kan människor göra mig då?
13 عليَّ نُذورٌ لكَ يا اللهُ، سأُوفيها ذبائحَ حَمدٍ لكَ،	13 Jag har gett mina löften till dig, o Gud, jag skall infria dem med tackoffer,
14 لأنَّكَ نجَّيتني مِنَ الموتِ، وصُنْتَ رِجلَيَّ مِنَ الزَّلَلِ، حتّى أسيرَ أمامَكَ يا اللهُ في نورِ الحياةِ.	14 ty du har räddat mig från döden, räddat mig från att falla. Så kan jag vandra inför Gud i livets ljus.