مزمور 147 / Psalm 147

مزمور 147 الفصل / الإصحاح المائة والسابع والأربعون

الرب في شعبه وفي الكون
مزمور 147 : 1 – 20	Psalm 147: 1 – 20
1 هلِّلوا للرّبِّ، التَّهليلُ لإلهِنا يَطيـبُ. التَّرتيلُ لَه يحلو ويَليقُ.	1 Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig.
2 الرّبُّ يَبني أورُشليمَ ويجمَعُ المَنفِـيِّينَ مِنْ إِسرائيلَ.	2 Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel.
3 الرّبُّ يشفي المُنكسِري القُلوبِ ويضمِّدُ جُروحَهُم.	3 Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår.
4 الرّبُّ يُحصي عدَدَ الكواكِبِ ويَدعوها كُلَّها بأسماءٍ.	4 Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn.
5 إلهُنا عظيمٌ وقوَّتُهُ كثيرةٌ، ولا حَدَّ لعِلْمِهِ.	5 Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns.
6 الرّبُّ يُعينُ المَساكينَ ويَخفِضُ الأشرارَ إلى الأرضِ.	6 Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken.
7 غَنُّوا للرّبِّ بالحَمدِ. رَتِّلوا لإلهِنا بالكَنَّارةِ‌.	7 Tacka Herren med sång,lovsjung vår Gud till lyra,
8 الرّبُّ يُغطِّي السَّماءَ بالسُّحُبِ، ويُهيِّـئُ المَطَرَ للأرضِ، ويُنبِتُ العُشْبَ في الجِبالِ.	8 han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen,
9 الرّبُّ يُرزِقُ البَهائِمَ طَعامَها،ةوفِراخَ الغُربانِ حينَ تَصرُخُ.	9 han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar.
10 لا يَسُرُّهُ في الخَيلِ‌ جبَروتُها، ولا تُرضِيهِ في الرَّجُلِ قُوَّةُ ساقَيهِ.	10 Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg.
11 بل يَرضى الرّبُّ عَنِ الّذينَ يَخافونَهُ ويَرجُونَ رَحمتَهُ.	11 Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd.
12 سَبِّحي يا أورُشليمُ الرّبَّ، هَلِّلي لإلهِكِ يا صِهيَونُ.	12 Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud.
13 الرّبُّ يُمَكِّنُ مَغاليقَ‌ أبوابِكِ ويُبارِكُ بَنيكِ في داخِلِكِ.	13 Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne.
14 يجعلُ تُخومَكِ سالمةً‌، ومِنْ أجودِ الحِنطةِ يُشبِــعُكِ.	14 Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete.
15 يُرسِلُ أمرَهُ في الأرضِ، فما أسرعَ كَلِمَتَهُ.	15 Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.
16 يفرُشُ الثَّلجَ كالصُّوفِ، ويَنثُرُ الصَّقيعَ كالرَّمادِ.	16 Han låter snö falla som ull, rimfrost strör han ut som aska.
17 يُلقي جَليدَهُ كالفُتاتِ، وأمامَ بَرَدِهِ مَنْ يَقِفُ؟	17 Han kastar ner hagel som smulor, hans köld får vattnet att frysa.
18 يُرسِلُ كلِمَتَهُ فَيُذيـبُ الجَليدَ ويَهِبُّ بِرِيحِهِ فَتَسيلُ المياهُ.	18 Han sänder sitt ord, och isen smälter, han andas, och vattnet strömmar.
19 يُخبِرُ بَني يَعقوبَ بِكَلِمَتِهِ، بَني إسرائيلَ بِـحقوقِهِ وأحكامِهِ.	19 Han förkunnar sitt ord för Jakob, sina stadgar och lagar för Israel.
20 لا يعمَلُ هكذا لأُمَّةٍ مِنَ الأُمَمِ،ةولا يُعَرِّفُهُم أحكامَهُ. هلِّلويا.	20 Så har han inte gjort för andra folk, de känner inte hans lagar. Halleluja!