مزمور 139 / Psalm 139

0 3 دقائق

مزمور 139 الفصل / الإصحاح المائة والتاسع والثلاثون

جدول المحتويات

الرب حاضر في كل مكان ويعرف كل شيء
مزمور 139 : 1 – 24	Psalm 139: 1 – 24
1 لِكبـيرِ المُغَنِّينَ. مزمورٌ لِداوُدَ: يا ربُّ ا‏ختَبرتَنِـي فعَرَفتَني.	1 För körledaren. Av David, en psalm. Herre, du rannsakar mig och känner mig.
2 عرفْتَ قُعودي وقيامي، وتبَيَّنتَ أفكاري مِنْ بعيدٍ	2 Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
3 أنتَ تُراقبُ سَفَري وإقامَتي، وتعرِفُ جميعَ طُرُقي.	3 Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör.
4 قَبلَ أنْ يَنطِقَ لِساني بِكَلِمةٍ، أنتَ تعلَمُ بِها يا ربُّ.	4 Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga.
5 مِنْ وَرَائي ومِنْ قُدَّامي تُحيطُ بـي، وتجعَلُ عليَّ يَدَكَ.	5 Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
6 مَعرِفَتُكَ هذِهِ ما أعجَبها. هيَ أسمى مِنْ إدراكي.	6 Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
7 أينَ أذهَبُ وروحُكَ هُناكَ؟ وأينَ أهربُ مِنْ وجهِكَ؟	7 Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?
8 إنْ تَسَلَّقْتُ السَّماءَ فأنتَ فيها، وإنْ نَزَلْتُ إلى عالَمِ الأمواتِ فأنتَ هُناكَ.	8 Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
9 إنِ ا‏تَّخَذْتُ أجنِحَةَ السَّحَرِ وسكَنتُ في أقاصي اليَمِّ،	9 Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet,
10 فهُناكَ أيضا يَدُكَ تَهديني ويَمينُكَ تُمسِكُني‌.	10 skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.
11 تأمُرُ الظَّلامَ فيَنجلي، واللَّيلَ فيصبحُ نورا.	11 Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt,
12 لدَيكَ لا يُظْلِمُ الظَّلامُ، واللَّيلُ يُضيءُ كالنَّهارِ. فالظَّلامُ عِندَكَ كالنُّورِ.	12 så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.
13 أنتَ مَلكْتَ قلبـي، وأدخَلْتَني بَطْنَ أُمِّي.	13 Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
14 أحمَدُكَ لأنَّكَ رَهيـبٌ وعجيـبٌ. عجيـبةٌ هي أعمالُكَ، وأنا أعرِفُ هذا كُلَّ المَعرِفةِ.	14 Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom,
15 ما خَفِـيَت عِظامي علَيكَ، فأنتَ صَنَعْتَني في الرَّحِمِ‌، وأبدَعْتَني هُناكَ في الخَفاءِ.	15 min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.
16 رأتْني عيناكَ وأنا جَنينٌ، وفي سِفْرِكَ كُتِبَت أيّامي كُلُّها وصُوِّرَت قَبلَ أنْ يكونَ مِنها شيءٌ.	16 Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.
17 ما أكرَمَ أفكارَكَ عِندي يا اللهُ. ما أكثرَ عديدَها.	17 Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald.
18 أعُدُّها فتَزيدُ على الرِّمالِ. وفي فَهمِها أقضي أيّامي‌.	18 Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.
19 ليتَكَ تَقتُلُ الأشرارَ يا اللهُ، فيَبتَعِدَ عنِّي كُلُّ مَنْ يَسفُكُ دَما.	19 Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna,
20 هُمُ الّذينَ يَتكَلَّمونَ علَيكَ بالمَذَمَّةِ، ويَنسَونَ باطلا مَعروفَكَ.	20 de som trotsar dig med sina ränker och fåfängt höjer sin röst mot dig.
21 ألا أُبغِضُ مُبغِضيكَ يا ربُّ وأمقُتُ مُقاوميكَ؟	21 Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som reser sig mot dig?
22 نعم، أُبغِضُهُم كُلَّ البُغْضِ. صاروا لي أعداءً.	22 Jag hatar dem med glödande hat, mina fiender har de blivit.
23 إختَبرْني يا اللهُ وا‏عرِفْ قلبـي. وا‏عرِفْ هَمِّي.	23 Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro,
24 أُنظُرْ إنْ كانَ في مَسلكي اعوِجاجٌ‌، وا‏هْدِني في طريقِكَ على الدَّوامِ.	24 se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.