مزمور 139 / Psalm 139
مزمور 139 الفصل / الإصحاح المائة والتاسع والثلاثون
الرب حاضر في كل مكان ويعرف كل شيء | |
مزمور 139 : 1 – 24 | Psalm 139: 1 – 24 |
1 لِكبـيرِ المُغَنِّينَ. مزمورٌ لِداوُدَ: يا ربُّ اختَبرتَنِـي فعَرَفتَني. | 1 För körledaren. Av David, en psalm. Herre, du rannsakar mig och känner mig. |
| 2 عرفْتَ قُعودي وقيامي، وتبَيَّنتَ أفكاري مِنْ بعيدٍ | 2 Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. |
| 3 أنتَ تُراقبُ سَفَري وإقامَتي، وتعرِفُ جميعَ طُرُقي. | 3 Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. |
| 4 قَبلَ أنْ يَنطِقَ لِساني بِكَلِمةٍ، أنتَ تعلَمُ بِها يا ربُّ. | 4 Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. |
| 5 مِنْ وَرَائي ومِنْ قُدَّامي تُحيطُ بـي، وتجعَلُ عليَّ يَدَكَ. | 5 Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. |
| 6 مَعرِفَتُكَ هذِهِ ما أعجَبها. هيَ أسمى مِنْ إدراكي. | 6 Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. |
| 7 أينَ أذهَبُ وروحُكَ هُناكَ؟ وأينَ أهربُ مِنْ وجهِكَ؟ | 7 Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? |
| 8 إنْ تَسَلَّقْتُ السَّماءَ فأنتَ فيها، وإنْ نَزَلْتُ إلى عالَمِ الأمواتِ فأنتَ هُناكَ. | 8 Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. |
| 9 إنِ اتَّخَذْتُ أجنِحَةَ السَّحَرِ وسكَنتُ في أقاصي اليَمِّ، | 9 Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, |
| 10 فهُناكَ أيضا يَدُكَ تَهديني ويَمينُكَ تُمسِكُني. | 10 skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. |
| 11 تأمُرُ الظَّلامَ فيَنجلي، واللَّيلَ فيصبحُ نورا. | 11 Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, |
| 12 لدَيكَ لا يُظْلِمُ الظَّلامُ، واللَّيلُ يُضيءُ كالنَّهارِ. فالظَّلامُ عِندَكَ كالنُّورِ. | 12 så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. |
| 13 أنتَ مَلكْتَ قلبـي، وأدخَلْتَني بَطْنَ أُمِّي. | 13 Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. |
| 14 أحمَدُكَ لأنَّكَ رَهيـبٌ وعجيـبٌ. عجيـبةٌ هي أعمالُكَ، وأنا أعرِفُ هذا كُلَّ المَعرِفةِ. | 14 Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, |
| 15 ما خَفِـيَت عِظامي علَيكَ، فأنتَ صَنَعْتَني في الرَّحِمِ، وأبدَعْتَني هُناكَ في الخَفاءِ. | 15 min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. |
| 16 رأتْني عيناكَ وأنا جَنينٌ، وفي سِفْرِكَ كُتِبَت أيّامي كُلُّها وصُوِّرَت قَبلَ أنْ يكونَ مِنها شيءٌ. | 16 Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. |
| 17 ما أكرَمَ أفكارَكَ عِندي يا اللهُ. ما أكثرَ عديدَها. | 17 Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. |
| 18 أعُدُّها فتَزيدُ على الرِّمالِ. وفي فَهمِها أقضي أيّامي. | 18 Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig. |
| 19 ليتَكَ تَقتُلُ الأشرارَ يا اللهُ، فيَبتَعِدَ عنِّي كُلُّ مَنْ يَسفُكُ دَما. | 19 Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna, |
| 20 هُمُ الّذينَ يَتكَلَّمونَ علَيكَ بالمَذَمَّةِ، ويَنسَونَ باطلا مَعروفَكَ. | 20 de som trotsar dig med sina ränker och fåfängt höjer sin röst mot dig. |
| 21 ألا أُبغِضُ مُبغِضيكَ يا ربُّ وأمقُتُ مُقاوميكَ؟ | 21 Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som reser sig mot dig? |
| 22 نعم، أُبغِضُهُم كُلَّ البُغْضِ. صاروا لي أعداءً. | 22 Jag hatar dem med glödande hat, mina fiender har de blivit. |
| 23 إختَبرْني يا اللهُ واعرِفْ قلبـي. واعرِفْ هَمِّي. | 23 Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, |
| 24 أُنظُرْ إنْ كانَ في مَسلكي اعوِجاجٌ، واهْدِني في طريقِكَ على الدَّوامِ. | 24 se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen. |
المزيد من المشاركات