سفر المزامير عربي سويدي
مزمور 137 / Psalm 137
مزمور 137 الفصل / الإصحاح المائة السابع والثلاثون
|
نشيد المنفى |
|
|
مزمور 137 : 1 – 9
|
Psalm 137: 1 – 9
|
|
1 على أنهارِ بابلَ هُناكَ جَلَسنا، فَبكَينا عِندَما تَذكَّرْنا صِهيَونَ. |
1 Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. |
| 2 على الصَّفْصافِ في وسَطِها عَلَّقْنا كَنَّاراتِنا. | 2 I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror. |
| 3 هُناكَ طلبَ مِنَّا الّذينَ سَبَونا أنْ نُنشِدَ لهُم، والّذينَ عَذَّبونا أنْ نُفَرِّحَهُم.
قالوا: «أنشِدوا لنا مِنْ أناشيدِ صِهيَونَ».
|
3 De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: ”Sjung för oss en sång från Sion!” |
| 4 كَيفَ نُنشِدُ نشيدَ الرّبِّ في أرضٍ غريـبةٍ؟ | 4 Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land? |
| 5 إنْ نَسيتُكِ يا أورُشليمُ فلتَنْسَني يَميني. | 5 Om jag glömmer dig, Je rusalem, må min högra hand förlamas. |
| 6 لِـيَلتَصِقْ لِساني بِـحَنَكي إنْ كُنتُ لا أذكُرُكِ، إنْ كُنتُ لا أُعلِّي أُورُشليمَ على ذُروةِ فرَحي. | 6 Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje. |
| 7 أُذكُرْ يا ربُّ بَني أدومَ يومَ سَقَطَت أُورُشليمُ. قالوا: «اهْدِمُوها، اهْدِمُوها حتّى أساسِها». | 7 Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: ”Riv ner, riv ner till grunden.” |
| 8 با ابنةَ بابلَ الصَّائِرةَ إلى الخَرابِ، هَنيئا لِمَنْ يُعاقِبُكِ على ما فعَلْتِهِ بنا. | 8 Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. |
| 9 هَنيئا لِمَنْ يُمسِكُ أطفالَكِ ويَضرِبُ بِهمِ الصَّخرةَ. | 9 Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan. |
