مزمور 119 / Psalm 119
مزمور 119 الفصل / الإصحاح المائة والتاسع عشر
امتداح شريعة الرب | |
مزمور 119 : 1 – 176 | Psalm 119: 1 – 176 |
1 هَنيئا للسَّائِرينَ في الكمالِ، للسَّالكينَ في شريعةِ الرّبِّ. | 1 Lycklig den vars liv är fläckfritt, den som följer Herrens lag. |
| 2 هَنيئا لِمَنْ يحفَظُ فرائِضَهُ، وَلِمَنْ يَطلُبُهُ بِكُلِّ قلبِهِ، | 2 Lycklig den som lyder hans lagbud och helhjärtat vänder sig till honom, |
| 3 ولِلَّذينَ لا يَجورونَ، بل يَسلُكونَ في طُرُقِهِ. | 3 som aldrig gör något orätt utan lever efter hans ord. |
| 4 أنتَ أعطَيتَنا وصاياكَ، وأمَرْتَ أنْ نحفَظَها جيِّدا. | 4 Du har gett dina befallningar, de skall följas noga. |
| 5 يا ليتَ طُرُقي ثابِتَةٌ في مُراعاةِ حُقوقِكَ. | 5 Om jag bara kunde stå fast i min strävan att hålla dina stadgar! |
| 6 أنا لا أخزَى أبدا إذا تأمَّلتُ وصاياكَ. | 6 Då behövde jag inte blygas när jag betraktar alla dina bud. |
| 7 أتعَلَّمُ أحكامَكَ العادِلةَ، وبِقلبٍ مُستَقيمٍ أحمَدُكَ. | 7 Jag tackar dig av hjärtat när jag lär mig dina rättfärdiga lagar. |
| 8 أراعي حُقوقَكَ يا ربُّ، فلا تـترُكْني أبدا. | 8 Dina stadgar skall jag hålla. Överge mig aldrig! |
| 9 بِماذا يُصلِـحُ الشَّابُّ سُلوكَهُ؟ يُبرِّرُه بِـحِفْظِ كلامِكَ. | 9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent, så att han håller sig till ditt ord? |
| 10 بِكلِّ قلبـي طَلَبْتُكَ. فلا تُضَلِّلني عَنْ وصاياكَ. | 10 Helhjärtat vänder jag mig till dig, låt mig aldrig villas bort från dina bud. |
| 11 في قلبـي صُنْتُ كَلِمَتَكَ، لِئلاَّ أخطَأَ إليكَ. | 11 Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta, så att jag aldrig syndar mot dig. |
| 12 مُبارَكٌ أنتَ يا ربُّ، فَعَلِّمْني إِرشاداتِكَ. | 12 Herre, lovad vare du! Lär mig dina stadgar. |
| 13 بِشَفَتيَّ أُحَدِّثُ دَوما بِكلِّ أحكامِ فَمِكَ. | 13 Jag förkunnar alla de lagar som har utgått från dig. |
| 14 يَسُرُّني اتِّباعُ فرائضِكَ أكثرَ مِنْ كُلِّ ثَروةٍ. | 14 Jag gläds åt att följa dina lagbud, så som man gläder sig åt rikedom. |
| 15 في أوامِرِكَ أتأمَّلُ، وأُعاينُ سُبُلَكَ. | 15 Jag skall begrunda dina befallningar, jag skall ge akt på dina vägar. |
| 16 بإرشاداتِكَ أستَنيرُ، ولا أنسَى كَلامَكَ. | 16 I dina stadgar har jag min lust, aldrig glömmer jag ditt ord. |
| 17 أحسِنْ إلى عبدِكَ فأحيا وأُراعيَ كَلامَكَ. | 17 Förunna din tjänare att få leva och villigt lyda ditt ord. |
| 18 إفتَحْ عينَيَّ فَأُبصِرَ عَجائِبَ مِنْ شريعَتِكَ. | 18 Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag. |
| 19 أنا في الأرضِ غريـبٌ فلا تَحجُبْ عنِّي وصاياكَ. | 19 Jag är en främling i ditt land, dölj inte dina bud för mig. |
| 20 نفْسي تَحِنُّ اشْتياقا إلى أحكامِكَ كُلَّ حينٍ. | 20 Längtan efter dina lagar förtär mig dag och natt. |
| 21 تنتَهِرُ المُتَكبِّرينَ المَلاعينَ الّذينَ ضَلُّوا عَنْ وَصاياكَ. | 21 Du kväser de fräcka, förbannad är den som viker från dina bud. |
| 22 أزِلْ عنِّي المَهانَةَ والعارَ، فأنا أحفَظُ فَرائِضَكَ. | 22 Lyft av mig vanära och förakt, jag har följt dina lagbud. |
| 23 يجلِسُ الرُّؤساءُ ويَتكَلَّمونَ عليَّ، وعبدُكَ يَتأمَّلُ في إرشاداتِكَ. | 23 Om än furstar sammansvärjer sig mot mig, så begrundar din tjänare dina stadgar. |
| 24 فَرائِضُكَ نُورٌ لي، وهيَ مصدرُ مَشورَتي. | 24 Jag har min lust i dina lagbud, de är mina rådgivare. |
| 25 لَصِقَت بالتُّرابِ نفْسي، فأحيني بِـحسَبِ كَلامِكَ. | 25 Jag ligger nedtryckt i stoftet, skänk mig liv, som du har sagt. |
| 26 أصلَحْتُ سيرتي فأعَنتَني. يا ربُّ عَلِّمْني حُقوقَكَ. | 26 Jag berättar hur jag levt och du ger mig svar, lär mig dina stadgar. |
| 27 فَهِّمْني طريقَةَ أوامِرِكَ، فأتأمَّلَ في عَجائِبِكَ. | 27 Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under. |
| 28 سالَت نفْسي مِنَ الحَسرَةِ، فَقَوِّمْني بِـحسَبِ كَلامِكَ. | 28 Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt. |
| 29 أبعِدْني عَنْ طريقِ الكَذِبِ، وبِشريعَتِكَ تَحَنَّنْ عليَّ. | 29 Låt mig aldrig slå in på lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. |
| 30 إختَرْتُ طريقَ الحَقِّ وجعَلتُ أمامي أحكامَكَ. | 30 Sanningens väg har jag valt, dina lagar har jag för ögonen. |
| 31 تمَسَّكتُ يا ربُّ بِفَرائِضِكَ، فلا تَجعَلْني أخزَى. | 31 Jag håller mig till dina lagbud, svik mig inte, o Herre. |
| 32 أُسرِعُ في طريقِ وصاياكَ،لأنَّكَ تفتحُ قلبـي. | 32 Jag löper den väg dina bud visar, ty du har vidgat min insikt. |
| 33 أرِني طريقَ حُقوقِكَ، فأحفَظَها يا ربُّ إلى النِّهايةِ. | 33 Visa mig, Herre, dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet. |
| 34 فَهِّمْني شريعَتَكَ فأحفَظَها وأرعاها بِكُلِّ قلبـي. | 34 Ge mig förstånd att lyda din lag, att hålla den helt och fullt. |
| 35 إهدِني سَبـيلَ وصاياكَ، لأنِّي بِها سُرِرْتُ. | 35 Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje. |
| 36 أمِلْ قلبـي إلى فرائِضِكَ، لا إلى طَلَبِ الرِّبحِ. | 36 Vänd min håg till dina lagbud och inte till snöd vinning. |
| 37 حَوِّلْ عينَيَّ عَنِ الباطلِ، وفي طَريقِكَ أحيني. | 37 Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som du har sagt. |
| 38 حَقِّقْ لِعبدِكَ قولَكَ، فأنا مِنَ الّذينَ يَخافونَكَ. | 38 Håll ditt löfte till din tjänare, så kan jag leva i gudsfruktan. |
| 39 جَنِّبْني العارَ الّذي أخشاهُ،فأحكامُكَ يا ربُّ صالِحَةٌ. | 39 Ta bort vanäran som skrämmer mig, dina lagar är alltid goda. |
| 40 أشتاقُ إلى أوامِرِكَ، فأحيني يا ربُّ بِــعَدلِكَ. | 40 Jag längtar till dina befallningar, låt din rättfärdighet skänka mig liv. |
| 41 لِتَأْتِني رَحمَتُكَ يا ربُّ، وخلاصُكَ بِـحسَبِ قولِكَ، | 41 Herre, låt mig få del av din kärlek och den räddning du lovat mig. |
| 42 فَأُجيـبَ مَنْ يُعَيِّرُني أنِّي اتَّكَلْتُ على كَلامِكَ. | 42 Jag kan ge mina smädare svar, ty jag litar på dina ord. |
| 43 لا تَنزِعْ مِنْ فَمي كَلامَ الحَقِّ، فأنا رَجَوتُ أحكامَكَ. | 43 Ryck inte sanningens ord ifrån mig, jag hoppas på dina domslut. |
| 44 أُراعي شريعَتَكَ كُلَّ حينٍ، مدَى الدَّهرِ وإلى الأبدِ. | 44 Din lag vill jag alltid hålla, nu och för evigt. |
| 45 أسيرُ مُنشَرِحَ الصَّدْرِ لأنِّي طَلَبْتُ أوامِرَكَ. | 45 I frihet kan jag vandra, ty jag fördjupar mig i dina befallningar. |
| 46 أنطقُ يا ربُّ بِفرائِضِكَ أمامَ المُلوكِ ولا أخزَى. | 46 Jag kungör dina lagbud för kungar och behöver inte blygas. |
| 47 أستَنيرُ يا ربُّ بِوصاياكَ، فهيَ الّتي أُحِبُّ | 47 Jag har min lust i dina bud, ja, jag älskar dem. |
| 48 أرفعُ كَفَّيَّ حُبًّا بوَصاياكَ وأتأمَّلُ في إرشاداتِكَ. | 48 Jag sträcker mina händer mot dig och begrundar dina stadgar. |
| 49 أُذْكُرْ قولَكَ لِعبدِكَ، وهوَ ما جَعَلْتَني أرجوهُ. | 49 Minns vad du sagt till din tjänare, du har ju gett mig hopp. |
| 50 تَعزِيتي في عَنائي أنَّ كَلِمَتَكَ تُحْيـيني. | 50 Det tröstar mig i mitt elände att ditt löfte skänker liv. |
| 51 يستَهزِئُ بـيَ المُتكَبِّرونَ، فلا أميلُ عَنْ شريعتِكَ. | 51 De fräcka hånar mig grovt, men jag viker inte från din lag. |
| 52 أتذَكَّرُ يا ربُّ أحكامَكَ مُنذُ القديمِ فَأتَعَزَّى. | 52 Jag minns dina urgamla lagar, Herre, de ger mig tröst. |
| 53 تأخذُني حِدَّةُ الغَضَبِ مِنَ الأشرارِ المُهمِلينَ شريعتَكَ. | 53 Brinnande vrede fyller mig när de gudlösa överger din lag. |
| 54 كانَت لي حقوقُكَ تراتيلَ في دارِ غُربَتي. | 54 Dina stadgar är min lovsång var jag än befinner mig. |
| 55 في اللَّيلِ أذكُرُ اسمَكَ يا ربُّ وأُناجي شريعتَكَ. | 55 Om natten tänker jag på ditt namn, Herre, jag håller din lag. |
| 56 كانَ ذلِكَ نَصيـبـي، لأنِّي حَفِظْتُ أوامِرَكَ. | 56 Det har blivit mig förunnat att följa dina befallningar. |
| 57 أقولُ حَظِّي يا ربُّ أنْ أحفَظَ كَلامَكَ. | 57 Min andel är Herren, jag lovar att lyda dina ord. |
| 58 بِكُلِّ قلبـي أستَعطِفُكَ، فتَحَنَّنْ بِـحسَبِ قولِكَ. | 58 Jag vädjar till dig av hela mitt hjärta, visa mig nåd, som du har lovat. |
| 59 فكَّرتُ يا ربُّ في طُرُقي، فعُدتُ إلى فرائِضِكَ. | 59 Jag tänker på hur jag levt mitt liv och söker mig till dina lagbud. |
| 60 أسرَعتُ وما تَمَهَّلتُ إلى السَّهَرِ على وصاياكَ. | 60 Utan dröjsmål skyndar jag att lyda dina bud. |
| 61 حَبائِلُ الأشرارِ التَفَّت عليَّ وما نَسِيتُ شريعتَكَ. | 61De gudlösas snaror omger mig, men jag glömmer inte din lag. |
| 62 في نِصفِ اللَّيلِ أقومُ لأحمَدَكَ على عَدلِ أحكامِكَ. | 62 Mitt i natten stiger jag uppför att tacka dig för dina rättfärdiga lagar. |
| 63 أنا واحدٌ مِمَّنْ يخافونَكَ ويسهرونَ على أوامِرِكَ. | 63 Alla som fruktar dig är mina vänner, de som lyder dina befallningar. |
| 64 مِنْ رَحمتِكَ امْتَلأتِ الأرضُ، فعَلِّمْني يا ربُّ إرشاداتِكَ. | 64 Din kärlek, Herre, fyller hela jorden, lär mig dina stadgar. |
| 65 صَنَعْتَ خَيرا مع عبدِكَ، يا ربُّ بِـحسَبِ كَلامِكَ. | 65 Du har varit god mot din tjänare, Herre, som du har sagt. |
| 66 أطعِمْني أطايـيبَ المعرِفَةِ، لأنِّي مُؤمِنٌ بِوَصاياكَ. | 66 Ge mig klokhet och kunskap, ty jag litar på dina bud. |
| 67 ضَلَلْتُ قبلَ أنْ تُعينَني، والآنَ أسهَرُ على كَلِمَتِكَ. | 67 Innan jag fick lida for jag vilse, men nu håller jag mig till ditt ord. |
| 68 صالِـحٌ أنتَ ومُصلِـحٌ فَعَلِّمْني إرشاداتِكَ | 68 Du är god och vad du gör är gott, lär mig dina stadgar. |
| 69 يفتَري عليَّ المُتكَبِّرونَ، وبِكُلِّ قلبـي أحفظُ أوامِرَكَ. | 69 De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag lyder villigt dina befallningar. |
| 70 جَمَدَت قُلوبُهُم كالشَّحْمِ، وأنا أستَنيرُ بِشريعتِكَ. | 70 Deras sinne är trögt som fett, men jag har min lust i din lag. |
| 71 ما عانَيتُهُ كانَ لِخَيري، لأنِّي تَعَلَّمْتُ إِرشاداتِكَ. | 71 För mig var lidandet till gagn, då lärde jag mig dina stadgar. |
| 72 كَلامُ شريعتِكَ خَيرٌ لي مِنْ أُلوفِ ذهبٍ وفِضَّةٍ. | 72 För mig är den lag du förkunnat mer värd än mängder av guld och silver. |
73 يَداكَ صَنَعَتاني وكَوَّنَتاني. فَهِّمْني فأتَعَلَّمَ وصاياكَ. | 73 Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd att lära dina bud. |
| 74 يَراني الّذينَ يخافونَكَ فيَفرَحونَ لِرَجائي بِكَلامِكَ. | 74 De gudfruktiga ser mig och gläds, ty jag sätter mitt hopp till ditt ord. |
| 75 أعرِفُ أنَّ أحكامَكَ عادِلةٌ، وأنتَ بِأمانَةٍ أعَنْتَني. | 75 Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre, i din trofasthet lät du mig lida. |
| 76 رحمتُكَ عزاءٌ لي بِـحسَبِ قولِكَ لِعبدِكَ. | 76 Låt din kärlek bli min tröst, så som du har lovat din tjänare. |
| 77 تَأتيني مَراحِمُكَ فَأحيا وأستَنيرُ بِشريعتِكَ. | 77 Låt mig få möta din barmhärtighet och leva, ty din lag är min lust. |
| 78 يخزَى المُتكبِّرونَ المُفتَرُونَ، أمَّا أنا فأتَأمَّلُ أوامِرَكَ. | 78 Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig, men jag skall begrunda dina befallningar. |
| 79 ليتَ أتقياءَكَ يرجعونَ إليَّ فأُعَرِّفَهُم فرائِضَكَ. | 79 De som fruktar dig skall vända sig till mig och lära känna dina lagbud. |
| 80 لِـيكُنْ قلبـي سليما في حَقِّكَ فلا تجعَلْني أخزَى. | 80 Må jag obrottsligt följa dina stadgar, så att jag aldrig står med skam. |
| 81 تاقَت نفْسي إلى خلاصِكَ، وفي كَلامِكَ رجائي | 81 Längtan efter din hjälp förtär mig, jag sätter mitt hopp till ditt ord. |
| 82 تاقَت عينايَ إلى كَلِمَتِكَ، وأنا أقولُ: «متى تُعَزِّيني؟» | 82 Jag längtar efter att se det du lovat. När skall du trösta mig? |
| 83 صِرْتُ كَزِقٍّ أفسَدَهُ الدُّخانُ، فما نسِيتُ حقوقَكَ. | 83 Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök, men dina stadgar glömmer jag inte. |
| 84 إلى متى ينتَظِر عبدُكَ لِتَحكُمَ على مَنْ يَضْطَهِدُني؟ | 84 Din tjänares dagar är få, när skall du döma dem som förföljer mig? |
| 85 المُتكَبِّرونَ حفَروا لي حَفائِرَ، وما ذلِكَ بِـحسَبِ شريعتِكَ. | 85 De fräcka gräver fallgropar för mig, de följer inte din lag. |
| 86 جميعُ وصاياكَ صادِقَةٌ.هُم يَضطَهِدونَني فَانْصُرْني. | 86 Alla dina bud är sanna. Hjälp mig, de förföljer mig med lögner. |
| 87 كادُوا يُزيلونَني مِنَ الأرضِ، وما ابْتَعَدْتُ عَنْ أوامِرِكَ. | 87 De har nästan gjort slut på mig, men jag viker inte från dina befallningar. |
| 88 أحيني بِـحسَبِ رَحمتِكَ، فأسهَرَ على فرائِضِكَ. | 88 Skänk mig liv i din kärlek, då skall jag följa de lagbud du gett. |
| 89 كَلامُكَ يا ربُّ ثابتٌ في السَّماواتِ إلى الأبدِ، | 89 Herre, för evigt står ditt ord fast i himlen. |
| 90 وأمانَتُكَ إلى جيلٍ فجيلٍ. كوَّنْتَ الأرضَ فهيَ ثابتةٌ. | 90 I alla tider gäller vad du har sagt. Du skapade jorden, och den blev till. |
| 91 ثَبَتَت على أحكامِكَ إلى اليومِ، والكُلُّ عبـيدٌ لكَ. | 91 Enligt dina lagar består den ännu, allting tjänar dig. |
| 92 شريعتُكَ نُورٌ لي لولاها هَلَكْتُ في شَقائي. | 92 Om inte din lag vore min lust skulle jag förgås i mitt lidande. |
| 93 لا أنسَى أبدا أوامِرَكَ لأنَّكَ بها أحيَيتَني. | 93 Dina befallningar skall jag aldrig glömma, du skänker mig liv genom dem. |
| 94 أنا لكَ فَخَلِّصْني، لأنِّي طَلَبْتُ أوامِرَكَ. | 94 Jag är din, rädda mig, ty jag fördjupar mig i dina befallningar. |
| 95 إنتَظرَني الأشرارُ لِـيُهلِكُوني، وأنا أتَفهََّمُ فَرائِضَكَ. | 95 De gudlösa väntar på att förgöra mig,men jag vill ge akt på dina lagbud. |
| 96 لِكُلِّ كمالٍ رأيتُ حَدًّا، أمَّا وَصِيَّتُكَ فلا حَدَّ لها. | 96 Jag har sett att allting har ett slut, men dina bud är utan gränser. |
| 97 كم أُحِبُّ شريعتَكَ، أتَأمَّلُها نهارا وليلا. | 97 Vad jag älskar din lag! Jag begrundar den dagen lång. |
| 98 وصيَّتُكَ الّتي لا تُفارِقُني جعَلَتْني أحكَمَ مِنْ أعدائي. | 98 Dina bud gör mig visare än min fiende, de finns alltid hos mig. |
| 99 أنا أعقَلُ مِمَّنْ عَلَّمُوني، لأنِّي أتأمَّلُ فَرائِضَكَ، | 99 Jag äger mer vishet än alla mina lärare, ty jag begrundar dina lagbud. |
| 100 وأكثرُ مِنَ الشُّيوخِ فَهْما، لأنِّي أحفَظُ أوامِرَكَ. | 100 Jag är klokare än de gamla, ty jag följer dina befallningar. |
| 101 عَنْ طريقِ السُّوءِ أمنَعُ قَدَمَيَّ لأسهَرَ يا ربُّ على كَلامِكَ. | 101 Det ondas väg beträder jag aldrig, jag vill lyda ditt ord. |
| 102 أنا لا أحيدُ عن أحكامِكَ، فأنتَ أشَرْتَ بها عليَّ. | 102 Jag viker inte från dina lagar, ty du ger mig undervisning. |
| 103 ما أحلى كَلِمَتَكَ في حَلْقي هيَ أحلى مِنَ العسَلِ في فَمي. | 103 Vad ditt löfte är ljuvt för min gom, det smakar sötare än honung! |
| 104 تفَهَّمتُ أوامِرَكَ يا ربُّ فأَبغضْتُ طريقَ الكاذِبـينَ. | 104 Av dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag lögnens alla vägar. |
| 105 كلامُكَ سِراجٌ لِخُطواتي، ونورٌ يا ربُّ لِطريقي. | 105 Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig. |
| 106 أقسَمْتُ وسأقومُ بِقَسَمِـي، فأسهَرُ على أحكامِكَ العادِلةِ. | 106 Jag har svurit och hållit min ed att följa dina rättfärdiga lagar. |
| 107 عانَيتُ يا ربُّ كثيرا، فَأحْيني بِـحسَبِ كَلامِكَ. | 107 Svårt har jag plågats, skänk mig liv, Herre, som du har sagt. |
| 108 تقَبَّلْ مَدائِـحَ فَمي وعلِّمْني يا ربُّ أحكامَكَ. | 108 Herre, ta emot min sång som ett offer, och lär mig dina lagar. |
| 109 رُوحي في كفي كُلَّ حينٍ، لكنِّي لا أنسى شرِيعتَكَ. | 109 Mitt liv är ständigt i fara, men jag glömmer aldrig din lag. |
| 110 نَصَبَ الأشرارُ لي فَخًّا، فما انْحَرَفْتُ عَنْ أوامِرِكَ. | 110 De gudlösa gillrar fällor för mig, men jag villas inte bort från dina befallningar. |
| 111 وَرِثْتُ فرائِضَكَ إلى الأبدِ لأنَّها سُرورٌ لِقلبـي. | 111 Dina lagbud är min egendom för alltid, de är mitt hjärtas glädje. |
| 112 وَجَّهْتُ قلبـي لأقضِيَ حقوقَكَ وأتْبَعَها يا ربُّ على الدَّوامِ. | 112 Jag har föresatt mig att följa dina stadgar, alltid, ända till slutet. |
| 113 أُبغِضُ المُتَقَلِّبـينَ يا ربُّ وأُحِبُّ أحكامَ شريعتِكَ. | 113 Jag hatar vankelmod men älskar din lag. |
| 114 سِتْري وتُرْسي أنتَ، وكَلامُكَ هوَ رجائي. | 114 Du är mitt skydd och min sköld, jag sätter mitt hopp till ditt ord. |
| 115 حيدوا عَنِّي يا أهلَ السُّوءِ، فأحفَظَ وصايا إلهي. | 115 Gå bort från mig, ni som är onda, jag vill hålla min Guds bud. |
| 116 أسنِدْني بِكَلِمَتِكَ فأحيا، ولا تُخَيِّبْ رجائي. | 116 Stöd mig, som du har lovat, så att jag får leva, låt inte mitt hopp bli sviket. |
| 117 ساعِدْني يا ربُّ فأخلُصَ وأقضيَ حقوقَكَ كُلَّ حينٍ. | 117 Styrk mig, så att jag blir räddad och ständigt kan betrakta dina stadgar. |
| 118 تُهمِلُ الضَّالينَ عَنْ حقوقِكَ لأنَّ نِـيَّاتِهِم كاذِبَةٌ. | 118 Du förkastar dem som viker av från dina stadgar, deras svek leder till intet. |
| 119 تَحسِبُ أشرارَ الأرضِ نِفايةً، لِذلِكَ أحبَبْتُ فرائِضَكَ. | 119 Jordens alla gudlösa räknar du som slagg, därför älskar jag dina lagbud. |
| 120 جسَدي يرتَعِشُ رُعْبا، ومِنْ أحكامِكَ أخافُ. | 120 Jag ryser av fruktan för dig, jag räds för dina domar. |
| 121 أعمَلُ بالحِكمَةِ والعَدلِ، فلا تُخْضِعْني إلى مَنْ يَظلِمونَني. | 121 Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, lämna mig inte åt mina förtryckare. |
| 122 أُضْمُنِ الخَيرَ لِعبدِكَ لِئلاَّ يَظْلِمَني المُتَكبِّرونَ. | 122 Ge ditt ord som säkerhet för mitt bästa, låt inte de fräcka förtrycka mig. |
| 123 تُحَدِّقُ عينايَ إلى خلاصِكَ وإلى عَدلِ كَلِمَتِكَ. | 123 Jag längtar efter att se din hjälp, den räddning som du har lovat. |
| 124 عامِلْ عبدَكَ بالرَّحمةِ، وعَلِّمْني يا ربُّ حقوقَكَ. | 124 Visa kärlek mot din tjänare och lär mig dina stadgar. |
| 125 أنا عبدُكَ يا اللهُ. فَهِّمْني فَأعرِفَ فرائِضَكَ. | 125 Jag är din tjänare, ge mig förstånd, så att jag lär känna dina lagbud. |
| 126 حانَ أنْ تعمَلَ يا ربُّ، فَهُم نَقَضوا شريعتَكَ. | 126 Tiden är inne för Herren att handla, man har brutit din lag. |
| 127 حقًّا أُحِبُّ وَصاياكَ أكثرَ مِنَ الذَّهَبِ والإبريزِ | 127 Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, renaste guld. |
| 128 وأُسَرُّ بِكُلِّ أوامِرِكَ، وأُبغِضُ طريقَ الكاذِبـينَ. | 128 Därför rättar jag mig efter dina befallningar, jag hatar lögnens alla vägar. |
| 129 فرائِضُكَ عجيـبةٌ يا ربُّ، لذلِكَ أنا أَحفَظُها. | 129 Underbara är dina lagbud, därför lyder jag dem. |
| 130 فَتْحُ كلامِكَ يُنيرُ، ويَتفَهَّمُهُ حتّى البُسَطاءُ. | 130 När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd. |
| 131 أفتَحُ فمي وألهَثُ مُتَلَهِّفا إلى وصاياكَ. | 131 Jag lyssnar begärligt, med öppen mun, ty jag längtar efter dina bud. |
| 132 الْتَفِتْ وتَحَنَّنْ عليَّ، فَتُنصِفَ مَنْ يُحبُّ اسمَكَ. | 132 Vänd dig till mig och visa mig nåd, som du gör med dem som älskar ditt namn |
| 133 ثَبِّتْ خُطواتي في كَلِمَتِكَ، فلا يتَسَلَّطَ عليَّ إِثْمٌ. | 133 Led mina steg, som du har lovat, låt ingen ondska få makt över mig. |
| 134 إِفْتَدِني مِنْ ظُلْمِ البشَرِ، فأسهَرَ على أوامِرِكَ. | 134 Befria mig från människors förtryck, så att jag kan följa dina befallningar. |
| 135 أنِرْ بِوجهِكَ على عبدِكَ وعَلِّمْني يا ربُّ حقوقَكَ. | 135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar. |
| 136 جَرَت دُموعي أَنهارا، لأنَّهُم لا يُراعونَ شريعتَكَ. | 136 Tårar strömmar från mina ögon, för att man inte håller din lag. |
| 137 أنتَ عادِلٌ يا ربُّ وأحكامُكَ مُستَقيمَةٌ. | 137 Rättfärdig är du, Herre, och rättvisa dina lagar. |
| 138 فرائِضُكَ الّتي أوصَيتَ بِها، كُلُّها حَقٌّ وصِدْقٌ. | 138 Dina lagbud ger du i rättfärdighet och i stor trofasthet. |
| 139 أخرَسَتْني غَيرَتي على كَلامِكَ، لأنَّ خُصومي يا ربُّ نَسَوها. | 139 Jag förtärs av lidelse och harm när mina fiender glömmer dina ord. |
| 140 كلِمَتُكَ نَقيَّةٌ جِدًّا. أُحِبُّها أنا عبدُكَ. | 140 Ditt löftesord är fritt från slagg och din tjänare älskar det. |
| 141 صغيرٌ أنا وحقيرٌ، لكنِّي لا أنسَى أوامِرَكَ. | 141 Jag är ringa och föraktad, men jag glömmer inte dina befallningar. |
| 142 عَدالَتُكَ عَدلٌ إلى الأبدِ، وأحكامُ شَريعتِكَ حَقٌّ. | 142 Din rättfärdighet är en evig rätt och din lag är sanning. |
| 143 أصابَني ضَرَرٌ وضيقٌ، لكِنَّ وصاياكَ نُورٌ لي. | 143 Nöd och elände drabbar mig, men dina bud är min lust. |
| 144 فرائِضُكَ عَدلٌ على الدَّوامِ. بـيِّنْها لي فأحيا. | 144 Dina lagbud är rättfärdiga för evigt, ge mig förstånd så att jag får leva. |
| 145 دَعَوتُ بِكُلِّ قلبـي فاسْتَجِبْ لي يا ربُّ. | 145 Jag ropar av all min kraft, svara mig, Herre, jag vill hålla dina stadgar. |
| 146 دعَوتُكَ يا ربُّ فَخَلِّصْني لأرعى فرائِضَكَ. | 146 Jag ropar till dig, rädda mig, så att jag kan lyda dina lagbud. |
| 147 أستَبِقُ الفَجرَ وأستغيثُ، وكَلامُكَ يا ربُّ رجائي. | 147 När morgonen gryr ropar jag, jag hoppas på ditt ord. |
| 148 تَستَبِقُ عينايَ هُنَيهاتِ اللَّيلِ حتّى ألهَجَ بأقوالِك. | 148 När natten bryter in vakar jag och begrundar dina löften. |
| 149 بِرحمتِكَ اسمَعْ صَوتي، وأَحيني يا ربُّ بِأَحكامِكَ. | 149 Herre, hör mitt rop i din kärlek, skänk mig liv, som dina lagar lovar. |
| 150 يتَقَرَّبُ إليكَ كلُّ ذَميمٍ، وهوَ بعيدٌ عَنْ شريعتِكَ. | 150 Mina skändliga förföljare närmar sig, de är fjärran från din lag. |
| 151 أنتَ يا ربُّ قريـبٌ مِنِّي وجميعُ وصاياكَ حَقٌّ. | 151 Men du, Herre, är nära, och alla dina bud är sanna. |
| 152 مِنْ زمانٍ عرَفْتُ عن فرائِضِكَ أنَّكَ إلى الأبدِ أسَّسْتَها. | 152 Sedan länge vet jag genom dina lagbud att de stadgats av dig för evigt. |
| 153 أُنظُرْ إلى عَنائي وخَلِّصْني. أنا لا أنسَى شريعتَكَ. | 153Se min nöd och rädda mig, ty jag har inte glömt din lag. |
| 154 خاصِمْ مَنْ يُخاصِمُني وافْتَدِني. أحيني يا ربُّ بِكَلِمَتِكَ. | 154 Ta dig an min sak och befria mig, skänk mig liv, som du har lovat. |
| 155 الخلاصُ بعيدٌ عَنِ الأشرارِ. هُم لا يلتَمِسون حقوقَكَ. | 155 För de gudlösa är hjälpen långt borta, de frågar inte efter dina stadgar. |
| 156 مراحِمُكَ كثيرةٌ جِدًّا. أحْيني يا ربُّ بأَحكامِكَ | 156 Herre, stor är din barmhärtighet, skänk mig liv, som dina lagar lovar. |
| 157 كَثُرَ خُصومي الّذينَ يضطَهِدونَني، لكنِّي لا أَميلُ عَنْ فَرائِضِكَ. | 157 Mina förföljare och fiender är många, men jag viker inte från dina lagbud. |
| 158 أرى الغادِرِينَ فأمقُتُهُم، فَهُم لا يُراعونَ كَلِمَتَكَ. | 158 Jag vämjes när jag ser de trolösa, de lyder inte dina ord. |
| 159 أُنظُرْ كيف أُحِبُّ أوامِرَكَ، أَحيني يا ربُّ بِرحمتِكَ. | 159 Se hur jag älskar dina befallningar, Herre, låt din kärlek skänka mig liv. |
| 160 أساسُ كَلامِكَ حَقٌّ، وعَدلُ أحكامِكَ إلى الأبدِ. | 160 Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt. |
| 161 أعيانُهُم يضطَهِدونَني باطلا، وقلبـي يرتَعِبُ مِنْ كَلامِكَ. | 161 Furstar förföljer mig utan skäl, men mitt hjärta fruktar blott dina ord. |
| 162 أنا أُسَرُّ بِكَلِمتِكَ كمَنْ وجَدَ غَنيمَةً وافِرةً. | 162 Jag gläds åt ditt löfte likt den som vunnit rikt byte. |
| 163 أُبغِضُ الكذِبَ وأكرَهُهُ، ولا أُحِبُّ إلاَّ شريعتَكَ. | 163 Jag hatar och avskyr lögn, men din lag älskar jag. |
| 164 أُهَلِّلُ سَبْعَ مرَّاتٍ في النَّهارِ، يا ربُّ لِعَدلِ أحكامِكَ. | 164 Sju gånger om dagen prisar jag dig för dina rättfärdiga lagar. |
| 165 يسلَمُ الّذينَ يُحِبُّونَ شريعتَكَ، لأنَّ لا شيءَ به يعثَرونَ. | 165 De som älskar din lag är fullkomligt trygga, inget kan få dem att falla. |
| 166 أنتظِرُ يا ربُّ خلاصَكَ، وأعمَلُ دَوما بِوَصاياكَ. | 166 Herre, jag hoppas på din hjälp och uppfyller dina bud. |
| 167 أنا أُراعي فرائِضَكَ، لأنِّي أُحبُّها جِدًّا. | 167 Jag följer dina lagbud, och jag älskar dem högt. |
| 168 أُراعي أوامِرَكَ وفرائِضَكَ، وجميعُ طُرُقي أمامَكَ. | 168 Jag följer dina befallningar och lagbud, ty allt jag gör kan du se. |
| 169 دَعْ صُراخي يَصِلُ إليكَ. ويا ربُّ فَهمْني كَلامَكَ. | 169 Herre, låt mitt rop tränga fram till dig, ge mig förstånd, som du har sagt. |
| 170 دَعْ تَضَرُّعي يـبلُغُ إلى أمامِكَ، ونَجِّني بِـحَسَبِ قولِكَ | 170 Låt min bön nå fram till dig, rädda mig, som du har lovat. |
| 171 تَفيضُ شَفتايَ بالتَّهليلِ لأنَّك عَلَّمْتَني إرشاداتِكَ. | 171 Över mina läppar skall lovsång flöda, ty du lär mig dina stadgar. |
| 172 يَتَغَنَّى لِساني بِكَلِمتِكَ، فكُلُّ وصاياكَ عَدلٌ. | 172 Min mun skall besjunga ditt ord, ty alla dina bud är rättfärdiga. |
| 173 تَنْصُرُني يدُكَ يا ربُّ، لأنِّي اخْتَرْتُ أوامِرَكَ. | 173 Låt din hand bli mig till hjälp, ty jag har valt dina befallningar. |
| 174 أشتاقُ إلى خلاصِكَ يا ربُّ، وشريعتُكَ نورٌ لي. | 174 Jag längtar efter din räddning, Herre, din lag är min lust. |
| 175 أحيني لأهَلِّلَ لَكَ، وانصُرْني يا ربُّ بِأَحكامِكَ. | 175 Låt mig leva för att prisa dig, låt dina lagar vara min hjälp. |
| 176 ضَلَلْتُ كالخروفِ الضَّائِـعِ، فابحَثْ يا ربُّ عَنْ عبدِكَ. أنا لا أَنسى وصاياكَ. | 176 Jag har gått vilse som ett bortsprunget får. Sök rätt på din tjänare, ty jag har inte glömt dina bud. |
المزيد من المشاركات