سفر المزامير عربي سويدي
مزمور 116 / Psalm 116

مزمور 116 الفصل / الإصحاح المائة والسادس عشر
شكر بعد النجاة | |
مزمور 116 : 1 – 19 | Psalm 116: 1 – 19 |
1 أحببتُ الرّبَّ لأنَّهُ يستَمِـعُ إلى صوتِ تَضَرُّعي. | 1 Jag älskar Herren, ty han har hört min bön om förskoning. |
2 يُميلُ أُذُنَه إليَّ كُلَّما صرَختُ إليهِ. | 2 Han lyssnade till mig när jag ropade. |
3 أحاطَت بـي حَبائِلُ الموتِ وأصابَتْني شدائِدُ عالمِ الأمواتِ. قاسَيتُ الحَسرَةَ والضِّيقَ، | 3 Dödens snaror omgav mig, dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd och förtvivlan. |
4 فَدَعَوتُ باسْمِ الرّبِّ: «آهِ يا ربُّ نَجِّنِـي». | 4 Jag åkallade Herren: Herre, rädda mitt liv! |
5 الرّبُّ حَنونٌ وعادِلٌ. الرّبُّ إلهُنا رحيمٌ. | 5 Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. |
6 الرّبُّ يحرُسُ البُسَطاءَ. لَه أتَذَلَّلُ فيُخَلِّصُني. | 6 Herren bevarar de oskyldiga, jag var hjälplös, och han räddade mig. |
7 إرجعي يا نفْسي إلى هُدوئِكِ، لأنَّ الرّبَّ أحسَنَ إليكِ. | 7 Kom till ro, min själ, Herren har varit god mot mig. |
8 خَلَّصَ حياتي مِنَ الموتِ وعينَيَّ مِنَ الدُّموعِ وقَدَميَّ مِنَ الزَّلَلِ، | 8 Han räddade mig från döden, mitt öga från tårar, min fot från att snava. |
9 لأسيرَ أمامَ الرّبِّ في أرضِ الأحياءِ. | 9 Jag får vandra inför Herren i de levandes länder. |
10 أُؤْمِنُ بالرّبِّ وإنْ قُلتُ: «ما أشَدَّ عَنائي». | 10 Jag trodde att jag skulle gå under, jag plågades svårt |
11 أو قُلتُ في ابْتِعادي عَنكَ: «كُلُّ إنسانٍ كاذِبٌ». | 11 och tänkte i min oro: Alla människor sviker. |
12 ماذا أردُّ إلى الرّبِّ عَنْ كُلِّ إحسانِهِ إليَّ. | 12 Hur skall jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig? |
13 أرفَعُ كأسَ الخلاصِ وباسْمِ الرّبِّ أدعو. | 13 Jag lyfter räddningens bägare och åkallar Herren. |
14 أُوفي نُذُوري للرّبِّ أمامَ كُلِّ شعبِهِ. | 14 Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk. |
15 عزيزٌ في عينَيِ الرّبِّ موتُ أحدِ أتقيائِهِ. | 15 De trognas liv är dyrbart i Herrens ögon. |
16 يا ربُّ أنا عبدُكَ. عبدُكَ وابنُ أمَتِكَ. أنتَ حَلَلتَ قُيودي. | 16 Herre, jag är din tjänare, bara din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina bojor. |
17 لكَ أذبَحُ ذبـيحةَ الحَمدِ وباسمِكَ يا ربُّ أدعو. | 17 Jag vill frambära tackoffer åt dig, jag vill åkalla Herren. |
18 أُوفي نُذُوري للرّبِّ أمامَ كُلِّ شعبِهِ، | 18 Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk |
19 في ديارِ بَيتِ الرّبِّ، في وسَطِكِ يا أُورُشليمُ. هلِّلويا. | 19 på förgårdarna till Herrens tempel, inne i Jerusalem. Halleluja! |