مزمور 109 / Psalm 109

مزمور 109 الفصل / الإصحاح المائة والتاسع

دعوة على الأعداء
مزمور 109 : 1 – 31	Psalm 109: 1 – 31
1 لِكبـيرِ المُغَنِّينَ. مزمورٌ لِداوُدَ: سُبحانَكَ يا اللهُ لا تَصمُتْ،	1 För körledaren. Av David, en psalm. Gud, som jag prisar, var inte tyst!
2 فالأشرارُ والماكرونَ جميعا فَتَحوا أفواهَهُم عليَّ وتكلَّموا بِلِسانٍ كاذِبٍ.	2 De gudlösa och svekfulla anklagar mig och ljuger öppet för mig.
3 بِكَلامِ بُغضٍ يُحيطونَ بـي، وبِلا سبَبٍ يُقاتِلونَني.	3 Jag omges av deras hatfulla ord, de angriper mig utan skäl.
4 يُبادلونَني الحُبَّ بالخُصومَةِ، وأنا مِنْ أجلِهِم أُصلِّي‌.	4 De lönar min kärlek med fiendskap, fast jag inte gjort dem illa.
5 يُكافِئونَني الشَّرَّ بالخَيرِ، والبُغْضَ بِمَحَبَّتي لهُم.	5 De ger mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 لِنَبْحثْ عَنْ شاهِدٍ شِرِّيرٍ‌، وخَصْمٍ يقِفُ عَنْ يَمينِهِ،	6 Utse åt honom en orättfärdig domare, och låt en åklagare träda upp mot honom.
7 فإذا حُوكِمَ خرَجَ مُذنِبا، وصلاتُهُ تُعَدُّ خطيئةً.	7 Låt honom prövas och dömas skyldig, låt hans bön vara fåfäng.
8 لِتكُنْ أيّامُهُ قليلَةً‌، وليأخُذْ وظيفَتَهُ آخرُ.	8 Må hans liv bli kort och en annan överta hans syssla.
9 لِـيَكُنْ بَنوهُ يَتامى، وا‏مرأتُهُ مِنْ بَعدهِ أرمَلَةً.	9 Må hans barn bli faderlösa och hans hustru bli änka.
10 فيَتشَرَّد‌ بَنوهُ ويَتَسوَّلونَ ويُمحَى أثَرُهُم مِنْ بُيوتِهِم.	10 Må hans barn stryka runt som tiggare, fördrivna från ett hem i ruiner.
11 لِـيأخذِ المُرابـي كُلَّ ما يَملُكُ وليَبْتَزَّ الغُرباءُ تَعَبَهُ.	11 Må fordringsägarna ta allt han har och främlingar plundra hans egendom.
12 لا يكُنْ هُناكَ مَنْ يرحَمُهُ، ولا مَنْ يَتَحَنَّنُ على أيتامِهِ.	12 Må ingen visa honom vänlighet och ingen bry sig om hans faderlösa barn.
13 لِـيَنقَطِعْ نَسلُهُ فلا يكون، وليُمْحَ ا‏سمُهُ في الجيل الآتي.	13 Må hans efterkommande utrotas och deras namn utplånas i nästa släktled.
14 لِـيَذْكُرِ الرّبُّ آثامَ آبائِهِ، ولا تُمْحَ خطيئةُ أُمِّهِ،	14 Må Herren minnas hans fäders skuld, inte utplåna hans moders synd,
15 بل تكونُ أمامَ الرّبِّ كُلَّ حينٍ لِـيَنقَطِعْ مِنَ الأرضِ ذِكْرُهُ،	15 må den alltid stå för Herrens ögon. Må hans minne försvinna från jorden,
16 لأنَّه لم يُفكِّرْ أنْ يَرحَمَ، بل ا‏ضْطَهدَ المَساكينَ حتّى الموتِ وكُلَّ بائسٍ مَقهورِ القلبِ.	16 eftersom han inte ville visa mildhet utan förföljde de hjälplösa och fattiga och de förtvivlade för att döda dem.
17 أحبَّ اللَّعنَةَ فَلَحِقَت بِه، وكَرِهَ البرَكَةَ فا‏بْتَعَدت عَنهُ‌.	17 Han älskade att förbanna, må förbannelsen drabba honom, han ville inte välsigna, må välsignelsen fly honom.
18 لَبِسَ اللَّعنةَ كقميصٍ لهُ، فدخَلَت أحشاءَهُ كالماءِ‌ وفي عِظامِهِ كالزَّيتِ.	18 Han klädde sig i förbannelse som i en dräkt, må den tränga in i hans inre som vatten och som olja in i hans ben.
19 فلتَكُنْ كثوبٍ يُغطِّيهِ، وكحِزامٍ على وَسطِهِ كُلَّ حينٍ‌.	19 Må den hölja honom som en klädnad, vara som ett bälte han ständigt bär.
20 لكِنْ مِنَ الرّبِّ عِقابُ خُصومي والّذينَ يُدَبِّرونَ الشَّرَّ لي.	20 Låt dem som anklagar mig lönas så av Herren, dessa som talar ont om mig.
21 وأنتَ أيُّها الرّبُّ سيِّدي، أحسِنْ إِليَّ إكراما لاسمِكَ. نَجِّني لِطِيْبِ رَحمتِكَ.	21 Men du, Herre, min härskare, gör väl mot mig, ditt namn till ära, befria mig i din trofasta godhet.
22 أنا مِسكينٌ وبائسٌ، وقلبـي في داخِلي جريحٌ.	22 Jag är hjälplös och fattig, och mitt hjärta är fyllt av ångest.
23 كظِلٍّ مائِلٍ أمضي، وكجَرادةٍ في مَهَبِّ الرِّيحِ.	23 Jag försvinner som aftonskuggan, jag skakas bort som en gräshoppa.
24 وهَنَت رُكْبَتاي مِنَ الصَّومِ، ولحمي هَزيلٌ بِلا شَحْمٍ.	24 Mina knän är svaga av fasta, min kropp är mager och torr.
25 صِرْتُ عارا عِندَ النَّاسِ، يرَونَني فيَهِزُّونَ رُوُوسَهُم‌.	25 Jag är utsatt för deras hån, de skakar på huvudet när de ser mig.
26 أُنصُرْنِـي أيَّها الرّبُّ. خَلِّصْني يا إلهي بِرحمتِكَ.	26 Rädda mig, Herre, min Gud, hjälp mig i din godhet.
27 فيَعرِفوا أنَّ يَدَكَ يا ربُّ هيَ الّتي فعَلَت هذا.	27 Låt dem inse att det är ditt verk, att det är du, Herre, som handlar.
28 هُم يَلعَنونَ وأنتَ تُبارِكُ. يُقاومُونَني ويفشَلونَ، فيَشْمتُ بِهِم عبدُكَ.	28 Må du välsigna när de förbannar, må mina motståndare stå med skam men din tjänare glädjas.
29 خُصومي يلبَسونَ الذُّلَّ، ويُغَطِّيهِم عارُهُم كالرِّداءِ.	29 Låt dem som anklagar mig kläs i vanära och höljas i sin skam som i en mantel.
30 أحمَدُ الرّبَّ كثيرا بِفَمي، وبَينَ الكَثيرينَ أُهَلِّلُ لهُ،	30 Jag vill tacka och lova Herren, prisa honom i den stora skaran,
31 لأنَّه يقِفُ عَنْ يَمينِ‌ البائِسِ لِـيُخَلِّصَهُ مِمَّنْ يحكُمونَ علَيهِ.	31 ty han står vid den fattiges sida och räddar honom från dem som dömer.