مزمور 106 / Psalm 106

مزمور 106 الفصل / الإصحاح المائة والسادس

الشعب أنكر جميل ربّه
مزمور 106 : 1 – 48	Psalm 106: 1 – 48
1 هلِّلويا! إحمَدُوا الرّبَّ‌ لأنَّه صالِـحٌ، لأنَّ إلى الأبدِ رَحمَتَهُ.	1 Halleluja! Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
2 كَيفَ أُحدِّثُ بِـجَبَروتِ الرّبِّ وأُسمِعُ كُلَّ تَهليلٍ لَه؟	2 Vem kan beskriva Herrens storverk, vem kan prisa allt han har gjort?
3 هَنيئا لِمَنْ يُراعي العَدلَ ويعمَلُ بِالصِّدْقِ في كُلِّ حينٍ.	3 Lyckliga de som ger akt på det rätta och alltid handlar rättfärdigt.
4 أُذكُرني‌ بِرِضاكَ على شعبِكَ، وافْتَقِدْني يا ربُّ يومَ خلاصِهِم،	4 Tänk på mig, Herre, när du visar nåd mot ditt folk, ta dig an mig när du räddar dem.
5 لأِرى هَناءَ الّذينَ ا‏خْتَرتَهُم، وأفرَحَ بِفرَحِ أُمَّتِكَ وأتَهَلَّلَ معَهُم وهُم ميراثُكَ.	5 Låt mig känna dina utvaldas lycka och dela ditt folks glädje, vara stolt att höra till dina egna.
6 خَطِئْنا نحنُ وآباؤُنا، وفَعَلْنا الإثْمَ والشَّرَّ.	6 Vi har syndat som våra fäder, vi har handlat orätt och brottsligt.
7 آباؤُنا في أرضِ مِصْرَ لم يُدرِكوا عجائِبَكَ، ولا ذكَروا كثرةَ رَحمتِكَ، بل تَمَرَّدُوا على الرّبِّ العليِّ، هُناكَ عِندَ البحرِ الأحمرِ‌.	7 Våra fäder i Egypten förstod inte dina under, de tänkte inte på allt gott du gjort utan trotsade den Högste vid Sävhavet.
8 لكِنَّهُ لأجلِ ا‏سْمِهِ خلَّصَهُم لِـيُعَرِّفَ بِـجَبَروتِهِ.	8 Han räddade dem, sitt namn till ära, för att uppenbara sin makt.
9 إنتَهَرَ البحرَ الأحمرَ فَجَفَّ، فَسَيَّرَهُم في لُجَجٍ كالقَفْرِ،	9 Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark, han förde dem genom djupen som genom en öken.
10 وخَلَّصَهُم مِنْ يَدِ المُبغِضِ وا‏فتَداهُم مِنْ يدِ العَدُوِّ.	10 Han räddade dem från deras motståndare, befriade dem från deras fiender.
11 غَمَرَتِ المياهُ خُصومَهُم، فما بقيَ مِنهُم أحدٌ‌.	11 Vattnet dränkte deras förföljare, inte en enda blev kvar.
12 فآمَنوا بِكلامِ الرّبِّ وأنشَدوا وهَلَّلوا لهُ‌.	12 Då trodde de på hans ord och sjöng hans lov.
13 أسرَعوا فنَسَوا أعمالَهُ ولم ينتَظِروا مَشورَتَهُ‌.	13 Men de glömde snart vad han gjort och litade inte på hans plan.
14 إِشْتَهَوا شهوَةً في البرِّيَّةِ وجَرَّبُوا اللهَ في القَفْرِ،	14 De greps av lystnad i öknen och satte Gud på prov i ödemarken.
15 فمَنَحَهُم ما طَلَبوهُ، وأَشبَعَهُم حتّى التُّخْمةِ‌.	15 Han gav dem vad de begärde, han sände dem föda som stillade hungern.
16 حسَدوا موسى في مَحلَّتِهِم وهرونَ قُدُّوسَ الرّبِّ،	16 De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron som var helgad åt Herren.
17 فا‏نفَتَحَتِ الأرضُ وا‏بتَلَعَت داثانَ أطبَقَت على جماعةِ أبِيرامَ،	17 Jorden öppnade sig och slukade Datan, slöt sig över Avirams män.
18 وا‏شتعلت نارٌ في جماعَتِهِم، فأحرَقَ اللَّهيـبُ الأشرارَ‌.	18 Eld slog upp mot deras anhang, lågorna förbrände de skyldiga.
19 صنَعوا عِجْلا في حوريـبَ وسَجَدوا لِتِمثالٍ مَسبوكٍ،	19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en gjuten bild.
20 فأبدَلوا اللهَ المَجيدَ بِشَكلِ ثورٍ يأكُلُ العُشْبَ.	20 De bytte bort den som var deras ära mot bilden av en gräsätande tjur.
21 نسَوا اللهَ مُخَلِّصَهُم صانعَ العَظائمِ في مِصْرَ،	21 De glömde Gud, sin räddare, som hade gjort stora ting i Egypten,
22 العَجائبِ في أرضِ حامٍ‌ والأهوالِ عِندَ البحرِ الأحمرِ.	22 underbara verk i Hams land, märkliga dåd vid Sävhavet.
23 فهَمَّ الرّبُّ أنْ يُدَمِّرَهُم لو لم يقِفْ موسى مُختارُهُ في سَفْحِ الجبَلِ‌ أمامَهُ ليرُدَّ غضَبَهُ عَنْ إهلاكِهِم.	23 Han tänkte förinta dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att hindra hans vrede att förgöra dem.
24 رفَضوا الأرضَ الشَّهيَّةَ، ولم يؤمِنُوا بِكلمَتِهِ،	24 De försmådde det ljuvliga landet och litade inte på hans ord.
25 بل تذَمَّروا في خيامِهِم ولم يسمعوا لِصوتِ الرّبِّ.	25 De knotade i sina tält och ville inte lyssna på Herren.
26 فرَفَعَ يدَهُ مُهَدِّدا بِأنْ يُسقِطَهُم في البرِّيَّةِ‌،	26 Då lyfte han handen och svor att han skulle låta dem falla i öknen,
27 ويُسقِطَ نَسلَهُم في الأمَمِ ويُبَدِّدَهُم في البُلدانِ‌.	27 skingra deras efterkommande bland folken, sprida ut dem över alla länder.
28 تعَلَّقوا بِبَعلِ فَغورَ‌ وأكلوا ذبائحَ الأصنامِ‌	28 De slöt sig till Baal-Pegor och åt av offren till gudar utan liv.
29 وغاظوا الرّبَّ بِأعمالِهِم، فا‏نتَشَرَ الوباءُ في ما بَينَهُم.	29 De väckte Herrens vrede med sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut.
30 قامَ فِنحاسُ وسيطا لهُم فكَفَّ الوباءُ عَنِ الفَتْكِ بِهِم.	30 Pinechas trädde fram och skipade rätt, och hemsökelsen upphörde.
31 فَحُسِبَ لَه ذلِكَ الفَضْلُ، جيلا بَعدَ جيلٍ إلى الأبدِ‌.	31 Därför har han räknats som rättfärdig i alla tider, från släkte till släkte.
32 أغضَبوا الرّبَّ عِندَ ماءِ مَريـبَةَ، فتأذَّى موسى مِنْ أجلِهِم.	32 De väckte Guds harm vid Merivas vatten, och Mose fick lida för deras skull,
33 فثارت ثائِرَتُهُ علَيهِم، وهجاهُم بِكلامٍ تجاوز الحدَّ‌.	33 ty de gjorde honom så förbittrad att han talade tanklösa ord.
34 لم يُدَمِّروا تِلكَ الشُّعوبَ، كما أمرَ الرّبُّ أن يفعَلُوا‌،	34 De utplånade inte folken, som Herren hade befallt dem.
35 بلِ ا‏خْتَلَطُوا بالأمَمِ، وتَعَلَّمُوا سُوءَ أعمالِهِم.	35 De beblandade sig med främmande folk och lärde sig deras seder.
36 عبَدوا أصنامَ آلهِتهِم فصارَت شَركا لهُم‌،	36 De tjänade deras avgudar och lät sig snärjas av dem.
37 وقَدَّموا بَنيهِم وبَناتِهِم ذبـيحةً لِتلكَ الشَّياطينِ‌.	37 Sina söner och döttrar offrade de åt demonerna.
38 ذبَحوهُم لأِصنامِ كنعانَ وسَفكوا دَمَهُمُ الزَّكيَ فتَدَنَّستِ الأرضُ بالدِّماءِ‌.	38 De utgöt oskyldigt blod – blodet av sina söner och döttrar, som de offrade åt Kanaans avgudar – och landet blev vanhelgat av blodet.
39 تنَجَّسوا بأعمالِهِم وزَنَوا‌ بِما ا‏رْتَكبوا مِنْ أفعالٍ،	39 De blev orena genom sina gärningar och var otrogna i allt de gjorde.
40 فغَضِبَ الرّبُّ على شعبِهِ، وكَرِهَهُم وهُم ميراثُهُ.	40 Då blev Herren vred på sitt folk och kände avsky mot sin egendom.
41 سَلَّمَهُم إلى أيدي الأُمَمِ، فَتَسَلَّطَ علَيهِم مُبغِضوهُم،	41 Han utlämnade dem åt andra folk, deras fiender härskade över dem
42 ضَيَّقَ علَيهِم أعداؤُهُم، فخَضَعوا تَحتَ أيديهِم.	42 Motståndarna förtryckte dem, och de fick böja sig för deras makt.
43 وكثيرا ما أنقَذَهُم فا‏ستَمَرُّوا على عِصيانِهِم وهَلَكوا في ذُنوبِهِم.	43 Gång på gång räddade han dem, men de trotsade hans planer och gick under genom sin synd.
44 لكنَّهُ رأى ضِيقَهُم، عِندَ سَماعِهِ صُراخَهُم.	44 Han såg till dem i deras nöd, när han hörde dem ropa.
45 فَذكَرَ عَهدَهُ لهُم ونَدِمَ لِكثرةِ رَحمتِهِ.	45 Han tänkte på sitt förbund med dem och ändrade sig i sin stora godhet.
46 أبدى لهُم رأفَتَهُ، أمامَ الّذينَ سَبَوهُم‌.	46 Han lät dem möta barmhärtighet hos alla som fört dem i fångenskap.
47 خَلِّصْنا يا ربُّ إلهَنا، وا‏جْمَعْنا مِنْ بَينِ الأُمَمِ لِنَحمَدَ ا‏سمَكَ القُدُّوسَ ونُسَبِّحَ ونُهَلِّلَ لكَ.	47 Rädda oss, Herre, vår Gud, hämta hem oss från folken, så att vi får prisa ditt heliga namn och tacka och lova dig.
48 تبارَكَ الرّبُّ إلهُ إِسرائيلَ، مِنَ الأزَلِ وإلى الأبدِ. يقولُ كُلُّ الشَّعبِ آمينَ. هَلِّلويا‌.	48 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet. Hela folket skall säga: Amen. Halleluja!