مزمور 104 / Psalm 104
مزمور 104 الفصل / الإصحاح المائة والرابع
نشيد للرب الخالق | |
مزمور 104 : 1 – 35 | Psalm 104: 1 – 35 |
1 باركي يا نفْسي الرّبَّ. أيُّها الرّبُّ إلهي ما أعظَمَكَ، جلالا وبهاءً لَبِسْتَ. | 1 Lova Herren, min själ! Mäktig är du, Herre, min Gud, i höghet och härlighet är du klädd, |
| 2 تغطَّيتَ بالنُّورِ كثوبٍ، ونصَبْتَ السَّماءَ كخَيمَةٍ. | 2 du sveper dig i ljus som i en mantel. Himlen har du spänt ut som ett tält, |
| 3 جعَلْتَ المياهَ سقفَ علاليكَ وسحابَ السَّماءِ مَركبَةً لكَ. سِرْتَ على أجنِحَةِ الرِّيحِ، | 3 ovan skyn har du timrat din sal. Du gör molnen till din vagn och far på vindens vingar. |
| 4 وصَنَعْتَ الرِّياحَ رُسُلَكَ ولهيـبَ النِّيرانِ خُدَّامَكَ. | 4 Du gör vindar till dina sändebud och eldslågor till dina tjänare. |
| 5 أسَّسْتَ الأرضَ على قواعِدِها فلا تـتَزعزَعُ إلى الأبدِ. | 5 Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas. |
| 6 كسَوتَها الغَمْرَ لِباسا، وعلى الجِبالِ أوقَفْتَ المياهَ. | 6 Urhavet täckte den som en klädnad, vattnet stod högt över bergen. |
| 7 نَهَرْتَها فهَرَبَت في الحالِ، وابتَعَدَت مِنْ صوتِ رَعدِكَ. | 7 Det flydde för ditt rytande, när du dundrade tog det till flykten, |
| 8 صَعدَت صُعُودا إلى الجِبالِ ونَزَلَت نُزولا إلى الأوديةِ، إلى موضِعٍ أسَّسْتَهُ لها. | 8 uppför bergen, ner i dalarna, och stannade där du bestämt. |
| 9 رَسَمْتَ حَدًّا لا تَتَعَدَّاهُ ولا تعودُ تُغَطِّي الأرضَ. | 9 Du satte en gräns för vattnet: aldrig mer skall det täcka jorden. |
| 10 تُفَجِّرُ الينابِيعَ أنهارا فتجري الأنهارُ بَينَ الجِبالِ | 10 Du låter källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram mellan bergen. |
| 11 لِتَسقيَ جميعَ وحوشِ البَرِّ، وبها تكسِرُ الفِراءُ عَطَشَها. | 11 De ger vatten åt alla markens djur, vildåsnor släcker där sin törst. |
| 12علَيها تسكُنُ طُيورُ السَّماءِ وتُغَرِّدُ مِنْ بَينِ الأغصانِ. | 12 Vid dem häckar himlens fåglar och sjunger bland täta löv. |
| 13 تسقي الجِبالَ مِنْ علاليكَ، ومِنْ ثَمَرةِ أعمالِكَ تشبَعُ الأرضُ. | 13 Du vattnar bergen från din sal, jorden mättas av allt vad du ger. |
| 14 تُنبِتُ العُشْبَ لِلبهائِمِ والخُضرةَ لِخِدمةِ البشَرِ، فيُخرِجُونَ قُوتا مِنَ الأرضِ، | 14 Du låter gräs växa för boskapen och örter till människans tjänst. Så frambringas föda ur jorden |
| 15 خَمرا تُفَرِّحُ قلبَ الإنسانِ وزَيتا يجعَلُ وجهَهُ مُشرِقا وخبزا يَسنُدُ بهِ قلبَهُ. | 15 och vin, som gör människan glad, olja, som ger hennes ansikte glans, och bröd, som ger henne styrka. |
| 16 أشجارُ الرّبِّ تشبَعُ مَطَرا، أرْزُ لبنانَ الّذي غرَسَهُ. | 16 Libanons cedrar släcker sin törst, Herrens träd, som han planterat. |
| 17 هُناكَ تُعَشِّشُ العصافِـيرُ، ولِلُّقلُقِ بَيتٌ في السَّرْوِ. | 17Där har fåglar sina reden, i deras kronor har hägern sitt bo. |
| 18 لِلوُعولِ جِبالُها الشَّامخةُ، ولِلوِبارِ ملجَأُها في الصُّخورِ. | 18 De höga bergen är stengetens hem, klyftorna ger klippgrävlingen skydd. |
| 19 صَنَعْتَ القمرَ للمَواعيدِ، وعَرَّفْتَ الشَّمسَ مَدارَها. | 19 Du gjorde månen, som visar årets tider, och solen, som vet när den skall gå ner. |
| 20 جعَلْتَ الظَّلامَ فكانَ ليلٌ، فيهِ تَدِبُّ وحُوشُ الغابِ | 20 Du sänder mörker, och det blir natt. Då myllrar alla djur i skogen fram, |
| 21 وتزأرُ الأشبالُ لِلافتِراسِ والتماسِ طَعامِها مِنَ اللهِ. | 21 de unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud. |
| 22 تُشرِقُ الشَّمسُ فتنصَرِفُ وتعودُ لِتَربُضَ في مَـآويها، | 22 Solen går upp, och de drar sig undan och lägger sig ner i sina hålor. |
| 23 فيخرُجُ الإنسانُ إلى عمَلِهِ وإلى شُغلِهِ حتّى المساءِ. | 23 Människan går ut till sina sysslor och arbetar tills kvällen kommer. |
| 24 ما أعظَمَ أعمالَكَ يا ربُّ. بالحِكمةِ صنَعْتَها جميعا، فامتَلأتِ الأرضُ مِنْ غِناكَ. | 24 Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du skapat. |
| 25 هُناكَ البحرُ العظيمُ الواسِعُ،حيثُ يَدِبُّ ما لا يُحصَى مِنْ صِغارِ الحيواناتِ وكِبارِها، | 25 Där är havet, det väldiga, vida, med en myllrande skara utan tal av djur både stora och små. |
| 26 وحيثُ تجري السُّفنُ مَجراها ويمرَحُ لوياثانُ الّذي صَوَّرتَهُ. | 26 Där stävar skeppen fram, där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet. |
| 27 هذِهِ كُلُّها تنظُرُ إليكَ لِتُرْزقَها قُوْتَها في حينِهِ. | 27 Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid. |
| 28 تُعطيها رِزْقَها فتَلقُطُهُ، وتفتَحُ يَدَكَ فتَشبَعُ خَيرا. | 28 Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta. |
| 29 تحْجُبُ وجهَكَ فتَفْزعُ، وتنزَعُ أرواحَها فتموتُ، وإلى تُرابِها تعودُ. | 29 Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, och de dör och blir åter till mull. |
| 30 تُرسِلُ روحَكَ فتُخْلَقُ وتُجَدِّدُ وجهَ الأرضِ. | 30 Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny. |
| 31 مَجدُ الرّبِّ إلى الأبدِ، والرّبُّ يفرَحُ بِأعمالِهِ. | 31 Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren glädja sig över sina verk. |
| 32 ينظُرُ إلى الأرضِ فترتَعِدُ، ويَلمِسُ الجِبالَ فتَصيرُ دُخانا. | 32 När han ser på jorden skälver den, rör han vid bergen börjar de ryka. |
| 33 للرّبِّ أُنشِدُ طُولَ حياتي. للهِ أُرَتِّلُ ما دُمتُ. | 33 Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till. |
| 34 عسَى يَروقُهُ نشيدي، فأفرَحُ كُلَّ الفرَحِ بالرّبِّ. | 34 Må min bön behaga Herren, må jag få glädjas över honom. |
| 35 يَنقَرِضُ الخاطِئونَ مِنَ الأرضِ ولا يـبقَى فيها الأشرارُ. باركي يا نفْسي الرّبَّ. هلِّلويا. | 35 Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till. Lova Herren, min själ! |
المزيد من المشاركات