مزمور 104 / Psalm 104

مزمور 104 الفصل / الإصحاح المائة والرابع

نشيد للرب الخالق
مزمور 104 : 1 – 35	Psalm 104: 1 – 35
1 باركي يا نفْسي الرّبَّ. أيُّها الرّبُّ إلهي ما أعظَمَكَ، جلالا وبهاءً لَبِسْتَ.	1 Lova Herren, min själ! Mäktig är du, Herre, min Gud, i höghet och härlighet är du klädd,
2 تغطَّيتَ بالنُّورِ كثوبٍ، ونصَبْتَ السَّماءَ كخَيمَةٍ.	2 du sveper dig i ljus som i en mantel. Himlen har du spänt ut som ett tält,
3 جعَلْتَ المياهَ سقفَ علاليكَ وسحابَ السَّماءِ مَركبَةً لكَ. سِرْتَ على أجنِحَةِ الرِّيحِ،	3 ovan skyn har du timrat din sal. Du gör molnen till din vagn och far på vindens vingar.
4 وصَنَعْتَ الرِّياحَ رُسُلَكَ ولهيـبَ النِّيرانِ خُدَّامَكَ‌.	4 Du gör vindar till dina sändebud och eldslågor till dina tjänare.
5 أسَّسْتَ الأرضَ على قواعِدِها فلا تـتَزعزَعُ إلى الأبدِ.	5 Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas.
6 كسَوتَها الغَمْرَ لِباسا‌، وعلى الجِبالِ أوقَفْتَ المياهَ.	6 Urhavet täckte den som en klädnad, vattnet stod högt över bergen.
7 نَهَرْتَها فهَرَبَت في الحالِ، وا‏بتَعَدَت مِنْ صوتِ رَعدِكَ.	7 Det flydde för ditt rytande, när du dundrade tog det till flykten,
8 صَعدَت صُعُودا إلى الجِبالِ ونَزَلَت نُزولا إلى الأوديةِ، إلى موضِعٍ أسَّسْتَهُ لها.	8 uppför bergen, ner i dalarna, och stannade där du bestämt.
9 رَسَمْتَ حَدًّا لا تَتَعَدَّاهُ ولا تعودُ تُغَطِّي الأرضَ.	9 Du satte en gräns för vattnet: aldrig mer skall det täcka jorden.
10 تُفَجِّرُ الينابِيعَ أنهارا فتجري الأنهارُ بَينَ الجِبالِ	10 Du låter källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram mellan bergen.
11 لِتَسقيَ جميعَ وحوشِ البَرِّ، وبها تكسِرُ الفِراءُ عَطَشَها.	11 De ger vatten åt alla markens djur, vildåsnor släcker där sin törst.
12علَيها تسكُنُ طُيورُ السَّماءِ وتُغَرِّدُ مِنْ بَينِ الأغصانِ.	12 Vid dem häckar himlens fåglar och sjunger bland täta löv.
13 تسقي الجِبالَ مِنْ علاليكَ، ومِنْ ثَمَرةِ أعمالِكَ تشبَعُ الأرضُ.	13 Du vattnar bergen från din sal, jorden mättas av allt vad du ger.
14 تُنبِتُ العُشْبَ لِلبهائِمِ والخُضرةَ لِخِدمةِ البشَرِ، فيُخرِجُونَ قُوتا مِنَ الأرضِ،	14 Du låter gräs växa för boskapen och örter till människans tjänst. Så frambringas föda ur jorden
15 خَمرا تُفَرِّحُ قلبَ الإنسانِ وزَيتا يجعَلُ وجهَهُ مُشرِقا وخبزا يَسنُدُ بهِ قلبَهُ.	15 och vin, som gör människan glad, olja, som ger hennes ansikte glans, och bröd, som ger henne styrka.
16 أشجارُ الرّبِّ تشبَعُ مَطَرا، أرْزُ لبنانَ الّذي غرَسَهُ.	16 Libanons cedrar släcker sin törst, Herrens träd, som han planterat.
17 هُناكَ تُعَشِّشُ العصافِـيرُ، ولِلُّقلُقِ بَيتٌ في السَّرْوِ.	17Där har fåglar sina reden, i deras kronor har hägern sitt bo.
18 لِلوُعولِ جِبالُها الشَّامخةُ، ولِلوِبارِ‌ ملجَأُها في الصُّخورِ.	18 De höga bergen är stengetens hem, klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
19 صَنَعْتَ القمرَ للمَواعيدِ، وعَرَّفْتَ الشَّمسَ مَدارَها.	19 Du gjorde månen, som visar årets tider, och solen, som vet när den skall gå ner.
20 جعَلْتَ الظَّلامَ فكانَ ليلٌ، فيهِ تَدِبُّ وحُوشُ الغابِ	20 Du sänder mörker, och det blir natt. Då myllrar alla djur i skogen fram,
21 وتزأرُ الأشبالُ لِلافتِراسِ والتماسِ طَعامِها مِنَ اللهِ.	21 de unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud.
22 تُشرِقُ الشَّمسُ فتنصَرِفُ وتعودُ لِتَربُضَ في مَـآويها،	22 Solen går upp, och de drar sig undan och lägger sig ner i sina hålor.
23 فيخرُجُ الإنسانُ إلى عمَلِهِ وإلى شُغلِهِ حتّى المساءِ.	23 Människan går ut till sina sysslor och arbetar tills kvällen kommer.
24 ما أعظَمَ أعمالَكَ يا ربُّ. بالحِكمةِ صنَعْتَها جميعا، فا‏متَلأتِ الأرضُ مِنْ غِناكَ.	24 Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du skapat.
25 هُناكَ البحرُ العظيمُ الواسِعُ،حيثُ يَدِبُّ ما لا يُحصَى مِنْ صِغارِ الحيواناتِ وكِبارِها،	25 Där är havet, det väldiga, vida, med en myllrande skara utan tal av djur både stora och små.
26 وحيثُ تجري السُّفنُ مَجراها ويمرَحُ لوياثانُ الّذي صَوَّرتَهُ.	26 Där stävar skeppen fram, där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet.
27 هذِهِ كُلُّها تنظُرُ إليكَ لِتُرْزقَها قُوْتَها في حينِهِ.	27 Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid.
28 تُعطيها رِزْقَها فتَلقُطُهُ، وتفتَحُ يَدَكَ فتَشبَعُ خَيرا.	28 Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta.
29 تحْجُبُ وجهَكَ فتَفْزعُ، وتنزَعُ أرواحَها فتموتُ، وإلى تُرابِها تعودُ.	29 Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, och de dör och blir åter till mull.
30 تُرسِلُ روحَكَ فتُخْلَقُ وتُجَدِّدُ وجهَ الأرضِ.	30 Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.
31 مَجدُ الرّبِّ إلى الأبدِ، والرّبُّ يفرَحُ بِأعمالِهِ.	31 Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren glädja sig över sina verk.
32 ينظُرُ إلى الأرضِ فترتَعِدُ، ويَلمِسُ الجِبالَ فتَصيرُ دُخانا.	32 När han ser på jorden skälver den, rör han vid bergen börjar de ryka.
33 للرّبِّ أُنشِدُ طُولَ حياتي. للهِ أُرَتِّلُ ما دُمتُ.	33 Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.
34 عسَى يَروقُهُ نشيدي، فأفرَحُ كُلَّ الفرَحِ بالرّبِّ.	34 Må min bön behaga Herren, må jag få glädjas över honom.
35 يَنقَرِضُ الخاطِئونَ مِنَ الأرضِ ولا يـبقَى فيها الأشرارُ. باركي يا نفْسي الرّبَّ. هلِّلويا.	35 Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till. Lova Herren, min själ!