رسالة يعقوب 2 / Jakobsbrevet 2
رسالة يعقوب 2 الفصل / الإصحاح الثاني
يعقوب 2: 1 – 26 | Jakobsbrevet 2: 1 – 26 |
التحذير من المحاباة | Rika och fattiga |
1 وما دُمتُم، يا إخوَتي، مُؤْمِنينَ بِرَبِّنا يَسوعَ المَسيحِ لَه المَجدُ، فلا تُحابوا أحدًا. | 1 Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. |
2 فإذا دخَلَ مَجمَعكُم غَنِيٌّ في إصبَعِهِ خاتَمٌ مِنْ ذَهَبٍ وعلَيهِ ثِيابٌ فاخِرَةٌ، ثُمَّ دَخَلَ فَقيرٌ علَيهِ ثيابٌ عَتيقَةٌ، | 2 Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. |
3 فالتَفَتُّم إلى صاحِبِ الثِّيابِ الفاخِرَةِ وقُلتُم لَه: “إجلِسْ أنتَ هُنا في صَدرِ المكانِ”، وقُلتُم لِلفَقيرِ: “قِف أنتَ هُناكَ”، أوِ “اجلِس هُنا عِندَ أقدامِنا”، | 3 Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: “Här är en bra plats för dig”, men till den fattige: “Ställ dig där borta”, eller “Sätt dig på golvet vid mina fötter” |
4 ألا تكونونَ مَيَّزتُم أحَدَهُما دونَ الآخَرِ وجَعَلتُم أنفُسَكُم قُضاةً ساءَت أفكارُهُم؟ | 4 gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar? |
5 إسمَعوا، يا إخوَتي الأحِبّاءُ: أمَا اختارَ اللهُ فُقَراءَ هذا العالَمِ ليَكونوا أغنياءَ بِالإيمانِ ووَرَثَةً لِلمَلكوتِ الّذي وعَدَ بِه الّذينَ يُحِبُّونَهُ؟ | 5 Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? |
6 وأنتُم تَحتَقِرونَ الفُقَراءَ! ومَن هُمُ الّذينَ يَظلِمونَكُم ويَسوقونكُم إلى المَحاكِمِ، أمَا هُمُ الأغنياءُ؟ | 6 Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? |
7 أمَا هُمُ الّذينَ يُجدِّفونَ على الاسمِ الحَسَنِ الّذي بِه دُعيتُم؟ | 7 Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er? |
8 فإذا عَمِلتُم بِشريعَةِ الشَّرائِعِ الّتي نَصَّ علَيها الكِتابُ، وهِيَ: “أحِبَّ قَريبَكَ مِثلَما تُحِبُّ نَفسَكَ”، فحَسنًا تَفعَلونَ. | 8 Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. |
9 وأمَّا إذا حابَيتُم أحدًا فتَرتكِبونَ خَطيئَةً وتَحكُمُ الشَّريعَةُ علَيكُم حُكمَها على الّذينَ يُخالِفونَها. | 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare. |
10 ومَنْ عمِلَ بالشَّريعَةِ كُلِّها وقَصَّرَ في وصِيَّةٍ واحِدةٍ مِنها أخطأَ بِها كُلِّها، | 10 Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla. |
11 لأنَّ الّذي قالَ: “لا تَزنِ”، قالَ أيضًا: “لا تَقتُلْ”. فإنْ قتَلتَ وما زَنَيْتَ، كُنتَ مُخالِفًا لِلشَّريعةِ. | 11 Ty han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott har också sagt: Du skall inte dräpa. Om du inte bryter äktenskap, men dräper, är du en lagöverträdare. |
12 فتَكلَّموا واعمَلوا مِثلَ الّذينَ سيَدينُهُمُ اللهُ بِشريعَةِ الحُرِّيَّةِ، | 12 Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. |
13 لأنَّ الدَّينونَةَ لا تَرحَمُ مَن لا يَرحَمُ، فالرَّحمَةُ تَنتَصِرُ على الدَّينونَةِ. | 13 Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen. |
الإيمان والأعمال | Tro och gärningar |
14 ماذا يَنفَعُ الإنسانَ، يا إخوَتي، أنْ يَدَّعيَ الإيمانَ مِنْ غَيرِ أعمالٍ؟ أيَقدِرُ هذا الإيمانُ أنْ يُخلِّصَه؟ | 14 Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? |
15 فلَو كانَ فيكُم أخٌ عُريانٌ أو أُختٌ عُريانةٌ لا قوتَ لهُما، | 15 Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, |
16 فماذا يَنفَعُ قَولُكُم لهُما: “إِذهَبا بِسَلامٍ! استَدفِئا واشبَعا”، إذا كُنتُم لا تُعطونَهُما شيئًا مِمّا يَحتاجُ إلَيهِ الجَسَدُ؟ | 16 vad hjälper det då om någon av er säger: “Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? |
17 وكذلِكَ الإيمانُ، فهوَ بِغيرِ الأعمالِ يكونُ في حَدِّ ذاتِهِ مَيتًا. | 17 Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. |
18 ورُبَّما قالَ أحَدُكُم: “أنتَ لكَ إيمانٌ وأنا لي أعمالٌ”، فأقولُ لَه: “أرِني كيفَ يكونُ إيمانُكَ مِنْ غَيرِ أعمالٍ، وأنا أُريكَ كيفَ يكونُ إيماني بأَعمالي”. | 18 Nu kanske någon frågar: “Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. |
19 أنتَ تُؤمنُ أنَّ الله واحدٌ؟ حسَنًا تَفعَلُ. وكذلِكَ الشَّياطينُ تُؤمِنُ بِه وتَرتَعِدُ. | 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. |
20 أيُّها الجاهِلُ، أتُريدُ أنْ تَعرِفَ كيفَ يكونُ الإيمانُ عَقيمًا مِنْ غَيرِ أعمالٍ؟ | 20 Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? |
21 أُنظُرْ إلى أبينا إبراهيمَ، أما بَرَّرَهُ اللهُ بِالأعمالِ حينَ قدَّمَ ابنَهُ إسحَقَ على المَذبَحِ؟ | 21 Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? |
22 فأنتَ تَرى أنَّ إيمانَهُ رافَقَ أعمالَهُ، فصارَ إيمانُهُ كامِلاً بِالأعمالِ، | 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. |
23 فتَمَّ قَولُ الكِتابِ: “آمَنَ إبراهيمُ باللهِ فبَرَّرَهُ اللهُ لإيمانِهِ ودُعيَ خليلَ اللهِ”. | 23 Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän. |
24 تَرَوْنَ، إذًا، أنَّ الإنسانَ يتَبَرَّرُ بِالأعمالِ لا بِإيمانِهِ وَحدَهُ. | 24 Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. |
25 وهكذا راحابُ البَغِيُّ: أما بَرَّرَها اللهُ لأعمالِها حينَ رَحَّبَت بِالرَّسولَينِ ثُمَّ صَرَفَتهُما في طَريقٍ آخَرَ؟ | 25 Var det inte så med skökan Rachav? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? |
26 فكما أنَّ الجَسَدَ بِلا رُوحٍ مَيتٌ، فكذلِكَ الإيمانُ بِلا أعمالٍ مَيتٌ. | 26 Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död. |