رسالة غلاطية 4 / Galaterbrevet 4

رسالة غلاطية 4 الفصل / الإصحاح الرابع

غلاطية 4: 1- 31	Galaterbrevet 4: 1 – 31
نحن أبناء الله
1 أُتابِعُ كلامي فأقولُ إنَّ الوارِثَ لا فَرقَ بَينَهُ وبَينَ العَبدِ ما دامَ قاصِرًا، معَ أنَّهُ صاحِبُ المالِ كُلِّهِ.	1Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans
2 لكنَّهُ يَبقى في حُكمِ الأوصِياءِ والوُكلاءِ إلى الوَقتِ الّذي حَدَّدَهُ أبوهُ.	2 Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt.
3 وهكذا كانَت حالُنا: فحينَ كُنّا قاصِرينَ، كُنّا عَبيدًا لِقِوى الكَونِ الأوَّلِـيَّةِ.	3 På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna.
4 فلمَّا تمَّ الزَّمانُ، أرسَلَ اللهُ ابنَهُ مَولودًا لامرَأةٍ، وعاشَ في حُكمِ الشَّريعَةِ،	4 Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen,
5 ليفتَدِيَ الّذين َ هُم في حُكمِ الشَّريعَةِ، حتّى نَصيرَ نَحنُ أبناءَ اللهِ.	5 för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.
6 والدَّليلُ على أنَّكُم أبناؤُهُ هوَ أنَّهُ أرسَلَ رُوحَ ابنِهِ إلى قُلوبِنا هاتِفًا: “أبي، يا أبي”.	6 Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: “Abba! Fader!”
7 فَما أنتَ بَعدَ الآنَ عَبدٌ، بَلْ ابنٌ، وإذا كُنتَ ابنًا فأنتَ وارِثٌ بِفَضلِ اللهِ.	7 Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
قلق بولس على الغلاطيين	Ingen väg tillbaka
8 وحينَ كُنتُم تَجهَلونَ اللهَ، كنتُم عَبيدًا لآلِهَةٍ، ما هِيَ بالحقيقةِ آلهَةٌ.	8 Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar.
9 أمَّا الآنَ، بَعدَما عَرَفتُم اللهَ، بَلْ عَرَفَكُمُ اللهُ، فكيفَ تَعودونَ إلى عِبادَةِ قِوى الكَونِ الأوَّليَّةِ الضَّعيفَةِ الحَقيرَةِ وتُريدونَ أنْ تَعودوا عبيدًا لها كما كُنتُم مِنْ قَبلُ؟	9 Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen?
10 تُراعونَ الأيّامَ والشُّهورَ والفُصولَ والسِّنينَ!	10 Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år!
11 أخافُ أنْ أكونَ تعِبتُ عبَثًا مِنْ أجلِكُم.	11 Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.
	Vädjan till galaterna
12 فأُناشِدُكُم أيُّها الإخوةُ أنْ تَصيروا مِثلي، لأنِّي صِرتُ مِثلَكم. ما أسأتُم إليَّ،	12 Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont.
13 بَلْ تَعرِفونَ أنِّي كُنتُ مَريضًا عِندَما بَشَّرتُكُم أوَّلَ مرَّةٍ،	13 Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er.
14 وكانَت حالَتي الجسَدِيَّةُ مِحنَةً لكُم، فما احتَقرتُموني ولا كَرِهتُموني، بَلْ قَبِلتُموني كأنِّي مَلاكُ اللهِ، بَلْ ِ المَسيحُ يَسوعُ.	14 Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus.
15 فأينَ ذلِكَ الفَرَحُ؟ أنا أشهَدُ أنَّهُ، لَو أمكَنَ الأمرُ، لكنتُم تَقتَلِعونَ عُيونَكُم وتُعطوني إياها.	15 Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig.
16 فهَلْ صِرتُ الآنَ عَدُوّاً لكُم لأنِّي قُلتُ لكُم الحَقَّ؟	16 Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen?
17 وإذا كانَ الآخرونَ يَغارونَ علَيكُم، فغَيرتُهُم لا صِدقَ فيها. فهُم يُريدونَ أنْ يَفصِلوكُم عنِّي لِتَغاروا علَيهِم.	17 De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem.
18 ما أحسَنَ الغَيرَةَ إذا كانَت عَنْ حُسنِ نِـيَّةٍ. ويَصدُقُ هذا دائِمًا، لا عِندَ حُضوري بَينَكُم فَقط.	18 Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god – alltid och inte bara när jag är hos er,
19 فيا أبنائي الّذين َ أتَوَجَّعُ بِهِم مرَّةً أُخرى في مِثلِ وجَعِ الوِلادَةِ حتّى تَتكوَّنَ فيهِم صورَةُ المَسيحِ،	19 mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er.
20 كم أتمنـّى لَو كُنتُ عِندَكم الآنَ لأُغيِّرَ لَهجَتي، لأنِّي تَحيَّرتُ في أمرِكُم.	20 Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen – jag vet mig ingen råd med er.
مَثَلُ هاجرَ وسارة	Två förbund: lagens och löftets
21 قولوا لي، أنتُمُ الّذين َ يُريدونَ أنْ يكونوا في حُكمِ الشَّريعَةِ: أما تَسمَعونَ الشَّريعَةَ؟	21 Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger?
22 يقولُ الكِتابُ: كانَ لإبراهيمَ ابنانِ، أحَدُهُما مِنَ الجارِيَةِ والآخرُ مِنَ الحُرَّةِ.	22 Där står skrivet att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan.
23 أمَّا الّذي مِنَ الجارِيَةِ فوُلِدَ حسَبَ الجسَدِ، وأمَّا الّذي مِنَ الحُرَّةِ فوُلِدَ بِفَضلِ وَعدِ اللهِ.	23 Men hans son med slavinnan var född efter naturens ordning, sonen med den fria kvinnan tack vare ett löfte.
24 وفي ذلِكَ رَمزٌ، لأنَّ هاتَينِ المَرأتَينِ تُمَثِّلانِ العَهدَينِ. فإحداهُما هاجَرُ مِنْ جبَلْ ِ سيناءَ تلِدُ لِلعُبودِيَّةِ،	24 Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar.
25 وجبَلْ ُ سيناءَ في بِلادِ العَرَبِ، وهاجَرُ تَعني أُورُشليمَ الحاضِرةَ الّتي هِيَ وبَنوها في العُبودِيَّةِ.	25 Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn.
26 أمَّا أُورُشليمُ السَّماوِيَّةُ فَحُرَّةٌ وهِـيَ أُمُّنا،	26 Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder,
27 فالكِتابُ يَقولُ : ” إفرَحي أيَّتُها العاقِرُ الّتي لا وَلَدَ لَها. إهتِفي وتَهَلَّلي أيَّتُها الّتي ما عَرَفَت آلامَ الوِلادَةِ ! فأبناءُ المَهجورَةِ أكثرُ عَدَدًا مِنْ أبناءِ الّتي لها زَوجٌ”.	27 som det står skrivet: Jubla, du ofruktsamma som aldrig har fått barn, brist ut i glädjerop, du som aldrig känt födslovåndor, ty den ensamma får många barn, fler än den som har en man.
28 فأنتُم، يا إخوَتي، أبناءُ الوَعدِ مِثلُ إسحقَ.	28 Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak.
29 وكما كانَ المَولودُ بِحُكمِ الجسَدِ يَضطَهِدُ المَولودَ بِحُكُمِ الرُّوحِ، فكذلِكَ هيَ الحالُ اليومَ.	29 Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu.
30 ولكِنْ ماذا يَقولُ الكِتابُ؟ يَقولُ: “اطرُدِ الجارِيَةَ وابنَها، لأنَّ ابنَ الجارِيَةِ لنْ يَرِثَ معَ ابنِ الحُرَّةِ”.	30 Och skriften säger: Driv bort slavinnan och hennes son. Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son.
31 فما نَحنُ إذًا، يا إخوَتي، أبناءُ الجارِيَةِ، بَلْ أبناءُ الحُرَّةِ.	31 Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan.