رسالة رومية 4 / Romarbrevet 4

4 دقائق

رسالة رومية 4 الفصل / الإصحاح الرابع

رسالة رومية 4: 1 – 25	Romarbrevet 4: 1 – 25
إيمان إبراهيم	Exemplet Abraham
1 وماذا نَقولُ في إبراهيمَ أبينا في الجَسَدِ وما جرى لَه؟	1 Vad innebär nu detta om vi tänker på Abraham, vårt folks stamfar? Hur gick det för honom?
2 فلَو أنَّ اللهَ بَرَّرَهُ لأعمالِهِ لَحَقَّ لَه أنْ يَفتَخِرَ، ولكِنْ لا عِندَ اللهِ.	2 Om han blev rättfärdig genom gärningar har han något att vara stolt över. Men inte inför Gud.
3 فالكِتابُ يَقولُ: “آمَنَ إبراهيمُ بِكلامِ اللهِ، فَبرَّرَهُ لإيمانهِ”.	3 Ty vad säger skriften? Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.
4 مَنْ قامَ بِعَمَلٍ، فأُجرتُهُ حقٌّ لا هِبَةٌ.	4 Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet.
5 أمَّا مَنْ لا يَقومُ بِعَمَلٍ، بَلْ يُؤمِنُ باللهِ الّذي يُبَرِّرُ الخاطئَ، فاللهُ يُبرِّرُهُ لإيمانِه.	5 Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet.
6 وهكذا يَتَرنَّمُ داودُ مادِحًا سَعادَةَ الإنسانِ الّذي يُبَرِّرُهُ اللهُ بِغيرِ الأعمالِ:	6 Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar:
7 “هنيئًا لِلّذينَ غُفِرتْ ذُنوبُهُم وسُتِرَتْ خَطاياهُم!	7 Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade.
8 هنيئًا لِمَنْ خَطاياهُ لا يُحاسِبُهُ بِها الرَّبُّ! “	8 Salig den som Herren inte tillräknar synd.
9 فهَلْ تَقتَصِرُ هذِهِ السَّعادةُ على أهلِ الخِتانِ أمْ تَشمَلُ غَيرَهُم مِنَ البشَرِ؟ نَحنُ نَقولُ: إنَّ اللهَ بَرَّرَ إبراهيمَ لإيمانِهِ.	9 Denna saligprisning, gäller den bara de omskurna eller också de oomskurna? Jag har redan sagt: för sin tros skull räknades Abraham som rättfärdig.
10 ولكِنْ متى تَمَّ لَه ذلِكَ؟ أقَبلَ الخِتانِ أم بَعدَه؟ قَبلَ الخِتانِ لا بَعدَهُ.	10 Och när skedde det, före eller efter omskärelsen? Före, inte efter.
11 ثُمَّ نالَ الخِتانَ علامةً وبُرهاناً على أنَّ اللهَ بَرَّرَهُ لإيمانِهِ قَبلَ خِتانِهِ، فصارَ إبراهيمُ أبًا لِجميعِ الّذينَ يُبرِّرُهمُ اللهُ لإيمانِهِم مِنْ غَيرِ المَختونينَ،	11 Omskärelsens tecken fick han som bekräftelse på att han redan som oomskuren var rättfärdig genom sin tro. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, så att dessa kunde räknas som rättfärdiga.
12 وأبًا لِلمَختونينَ الّذينَ لا يكتَفونَ بالخِتانِ، بَلْ يَقتَدونَ بأبينا إبراهيمَ في إيمانِهِ قَبلَ أن يَنالَ الخِتانَ.	12 Han skulle också bli far till de omskurna, för dem som inte bara är omskurna utan också följer trons väg, den som vår fader Abraham vandrade redan innan han blev omskuren.
الإيمان والوعد	Löftet till Abraham gäller alla som tror
13 فالوَعْدُ الّذي وعَدَهُ اللهُ إبراهيمَ ونَسلَهُ بأنْ يَرِثَ العالَمَ لا يَعودُ إلى الشَّريعةِ، بَلْ إلى إيمانِهِ الّذي بَرَّرَهُ.	13 Det var inte genom lagen som Abraham eller hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.
14 فلَوِ اَقتَصَرَ الميراثُ على أهلِ الشَّريعةِ، لكانَ الإيمانُ عبَثًا والوعدُ باطِلاً،	14 Om arvingarna är de som håller sig till lagen, då är tron tom och löftet upphävt.
15 لأنَّ الشَّريعةتُسَبِّبُ غضَبَ اللهِ، وحَيثُ لا تكونُ الشَّريعةُ لا تكونُ مَعصيةٌ.	15 Ty lagen framkallar vrede; utan lag ingen överträdelse.
16 فالميراثُ قائِمٌ على الإيمانِ حتّى يكونَ هِبَةً مِنَ اللهِ ويَبقى الوَعدُ جاريًا على نَسلِ إبراهيمَ كُلِّهِ، لا على أهلِ الشَّريعةِ وحدَهُم، بَلْ على المُؤمنينَ إيمانَ إبراهيمَ أيضًا. وهوَ أبٌ لنا جميعًا،	16 Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande, inte bara för dem som håller sig till lagen utan också för dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far,
17 كما يَقولُ الكِتابُ: “جَعَلتُكَ أباً لأُممٍ كثيرةٍ”. وهوَ أبٌ لَنا عِندَ الّذي آمَنَ بِه إبراهيمُ، عِندَ اللهِ الّذي يُحيي الأمواتَ ويَدعو غَيرَ الموجودِ إلى الوُجودِ.	17 som det står skrivet: Jag har gjort dig till fader till många folk, och han är det inför den som han trodde på, Gud, som ger de döda liv och talar om det som ännu inte finns som om det redan fanns.
18 وآمَنَ إبراهيمُ راجِيًا حيثُ لا رجاءَ، فَصارَ أبًا لأُممٍ كثيرةٍ على ما قالَ الكِتابُ: “هكذا يكونُ نَسلُكَ”.	18 Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli.
19 وكانَ إبراهيمُ في نحوِ المئةِ مِنَ العُمرِ، فَما ضَعُفَ إيمانُهُ حينَ رأى أنَّ بدَنَهُ ماتَ وأنَّ رَحِمَ اَمرَأتِهِ سارَةَ ماتَ أيضًا.	19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft – han var omkring hundra år gammal – och att Saras moderssköte var dött.
20 وما شَكَّ في وَعْدِ اللهِ، بَلْ قَوّاهُ إيمانُهُ فمَجَّدَ اللهَ	20 Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran
21 واثِقًا بأنَّ اللهَ قادِرٌ على أنْ يَفِيَ بِوَعْدِهِ.	21 och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria.
22 فلِهذا الإيمانِ بَرَّرَهُ اللهُ.	22 Därför räknades han som rättfärdig.
23 وما قَولُ الكِتابِ: “بَرَّرَهُ اللهُ” مِنْ أجلِهِ وحدَهُ،	23 Men inte bara om honom skrevs orden räknades som rättfärdig
24 بَلْ مِنْ أجلِنا أيضًا، نَحنُ الّذينَ نتَبَرَّرُ بإيمانِنا باللهِ الّذي أقامَ ربَّنا يَسوعَ مِنْ بَينِ الأمواتِ،	24 utan också med tanke på oss. Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus,
25 وكانَ أسلَمَهُ إلى الموتِ لِلتَّكْفيرِ عَنْ زَلاّتِنا وأقامَهُ مِنْ أجلِ تَبريرِنا.	25 som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull.