رسالة رومية 3 / Romarbrevet 3

4 دقائق

رسالة رومية 3 الفصل / الإصحاح الثالث

رسالة رومية 3: 1 – 31	Romarbrevet 3: 1 – 31
	Hela mänsklighetens skuld inför Gud
1 فما هوَ فَضْلُ اليَهوديِّ إذًا؟ وما هوَ نَفْعُ الخِتانِ؟	1 Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen?
2 كثيرٌ مِنْ جميعِ الوُجوهِ. وأوَّلُها أنَّ الله اَئتَمَنَ اليَهودَ على أقوالِهِ.	2 En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem.
3 فماذا إنْ خانَ بَعضُهُم؟ أَتُبْطِلُ خيانتُهُم وفاءَ الله؟	3 Och om nu några har visat sig trolösa, skall då deras trolöshet upphäva Guds trofasthet?
4 كلاّ! صَدَقَ الله وكذَبَ كُلُّ إنسانٍ. فالكِتابُ يَقولُ: “تَظهَرُ صادِقًا إذا تَكلَّمتَ ومُنتَصِرًا إذا خُوصِمتَ”.	4 Nej, inte alls: Gud är sann – sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: Du skall befinnas rättfärdig i dina ord och segra när man anklagar dig.
5 وإذا كانَ ضَلالُنا يُظهِرُ صلاحَ الله، فماذا نَقولُ؟ أيكونُ الله ظالِمًا إذا أنْزَلَ بِنا غضَبَه؟ وهُنا أتَكلَّمُ كإنسانٍ.	5 Och om vår orättfärdighet skall bevisa Guds rättfärdighet, vad innebär då detta? Är kanske Gud mänskligt talat orättvis när han låter sin vrede drabba oss?
6 كلاّ! وإلاّ فكَيفَ يَدينُ الله العالَمَ؟	6 Nej, inte alls, ty hur skulle Gud då kunna döma världen?
7 وإذا كانَ كَذِبي يَزيدُ ظُهورَ صِدقِ الله مِنْ أجلِ مَجدِهِ، فَلِماذا يَحكُمُ عليٍ الله كما يَحكُمُ على الخاطِئِ؟	7 Men om min lögn ökar Guds härlighet genom att framhäva hans sannfärdighet, varför skall jag då dömas som syndare?
8 ولِماذا لا نَعَملُ الشَّرَ ليَجيءَ مِنهُ الخَيرُ، كما يَفتَري علَينا بَعضُهُم، فيَزعمونَ أنَّنا نَقولُ بِه؟ هَؤلاءِ عِقابُهُم عادِلٌ.	8 Inte kan vi säga: “Låt oss göra det onda för att frambringa det goda.” Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff.
ما من أحد بار
9 فماذا، إذًا؟ هل نَحنُ اليَهودَ أفضَلُ عِندَ الله مِنَ اليونانيّينَ؟ كلاّ، لأنَّ اليَهودَ واليونانيّينَ، كما سبَقَ القولُ، خاضِعُونَ جميعًا لسُلْطانِ الخَطيئَةِ.	9 Hur är det då, har vi något försteg? Inte utan vidare. Jag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde.
10 فالكِتابُ يقولُ: “ما مِنْ أحدٍ بارٍّ، لا أحَدَ	10 Det står ju skrivet: Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda,
11 ما مِنْ أحدٍ يَفهَمُ، ما مِنْ أحدٍ يَطلُبُ الله.	11 ingen som förstår, ingen som söker Gud.
12 ضلُّوا كُلُّهُم وفَسدُوا مَعًا. ما مِنْ أحدٍ يَعمَلُ الخَيرَ، لا أحَدَ.	12 Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda.
13 حناجِرُهُم قُبورٌ مفتوحَةِ، وعلى ألسِنَتِهِم يَسيلُ المَكْرُ. سُمُّ الأفاعي على شِفاهِهِم	13 En öppen grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de bakom sina läppar,
14 ومِلءُ أفواهِهِم لَعْنَةِ ومَرارَةِ.	14 deras mun är full av bitter förbannelse.
15 أقدامُهُم تُسْرعُ إلى سَفْكِ الدِّماءِ،	15 På snabba fötter ilar de för att utgjuta blod,
16 والخَرابُ والبُؤسُ أينَما ساروا.	16 förödelse och elände kantar deras väg,
17 طريقَ السَّلامِ لا يَعرِفونَ،	17 och fridens väg känner de inte.
18 ولا مَخافةُ الله نُصْبَ عُيونِهِم”.	18 Hos dem finns ingen fruktan för Gud.
19 ونَحنُ نَعلَمُ أنَّ كُلَ ما تَقولُهُ الشَّريعةُ إنَّما تَقولُهُ للذينَ هُمْ في حُكمِ الشَّريعةِ، ليَسْكُتَ كُلُّ إنسانٍ ويَخضَع العالَمُ كُلُّهُ لِحُكْمِ الله.	19 Vi vet att lagens ord riktas till dem som äger lagen, för att varje mun skall tystas och hela världen underkastas Guds dom.
20 فالعمَلُ بأحكامِ الشريعَةِ لا يُبرِّرُ أحدًا عِندَ الله، لأنَّ الشَّريعةَ لِمَعرِفَةِ الخَطيئَةِ.	20 Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.
التبرير والإيمان	Rättfärdighet genom tro
21 ولكنِ الآنَ ظهَرَ كيفَ يُبرِّرُ الله البشَرَ مِنْ دونِ الشَّريعةِ، كما تَشْهَدُ لَه الشَّريعةُ والأنبياءُ.	21 Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om
22 فهوَ يُبرِّرُهُم بالإيمانِ بيَسوعَ المَسيحِ: ولا فَرقَ بَينَ البشَرِ.	22 en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad.
23 فهُمْ كُلُّهُم خَطِئوا وحُرموا مَجدَ الله.	23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud,
24 ولكِنَ الله بَرَّرهُم مَجّانًا بِنِعمَتِهِ بالمَسيحِ يَسوعَ الّذي اَفتَداهُم	24 och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.
25 والّذي جَعلَهُ الله كفارةً في دمِهِ لِكُلِّ مَنْ يُؤمنُ بِه. والله فعَلَ ذلِكَ ليُظهِرَ بِرَّهُ. فإذا كانَ تَغاضى بِصَبْرِهِ عَنِ الخطايا الماضِيَةِ،	25 Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade,
26 فهوَ في الزَّمَنِ الحاضِرِ يُظهِرُ بِرَّهُ ليَكونَ بارُا ويُبرِّرَ مَنْ يُؤمنُ بيَسوعَ.	26 under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.
27 فأينَ الفَخرُ؟ لا مَجالَ لَه. وبِماذا نَفتَخِرُ؟ أبِالأعمالِ؟ لا، بَلْ بالإيمانِ.	27 Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag.
28 فنَحنُ نَعتَقِدُ أنَّ الإنسانَ يتبَرَّرُ بِالإيمانِ، لا بِالعَمَلِ بأحكامِ الشَّريعةِ؟	28 Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar.
29 أَفَيكونُ الله إلهَ اليَهودِ وحدَهُم؟ أما هوَ إلهُ سائِرِ الأُمَمِ أيضًا؟ بلى، هُوَ إلهُ سائرِ الأُممِ.	29 Eller är Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, också hedningarnas,
30 لأنَّ الله واحدٌ يُبَرِّرُ اليَهودَ بالإيمانِ، كما يُبرِّرُ غَيرَ اليَهودِ بالإيمانِ.	30 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro.
31 وهل يَعني هذا أنَّنا نُبطِلُ الشَّريعةَ بِالإيمانِ؟ كلّا، بَلْ نُثبِتُ الشَّريعةَ.	31 Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen.