رسالة رومية 3 / Romarbrevet 3
رسالة رومية 3 الفصل / الإصحاح الثالث
رسالة رومية 3: 1 – 31 | Romarbrevet 3: 1 – 31 |
Hela mänsklighetens skuld inför Gud | |
1 فما هوَ فَضْلُ اليَهوديِّ إذًا؟ وما هوَ نَفْعُ الخِتانِ؟ | 1 Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen? |
2 كثيرٌ مِنْ جميعِ الوُجوهِ. وأوَّلُها أنَّ الله اَئتَمَنَ اليَهودَ على أقوالِهِ. | 2 En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem. |
3 فماذا إنْ خانَ بَعضُهُم؟ أَتُبْطِلُ خيانتُهُم وفاءَ الله؟ | 3 Och om nu några har visat sig trolösa, skall då deras trolöshet upphäva Guds trofasthet? |
4 كلاّ! صَدَقَ الله وكذَبَ كُلُّ إنسانٍ. فالكِتابُ يَقولُ: “تَظهَرُ صادِقًا إذا تَكلَّمتَ ومُنتَصِرًا إذا خُوصِمتَ”. | 4 Nej, inte alls: Gud är sann – sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: Du skall befinnas rättfärdig i dina ord och segra när man anklagar dig. |
5 وإذا كانَ ضَلالُنا يُظهِرُ صلاحَ الله، فماذا نَقولُ؟ أيكونُ الله ظالِمًا إذا أنْزَلَ بِنا غضَبَه؟ وهُنا أتَكلَّمُ كإنسانٍ. | 5 Och om vår orättfärdighet skall bevisa Guds rättfärdighet, vad innebär då detta? Är kanske Gud mänskligt talat orättvis när han låter sin vrede drabba oss? |
6 كلاّ! وإلاّ فكَيفَ يَدينُ الله العالَمَ؟ | 6 Nej, inte alls, ty hur skulle Gud då kunna döma världen? |
7 وإذا كانَ كَذِبي يَزيدُ ظُهورَ صِدقِ الله مِنْ أجلِ مَجدِهِ، فَلِماذا يَحكُمُ عليٍ الله كما يَحكُمُ على الخاطِئِ؟ | 7 Men om min lögn ökar Guds härlighet genom att framhäva hans sannfärdighet, varför skall jag då dömas som syndare? |
8 ولِماذا لا نَعَملُ الشَّرَ ليَجيءَ مِنهُ الخَيرُ، كما يَفتَري علَينا بَعضُهُم، فيَزعمونَ أنَّنا نَقولُ بِه؟ هَؤلاءِ عِقابُهُم عادِلٌ. | 8 Inte kan vi säga: “Låt oss göra det onda för att frambringa det goda.” Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff. |
ما من أحد بار | |
9 فماذا، إذًا؟ هل نَحنُ اليَهودَ أفضَلُ عِندَ الله مِنَ اليونانيّينَ؟ كلاّ، لأنَّ اليَهودَ واليونانيّينَ، كما سبَقَ القولُ، خاضِعُونَ جميعًا لسُلْطانِ الخَطيئَةِ. | 9 Hur är det då, har vi något försteg? Inte utan vidare. Jag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde. |
10 فالكِتابُ يقولُ: “ما مِنْ أحدٍ بارٍّ، لا أحَدَ | 10 Det står ju skrivet: Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda, |
11 ما مِنْ أحدٍ يَفهَمُ، ما مِنْ أحدٍ يَطلُبُ الله. | 11 ingen som förstår, ingen som söker Gud. |
12 ضلُّوا كُلُّهُم وفَسدُوا مَعًا. ما مِنْ أحدٍ يَعمَلُ الخَيرَ، لا أحَدَ. | 12 Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda. |
13 حناجِرُهُم قُبورٌ مفتوحَةِ، وعلى ألسِنَتِهِم يَسيلُ المَكْرُ. سُمُّ الأفاعي على شِفاهِهِم | 13 En öppen grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de bakom sina läppar, |
14 ومِلءُ أفواهِهِم لَعْنَةِ ومَرارَةِ. | 14 deras mun är full av bitter förbannelse. |
15 أقدامُهُم تُسْرعُ إلى سَفْكِ الدِّماءِ، | 15 På snabba fötter ilar de för att utgjuta blod, |
16 والخَرابُ والبُؤسُ أينَما ساروا. | 16 förödelse och elände kantar deras väg, |
17 طريقَ السَّلامِ لا يَعرِفونَ، | 17 och fridens väg känner de inte. |
18 ولا مَخافةُ الله نُصْبَ عُيونِهِم”. | 18 Hos dem finns ingen fruktan för Gud. |
19 ونَحنُ نَعلَمُ أنَّ كُلَ ما تَقولُهُ الشَّريعةُ إنَّما تَقولُهُ للذينَ هُمْ في حُكمِ الشَّريعةِ، ليَسْكُتَ كُلُّ إنسانٍ ويَخضَع العالَمُ كُلُّهُ لِحُكْمِ الله. | 19 Vi vet att lagens ord riktas till dem som äger lagen, för att varje mun skall tystas och hela världen underkastas Guds dom. |
20 فالعمَلُ بأحكامِ الشريعَةِ لا يُبرِّرُ أحدًا عِندَ الله، لأنَّ الشَّريعةَ لِمَعرِفَةِ الخَطيئَةِ. | 20 Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd. |
التبرير والإيمان | Rättfärdighet genom tro |
21 ولكنِ الآنَ ظهَرَ كيفَ يُبرِّرُ الله البشَرَ مِنْ دونِ الشَّريعةِ، كما تَشْهَدُ لَه الشَّريعةُ والأنبياءُ. | 21 Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om |
22 فهوَ يُبرِّرُهُم بالإيمانِ بيَسوعَ المَسيحِ: ولا فَرقَ بَينَ البشَرِ. | 22 en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. |
23 فهُمْ كُلُّهُم خَطِئوا وحُرموا مَجدَ الله. | 23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, |
24 ولكِنَ الله بَرَّرهُم مَجّانًا بِنِعمَتِهِ بالمَسيحِ يَسوعَ الّذي اَفتَداهُم | 24 och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. |
25 والّذي جَعلَهُ الله كفارةً في دمِهِ لِكُلِّ مَنْ يُؤمنُ بِه. والله فعَلَ ذلِكَ ليُظهِرَ بِرَّهُ. فإذا كانَ تَغاضى بِصَبْرِهِ عَنِ الخطايا الماضِيَةِ، | 25 Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, |
26 فهوَ في الزَّمَنِ الحاضِرِ يُظهِرُ بِرَّهُ ليَكونَ بارُا ويُبرِّرَ مَنْ يُؤمنُ بيَسوعَ. | 26 under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus. |
27 فأينَ الفَخرُ؟ لا مَجالَ لَه. وبِماذا نَفتَخِرُ؟ أبِالأعمالِ؟ لا، بَلْ بالإيمانِ. | 27 Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag. |
28 فنَحنُ نَعتَقِدُ أنَّ الإنسانَ يتبَرَّرُ بِالإيمانِ، لا بِالعَمَلِ بأحكامِ الشَّريعةِ؟ | 28 Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar. |
29 أَفَيكونُ الله إلهَ اليَهودِ وحدَهُم؟ أما هوَ إلهُ سائِرِ الأُمَمِ أيضًا؟ بلى، هُوَ إلهُ سائرِ الأُممِ. | 29 Eller är Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, också hedningarnas, |
30 لأنَّ الله واحدٌ يُبَرِّرُ اليَهودَ بالإيمانِ، كما يُبرِّرُ غَيرَ اليَهودِ بالإيمانِ. | 30 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro. |
31 وهل يَعني هذا أنَّنا نُبطِلُ الشَّريعةَ بِالإيمانِ؟ كلّا، بَلْ نُثبِتُ الشَّريعةَ. | 31 Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen. |