الكتاب المقدس عربي سويدي
رسالة رومية 3 / Romarbrevet 3
رسالة رومية 3 الفصل / الإصحاح الثالث
جدول المحتويات
|
رسالة رومية 3: 1 – 31
|
Romarbrevet 3: 1 – 31
|
|
Hela mänsklighetens skuld inför Gud
|
|
|
1 فما هوَ فَضْلُ اليَهوديِّ إذًا؟ وما هوَ نَفْعُ الخِتانِ؟
|
1 Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen?
|
|
2 كثيرٌ مِنْ جميعِ الوُجوهِ. وأوَّلُها أنَّ الله اَئتَمَنَ اليَهودَ على أقوالِهِ.
|
2 En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem.
|
|
3 فماذا إنْ خانَ بَعضُهُم؟ أَتُبْطِلُ خيانتُهُم وفاءَ الله؟
|
3 Och om nu några har visat sig trolösa, skall då deras trolöshet upphäva Guds trofasthet?
|
|
4 كلاّ! صَدَقَ الله وكذَبَ كُلُّ إنسانٍ. فالكِتابُ يَقولُ: “تَظهَرُ صادِقًا إذا تَكلَّمتَ ومُنتَصِرًا إذا خُوصِمتَ”.
|
4 Nej, inte alls: Gud är sann – sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: Du skall befinnas rättfärdig i dina ord och segra när man anklagar dig.
|
|
5 وإذا كانَ ضَلالُنا يُظهِرُ صلاحَ الله، فماذا نَقولُ؟ أيكونُ الله ظالِمًا إذا أنْزَلَ بِنا غضَبَه؟ وهُنا أتَكلَّمُ كإنسانٍ.
|
5 Och om vår orättfärdighet skall bevisa Guds rättfärdighet, vad innebär då detta? Är kanske Gud mänskligt talat orättvis när han låter sin vrede drabba oss?
|
|
6 كلاّ! وإلاّ فكَيفَ يَدينُ الله العالَمَ؟
|
6 Nej, inte alls, ty hur skulle Gud då kunna döma världen?
|
|
7 وإذا كانَ كَذِبي يَزيدُ ظُهورَ صِدقِ الله مِنْ أجلِ مَجدِهِ، فَلِماذا يَحكُمُ عليٍ الله كما يَحكُمُ على الخاطِئِ؟
|
7 Men om min lögn ökar Guds härlighet genom att framhäva hans sannfärdighet, varför skall jag då dömas som syndare?
|
|
8 ولِماذا لا نَعَملُ الشَّرَ ليَجيءَ مِنهُ الخَيرُ، كما يَفتَري علَينا بَعضُهُم، فيَزعمونَ أنَّنا نَقولُ بِه؟ هَؤلاءِ عِقابُهُم عادِلٌ.
|
8 Inte kan vi säga: “Låt oss göra det onda för att frambringa det goda.” Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff.
|
|
ما من أحد بار
|
|
|
9 فماذا، إذًا؟ هل نَحنُ اليَهودَ أفضَلُ عِندَ الله مِنَ اليونانيّينَ؟ كلاّ، لأنَّ اليَهودَ واليونانيّينَ، كما سبَقَ القولُ، خاضِعُونَ جميعًا لسُلْطانِ الخَطيئَةِ.
|
9 Hur är det då, har vi något försteg? Inte utan vidare. Jag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde.
|
|
10 فالكِتابُ يقولُ: “ما مِنْ أحدٍ بارٍّ، لا أحَدَ
|
10 Det står ju skrivet: Ingen finns som är rättfärdig, ingen enda,
|
|
11 ما مِنْ أحدٍ يَفهَمُ، ما مِنْ أحدٍ يَطلُبُ الله.
|
11 ingen som förstår, ingen som söker Gud.
|
|
12 ضلُّوا كُلُّهُم وفَسدُوا مَعًا. ما مِنْ أحدٍ يَعمَلُ الخَيرَ، لا أحَدَ.
|
12 Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda.
|
|
13 حناجِرُهُم قُبورٌ مفتوحَةِ، وعلى ألسِنَتِهِم يَسيلُ المَكْرُ. سُمُّ الأفاعي على شِفاهِهِم
|
13 En öppen grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de bakom sina läppar,
|
|
14 ومِلءُ أفواهِهِم لَعْنَةِ ومَرارَةِ.
|
14 deras mun är full av bitter förbannelse.
|
|
15 أقدامُهُم تُسْرعُ إلى سَفْكِ الدِّماءِ،
|
15 På snabba fötter ilar de för att utgjuta blod,
|
|
16 والخَرابُ والبُؤسُ أينَما ساروا.
|
16 förödelse och elände kantar deras väg,
|
|
17 طريقَ السَّلامِ لا يَعرِفونَ،
|
17 och fridens väg känner de inte.
|
|
18 ولا مَخافةُ الله نُصْبَ عُيونِهِم”.
|
18 Hos dem finns ingen fruktan för Gud.
|
|
19 ونَحنُ نَعلَمُ أنَّ كُلَ ما تَقولُهُ الشَّريعةُ إنَّما تَقولُهُ للذينَ هُمْ في حُكمِ الشَّريعةِ، ليَسْكُتَ كُلُّ إنسانٍ ويَخضَع العالَمُ كُلُّهُ لِحُكْمِ الله.
|
19 Vi vet att lagens ord riktas till dem som äger lagen, för att varje mun skall tystas och hela världen underkastas Guds dom.
|
|
20 فالعمَلُ بأحكامِ الشريعَةِ لا يُبرِّرُ أحدًا عِندَ الله، لأنَّ الشَّريعةَ لِمَعرِفَةِ الخَطيئَةِ.
|
20 Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.
|
|
التبرير والإيمان
|
Rättfärdighet genom tro
|
|
21 ولكنِ الآنَ ظهَرَ كيفَ يُبرِّرُ الله البشَرَ مِنْ دونِ الشَّريعةِ، كما تَشْهَدُ لَه الشَّريعةُ والأنبياءُ.
|
21 Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om
|
|
22 فهوَ يُبرِّرُهُم بالإيمانِ بيَسوعَ المَسيحِ: ولا فَرقَ بَينَ البشَرِ.
|
22 en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad.
|
|
23 فهُمْ كُلُّهُم خَطِئوا وحُرموا مَجدَ الله.
|
23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud,
|
|
24 ولكِنَ الله بَرَّرهُم مَجّانًا بِنِعمَتِهِ بالمَسيحِ يَسوعَ الّذي اَفتَداهُم
|
24 och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.
|
|
25 والّذي جَعلَهُ الله كفارةً في دمِهِ لِكُلِّ مَنْ يُؤمنُ بِه. والله فعَلَ ذلِكَ ليُظهِرَ بِرَّهُ. فإذا كانَ تَغاضى بِصَبْرِهِ عَنِ الخطايا الماضِيَةِ،
|
25 Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade,
|
|
26 فهوَ في الزَّمَنِ الحاضِرِ يُظهِرُ بِرَّهُ ليَكونَ بارُا ويُبرِّرَ مَنْ يُؤمنُ بيَسوعَ.
|
26 under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.
|
|
27 فأينَ الفَخرُ؟ لا مَجالَ لَه. وبِماذا نَفتَخِرُ؟ أبِالأعمالِ؟ لا، بَلْ بالإيمانِ.
|
27 Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag.
|
|
28 فنَحنُ نَعتَقِدُ أنَّ الإنسانَ يتبَرَّرُ بِالإيمانِ، لا بِالعَمَلِ بأحكامِ الشَّريعةِ؟
|
28 Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar.
|
|
29 أَفَيكونُ الله إلهَ اليَهودِ وحدَهُم؟ أما هوَ إلهُ سائِرِ الأُمَمِ أيضًا؟ بلى، هُوَ إلهُ سائرِ الأُممِ.
|
29 Eller är Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, också hedningarnas,
|
|
30 لأنَّ الله واحدٌ يُبَرِّرُ اليَهودَ بالإيمانِ، كما يُبرِّرُ غَيرَ اليَهودِ بالإيمانِ.
|
30 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro.
|
|
31 وهل يَعني هذا أنَّنا نُبطِلُ الشَّريعةَ بِالإيمانِ؟ كلّا، بَلْ نُثبِتُ الشَّريعةَ.
|
31 Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen.
|
