إنجيل يوحنا 4 / Johannes 4
يوحنا 4: 1-54 | Johannes 4: 1-54 |
يسوع والمرأة السامرية | Jesus och den samaris |
1 وعرَفَ الرَّبُّ يَسوعُ أنَّ الفَرِّيسيّـينَ سَمِعوا أنَّهُ تَلمَذَ وعَمَّدَ أكثَرَ مِمَّا تَلمَذَ يوحنَّا وعَمَّدَ، | 1 När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler |
2 معَ أنَّ يَسوعَ نَفسَهُ ما كانَ يُعَمِّدُ بل تلاميذُهُ، | 2 det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar |
3 فتَرَكَ اليهودِيَّةَ ورجَعَ إلى الجَليلِ. | 3 lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. |
4 وكانَ لا بُدَّ لَه مِنَ المُرورِ بالسّامِرَةِ، | 4 Han måste ta vägen genom Samarien |
5 فوصَلَ إلى مدينةٍ سامرِيَّةٍ اَسمُها سُوخارُ، بالقُربِ مِنَ الأرضِ الّتي وهَبَها يَعقوبُ لاَبنِهِ يوسُفَ، | 5 och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. |
6 وفيها بِئرُ يَعقوبَ. وكانَ يَسوعُ تَعِبَ مِنَ السَّفَرِ، فقَعَدَ على حافَّةِ البئرِ. وكانَ الوَقتُ نحوَ الظُّهرِ. | 6 Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. |
7 فجاءَتِ اَمرأةٌ سامريَّةٌ تَستَقي مِنْ ماءِ البِئرِ، فقالَ لها يَسوعُ:”أعطيني لأشرَبَ”. | 7 En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: “Ge mig något att dricka.” |
8 وكانَ تلاميذُهُ في المدينةِ يَشتَرُونَ طَعامًا. | 8 Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. |
9 فأجابَتِ المرأةُ: “أنتَ يَهوديٌّ وأنا سامرِيَّةٌ، فكيفَ تَطلُبُ مِنِّي أنْ أسقِـيَكَ؟” قالَت هذا لأنَّ اليَهودَ لا يُخالِطونَ السّامِريِّـينَ. | 9 Samariskan sade: “Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) |
10 فقالَ لها يَسوعُ: “لو كُنتِ تَعرِفينَ عَطِيَّةَ اللهِ، ومَنْ هوَ الّذي يَقولُ لكِ أعطيني لأشرَبَ، لَطَلَبتِ أنتِ مِنهُ فأعطاكِ ماءَ الحياةِ”. | 10 Jesus svarade henne: “Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” |
11 قالَت لَه المَرأةُ: “لا دَلوَ معَكَ، يا سيِّدي، والبِئرُ عَميقَةٌ، فمِنْ أينَ لكَ ماءُ الحياةِ؟ | 11 Kvinnan sade: “Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? |
12 أبونا يَعقوبُ أعطانا هذِهِ البِئرَ، وشَرِبَ مِنها هوَ وأولادُهُ ومواشيهِ، فهَلْ أنتَ أعظَمُ مِنْ يَعقوبَ؟” | 12 Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” |
13 فأجابَها يَسوعُ: “كُلُّ مَنْ يَشرَبُ مِنْ هذا الماءِ يَعطَشُ ثانيةً، | 13 Jesus svarade: “Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. |
14 أمَّا مَنْ يَشرَبُ مِنَ الماءِ الّذي أُعطيهِ أنا، فلَنْ يَعطَشَ أبدًا. فالماءُ الّذي أُعطيهِ يَصيرُ فيهِ نَبعًا يَفيضُ بِالحياةِ الأبديَّةِ”. | 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” |
15 قالَت لَه المرأةُ: “أَعطِني مِنْ هذا الماءِ يا سيِّدي، فلا أعطَشَ ولا أعودَ إلى هُنا لأستقِـيَ”. | 15 Kvinnan sade till honom: “Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.” |
16 قالَ لَها: “إِذهَبـي واَدْعِي زوجَكِ، واَرجِعِـي إلى هُنا”. | 16 Jesus sade: “Gå och hämta din man.” |
17 فأجابَتِ المَرأةُ: “لا زَوجَ لي”. فقالَ لها يَسوعُ: “أصَبْتِ في قولِكِ: لا زَوجَ لي، | 17 Kvinnan svarade: “Jag har ingen man.” Jesus sade: “Du har rätt när du säger att du inte har någon man. |
18 لأنَّهُ كانَ لكَ خَمسةُ أزواجٍ، والّذي لكِ الآنَ ما هوَ زَوجُكِ. وفي هذا صَدَقْتِ”. | 18 Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” |
19 قالَتِ المَرأةُ: “أرى أنَّكَ نَبِـيٌّ، يا سيِّدي! | 19 Kvinnan sade: “Herre, jag ser att du är en profet. |
20 آباؤُنا عَبَدوا اللهَ في هذا الجبَلِ، وأنتُمُ اليَهودُ تَقولونَ إنَّ أُورُشليمَ هيَ المكانُ الّذي يَجِبُ أنْ نَعبُدَ اللهَ فيهِ”. | 20 Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” |
21 قالَ لها يَسوعُ: “صدِّقيني يا اَمرَأةُ، يَحينُ وقتٌ يَعبُدُ النّـاسُ فيهِ الآبَ، لا في هذا الجبَلِ ولا في أُورُشليمَ. | 21 Jesus svarade: “Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. |
22 وأنتُم السّامِريّـينَ تَعبُدونَ مَنْ تَجهَلونَهُ، ونَحنُ اليَهودَ نَعبُدُ مَنْ نَعرِفُ، لأنَّ الخلاصَ يَجيءُ مِنَ اليَهودِ. | 22 Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. |
23 ولكِنْ ستَجيءُ ساعَةٌ، بل جاءَتِ الآنَ، يَعبُدُ فيها العابِدونَ الصادِقونَ الآبَ بالرُّوحِ والحَقِّ. هَؤلاءِ هُمُ العابِدونَ الّذينَ يُريدُهُمُ الآبُ. | 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. |
24 اللهُ رُوحٌ، وبالرُّوحِ والحَقِّ يَجِبُ على العابِدينَ أنْ يَعبُدوهُ”. | 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” |
25 قالَت لَه المَرأةُ: “أعرِفُ أنَّ المَسيَّا، (أي المسيحَ) سيَجيءُ. ومتى جاءَ أخبَرَنا بِكُلِّ شيءٍ”. | 25 Kvinnan sade: “Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) “och när han kommer skall han låta oss veta allt.” |
26 قالَ لها يَسوعُ: “أنا هوَ، أنا الّذي يُكلِّمُكِ”. | 26 Jesus sade till henne: “Det är jag, den som talar till dig.” |
27 وعِندَ ذلِكَ رجَعَ تلاميذُهُ. فتَعَجَّبوا حينَ وجَدوهُ يُحادِثُ اَمرأةً. ولكِنْ لا أحدَ مِنهُم قالَ: “ماذا تُريدُ مِنها؟” أو “لماذا تُحادِثُها؟” | 27 I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. |
28 وتَركَتِ المَرأةُ جَرَّتَها ورَجَعَت إلى المدينةِ. فقالَت للنّـاسِ هُناكَ: | 28 Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: |
29 “تَعالَوا اَنظُروا رَجُلاً ذكَرَ لي كُلَّ ما عَمِلتُ. فهَلْ يكونُ هوَ المَسيحُ؟” | 29 “Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” |
30 فخرَجوا مِنَ المدينةِ وجاؤُوا إلى يَسوعَ. | 30 De gick ut ur staden för att söka upp honom. |
31 وكانَ التَّلاميذُ في أثناءِ ذلِكَ يَقولونَ ليَسوعَ: “كُلْ، يا مُعَلِّمُ”. | 31 Under tiden sade lärjungarna till honom: “Rabbi, kom och ät.” |
32 فقالَ لهُم: “لي طعامٌ آكُلُه لا تَعرِفونَهُ أنتُم”. | 32 Han svarade: “Jag har mat att äta som ni inte känner till.” |
33 فأخَذَ التَّلاميذُ يَتساءَلونَ: “هَل جاءَهُ أحدٌ بِما يُؤكَلُ؟” | 33 Lärjungarna sade då till varandra: “Kan någon ha kommit med mat till honom?” |
34 وقالَ لهُم يَسوعُ: “طعامي أنْ أعمَلَ بِمَشيئَةِ الّذي أرْسَلني وأُتمِّمَ عَمَلهُ. | 34Jesus sade: “Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. |
35 أمَا تَقولونَ: بَعدَ أربعةِ أشهُرٍ يَجيءُ الحَصادُ؟ وأنا أقولُ لكُم: تَطَلَّعوا واَنظُروا إلى الحُقولِ كيفَ اَبـيضَّت ونَضجَت لِلحَصادِ. | 35 Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. |
36 وها هوَ الحاصِدُ يأخُذُ أُجرتَهُ، فيَجمَعُ ثَمَرًا لِلحياةِ الأبديَّةِ. فيفرَحُ الزّارعُ معَ الحاصِدِ، | 36 Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. |
37 ويَصْدُقُ القولُ: واحِدٌ يَزرَعُ وآخَرُ يَحصُدُ. | 37 Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. |
38 وأنا أرسَلتُكُم لِتَحصُدوا حَقلاً ما تَعِبتُم فيهِ. غَيرُكُم تَعِبَ وأنتُم تَجنُونَ ثَمرَةَ أتعابِهِ”. | 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.” |
39 فآمَنَ بِه كثيرٌ مِنَ السّامِريّـينَ في تِلكَ المدينةِ، لأنَّ المَرأةَ شَهِدَت فقالَت: “ذكَرَ لي كُلَّ ما عَمِلتُ”. | 39 Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: “Han har sagt mig allt som jag har gjort.” |
40 فلمَّا جاءَ إلَيهِ السّامريُّونَ رَجَوا مِنهُ أنْ يُقيمَ عِندَهُم، فأقامَ يومَينِ. | 40 När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. |
41 وزادَ كثيرًا عددُ المُؤمنينَ بِه عِندَما سَمِعوا كلامَهُ، | 41 Många fler kom till tro genom hans egna ord, |
42 وقالوا لِلمَرأةِ: “نَحنُ نُؤمِنُ الآنَ، لا لِكلامِكِ، بل لأنَّنا سَمِعناهُ بأنفُسِنا وعَرَفنا أنَّهُ بالحقيقةِ هوَ مُخَلِّصُ العالَمِ”. | 42 och de sade till kvinnan: “Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.” |
يسوع يشفي طفلاً | En ämbetsmans son botas |
43 وبَعدَ يومَينِ ذهَبَ يَسوعُ إلى الجليلِ، | 43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. |
44 مَع أنَّهُ هوَ الّذي قالَ: “لا كرامةَ لِنَبـيٍّ في وطَنِهِ”. | 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt. |
45 فلمَّا وصَلَ إلى الجَليلِ، رَحَّبَ بِه أهلُها، لأنَّهُم كانوا في أُورُشليمَ في عيدِ الفِصحِ، فشاهَدوا كُلَّ ما عَمِلَ مُدَّةَ العيدِ. | 45 När han nu kom till Galileen blev han väl mottagen, eftersom galileerna hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden. De hade också firat högtiden där. |
46 وجاءَ أيضًا إلى قانا الجليلِ، حيثُ جَعلَ الماءَ خَمرًا. وكانَ في كَفْرناحومَ رَجُلٌ مِنْ حاشيةِ المَلِكِ، لهُ اَبنٌ مَريضٌ. | 46 Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. |
47 فلمَّا سَمِعَ أنَّ يَسوعَ وصَلَ مِنَ اليَهوديَّةِ إلى الجَليلِ، جاءَ إلَيهِ يَلتَمِسُ مِنهُ أنْ يَنزِلَ إلى كَفْرناحومَ لِـيشفيَ اَبنَهُ الّذي أشرَفَ على الموتِ. | 47 När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. |
48 فقالَ لَه يَسوعُ:”أنتُم لا تُؤمنونَ إلاَّ إذا رأيتُمُ الآياتِ والعَجائِبَ”. | 48 Jesus sade till honom: “Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” |
49 فقالَ لَه الرَّجُلُ: “إِنزِلْ يا سيِّدي، قَبلَ أنْ يَموتَ ولَدي”. | 49 Ämbetsmannen sade: “Herre, kom innan mitt barn dör.” |
50 فقالَ لَه يَسوعُ: “إِذهَبْ! اَبنُكَ حَيٌّ”. فآمَنَ الرَّجُلُ بِكلامِ يَسوعَ وذهَبَ إلى كَفْرناحومَ. | 50 Jesus svarade: “Gå hem, din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. |
51 وبَينَما هوَ في الطَّريقِ، لاقاهُ خَدَمُهُ وأخبروهُ بِأنَّ اَبنَهُ حيٌّ. | 51 När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. |
52 فسألَهُم:”متى تَعافى؟”. أجابوا: “البارِحَةَ، في السّاعةِ الواحِدَةِ بَعدَ الظُّهرِ، تَركَتْهُ الحُمَّى”. | 52 Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: “I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” |
53 فتَذكَّرَ الأبُ أنَّها السّاعةُ الّتي قالَ فيها يَسوعُ: “إِبنُكَ حيٌّ”. فآمَنَ هوَ وجميعُ أهلِ بَيتِهِ. | 53 Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: “Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus. |
54 هذِهِ ثانِـيةُ آياتِ يَسوعَ، صنَعَها بَعدَ مَجيئهِ مِنَ اليَهوديَّةِ إلى الجَليلِ. | 54 Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen. |