إنجيل مرقس 5 / Markus 5
إنجيل مرقس 5
إنجيل مرقس 5 الفصل / الإصحاح الخامس
إنجيل مرقس 5 : 1 – 43 | Markus 5 : 1 – 43 |
طرد الأرواح النجسة وغرق الخنازير | Den besatte och svinhjorden |
1 ووَصَلوا إلى الشّـاطئِ الآخَرِ مِنْ بحرِ الجليلِ، في ناحِيَةِ الجَراسيّـينَ. | 1 De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. |
2 ولمَّا نزَلَ مِنَ القاربِ اَستقبَلَهُ رجُلٌ خرَجَ مِنَ المَقابِرِ، وفيهِ رُوحٌ نَجِسٌ. | 2 När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande |
3 وكانَ يُقيمُ هُناكَ، ولا يَقدِرُ أحَدٌ أنْ يَربُطَهُ حتّى بسِلسِلَةٍ. | 3 och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. |
4 فكثيرًا ما رَبَطوهُ بالقُيودِ والسلاسِلِ، فكانَ يُقطِّعُ السَّلاسِلَ ويُكسِّرُ القُيودَ، ولا يَقوى أحَدٌ على ضَبْطِهِ. | 4 Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. |
5 وكانَ طَوالَ الَّليلِ والنَّهارِ في المَقابِرِ والجِبالِ يَصرُخُ ويُجرِّحُ جسَدَهُ بالحِجارَةِ. | 5 Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. |
6 فلمَّا شاهَدَ يَسوعَ عَنْ بُعْدٍ، أسرَعَ إلَيهِ وسجَدَ لَه | 6 När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom |
7 وصاحَ بِأَعلى صوتِهِ: “ما لي ولَكَ، يا يَسوعُ اَبنَ اللهِ العَليِّ؟ أستَحلِفُكَ باللهِ، لا تُعَذِّبْني! “ | 7 och ropade högt: “Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” |
8 لأنَّ يَسوعَ قالَ لَه: “أيُّها الرّوحُ النَّجِسُ أُخرُجْ مِنْ هذا الرَّجُلِ! “ | 8 Jesus hade nämligen just sagt åt honom: “Far ut ur mannen, du orena ande!” |
9 فسألَهُ يَسوعُ: “ما اَسمُكَ؟” فأجابَ: “إِسمي جَيشٌ، لأنَّنا كَثيرونَ”. | 9 Nu frågade han: “Vad heter du?” Mannen svarade: “Legion heter jag, för vi är många.” |
10 وتَوسَّلَ كثيرًا إلى يَسوعَ أنْ لا يَطرُدَ الأرواحَ النَّجِسَةَ مِنْهُ إلى خارِجِ المِنطَقَةِ. | 10 Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten. |
11 وكانَ هُناكَ قَطيعٌ كبـيرٌ مِنَ الخنازيرِ يَرعى قُرْبَ الجبَلِ. | 11 Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. |
12 فتَوسَّلَتِ الأرواحُ النَّجِسَةُ إلى يَسوعَ بِقولِها: “أرسِلْنا إلى تِلكَ الخنازيرِ لنَدخُلَ فيها”. | 12 Andarna bad honom: “Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!” |
13 فأَذِنَ لها. فخَرَجتِ الأرواحُ النَّجِسَةُ ودَخَلَت في الخنازيرِ. فاَندَفعَ القَطيعُ مِنَ المُنحَدَرِ إلى البحرِ، وعدَدُهُ نَحوَ ألفينِ، فغَرِقَ فيهِ. | 13 Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. |
14 وهرَبَ الرُّعاةُ ونَشروا الخبَرَ في المدينةِ والقُرى، فخرَجَ النّـاسُ ليَرَوا ما جرى. | 14 Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. |
15 مفلمَّا وصَلوا إلى يَسوعَ، شاهدوا الرَّجُلَ الّذي كانَ فيهِ جَيشٌ مِنَ الشَّياطينِ جالِسًا هُناكَ لابِسًا سليمَ العَقلِ. فاَستَولى علَيهِمِ الخوفُ. | 15 De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. |
16 فأخبرَهُمُ الشُّهودُ بِما جرى للرَّجُلِ الّذي كانَت فيهِ الشَّياطينُ وبِما أصابَ الخنازيرَ. | 16 Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. |
17 فطَلبوا إلى يَسوعَ أن يَرحَلَ عَنْ ديارِهِم. | 17 Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. |
18 وبَينَما هوَ يركَبُ القارِبَ، طلَبَ إلَيهِ الّذي كانَت فيهِ الشَّياطينُ أن يأخُذَهُ معَهُ. | 18 När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. |
19 فما أذِنَ لَه، بل قالَ لَه: “إِرجِــعْ إلى بَيتِكَ وإلى أهلِكَ وأخْبِرْهُم بِما عَمِلَ الرّبُّ لَكَ وكيفَ رَحِمَكَ”. | 19 Men han lät honom inte göra det utan sade: “Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.” |
20 فذهَبَ الرَّجُلُ وأخذَ يُنادي في المُدُنِ العَشْرِ بِما عَمِلَ يَسوعُ لَه، وكانَ جميعُ النـّاسِ يَتعجَّبونَ. | 20 Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man. |
ابنة يايروس والمرأة التي لمست ثوب يسوع | Synagogföreståndarens |
21 وعبَرَ يَسوعُ في القارِبِ إلى الشَّـاطئِ المُقابِلِ، فتجَمَّعَ حَولَهُ على الشَّـاطئِ جُمهورٌ كبـيرٌ. | 21 När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön |
dotter. Kvinnan med blödningar | |
22 وجاءَ رجُلٌ مِنْ رُؤساءِ المَجمعِ اَسمُهُ يايرُسُ. فلمَّا رأى يَسوعَ وقَعَ على قَدمَيهِ، | 22 kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter |
23 وتوَسَّلَ إليهِ كثيرًا بِقولِهِ: “إِبنَتي الصَّغيرةُ على فِراشِ الموتِ! تَعالَ وضَعْ يدَكَ علَيها، فتَشفى وتَحيا! “. | 23 och bad enträget: “Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.” |
24 فذهَبَ معَهُ وتَبِعَهُ جَمعٌ كبـيرٌ يَزحمُهُ مِنْ كُلِّ جانِبٍ. | 24 Och Jesus gick med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. |
25 وكانَت هُناكَ اَمرَأةٌ مُصابَةٌ بِنَزْفِ الدَّمِ مِنِ اَثنتَي عَشْرَةَ سنَةً، | 25 Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. |
26 عالَجَها أطِبّاءُ كثيرونَ، وأنفَقَت كُلَّ ما تَملِكُ، فما اَستَفادَت شيئًا، لا بل صارَت مِنْ سيِّـئٍ إلى أسوأَ. | 26 Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. |
27 فلمَّا سَمِعَت بأخبارِ يَسوعَ، دخَلَت بَينَ الجُموعِ مِنْ خَلفٍ ولَمَسَت ثَوبَهُ، | 27 Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, |
28 لأنَّها قالَت في نَفْسِها: “يكْفي أنْ ألمسَ ثيابَهُ لأُشفى”. | 28 för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. |
29 فاَنقَطعَ نَزْفُ دمِها في الحالِ، وأحَسَّت في جِسمِها أنَّها شُفِـيَت مِنْ دائِها. | 29 Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. |
30 وشعَرَ يَسوعُ في الحالِ بِقُوَّةٍ خَرجَت مِنهُ. فاَلتَفتَ إلى الجُموعِ وقالَ: “مَنْ لَمَسَ ثيابـي؟” | 30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: “Vem rörde vid mina kläder?” |
31 فقالَ لَه تلاميذُهُ: “تَرى النّـاسَ يَزحَمونَكَ وتَسألُ: مَنْ لَمَسني؟” | 31 Lärjungarna sade: “Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!” |
32 ولكِنَّهُ نظَرَ حَولَهُ ليَرى الّتي فَعلَت ذلِكَ. | 32 Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. |
33 وخافَتِ المَرأةُ واَرتَعبَت لِعِلمِها بِما جرَى لها، فجاءَت وسَجدَت لَه وأخبرَتهُ بالحقيقةِ كُلِّها. | 33 Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. |
34 فقالَ لها: “يا اَبنتي إِيمانُكِ شَفاكِ. فاَذهَبـي بِسلامٍ، وتَعافَي مِنْ دائِكِ” | 34 Han sade till henne: “Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.” |
35 وبَينَما يَسوعُ يتكَلَّمُ وصَلَ رِجالٌ مِنْ دارِ رَئيسِ المَجمعِ يَقولونَ: “ماتَتِ اَبنتُكَ، فلا حاجَةَ إلى إزعاجِ المُعلِّمِ”. | 35 Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: “Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” |
36 فتَجاهَلَ يَسوعُ كلامَهُم، وقالَ لِرئيسِ المَجمعِ: “لا تَخفْ، يكفي أن تُؤمِنَ”. | 36 Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: “Var inte rädd, tro bara.” |
37 وما أذِنَ لأحَدٍ أنْ يُرافِقَهُ إلاَّ بُطرُسَ ويَعقوبَ ويوحنَّا أخا يَعقوبَ. | 37 Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, |
38 ولمَّا وصَلوا إلى دارِ رَئيسِ المَجمعِ، رأى يَسوعُ الضَّجيجَ وبُكاءَ النـّاسِ وعَويلَهُم. | 38 och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. |
39 فدَخَلَ وقالَ لهُم: “لِماذا تَضجُّونَ وتَبكونَ؟ ما ماتَتِ الصَّبـيَّةُ، لكِنَّها نائِمةٌ! “ | 39 Han gick in till dem och sade: “Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” |
40 فضَحِكوا علَيهِ. فأخرَجَهُم جَميعًا، ودخَلَ بأبـي الصَّبـيَّةِ وأُمِّها والّذينَ كانوا معَهُ إلى حَيثُ كانَتِ الصَّبـيَّةُ. | 40 Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. |
41 فأخَذَ بِـيَدِها وقالَ لها: “طَلِـيثا قُوم! ” أي “يا صَبـيَّةُ أقولُ لَكِ: قُومي! “ | 41 Så tog han barnets hand och sade: “Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). |
42 فقامَتْ في الحالِ وأخذَتْ تَمشي، وكانَتِ اَبنةَ اَثنتَي عَشْرَةَ سنَةً، ففي الحالِ تَعَجَّبوا كثيرًا. | 42 Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, |
43 فأوصاهُم يَسوعُ بشِدَّةٍ أنْ لا يَعلَمَ أحَدٌ بِما حدَثَ، وأمرَهُم أنْ يُطعِموها. | 43 men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta. |