إنجيل متى 22 / Matteus 22

0 5 دقائق

إنجيل متى 22

جدول المحتويات

1. إنجيل متى 22 الفصل / الإصحاح الثاني والعشرون

إنجيل متى 22 الفصل / الإصحاح الثاني والعشرون

إنجيل متى 22 :1 – 46	Matteus 22:1 – 46
مثل وليمة الملك	Liknelsen om bröllopsfesten
1 وعادَ يَسوعُ إلى مُخاطَبَةِ الجُموعِ بالأمثالِ، فقالَ:	1 Än en gång talade Jesus till dem i liknelser:
2 “يُشبِهُ مَلكوتُ السَّماواتِ مَلِكًا أقامَ وليمَةً في عُرسِ اَبنِه.	2 “Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son.
3 فأرسَلَ خدَمَهُ يَستَدْعي المَدعُوِّينَ إلى الوَليمَةِ، فرَفَضوا أنْ يَجيئوا.	3 Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4 فأرسَلَ خدَمًا آخرينَ ليقولوا للمَدعُوّينَ: أعدَدْتُ وليمَتي وذَبَحتُ أبقاري وعُجولي المُسمَّنةَ وهيَّأتُ كُلَّ شيءٍ، فتعالَوْا إلى العُرسِ!	4 Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’
5 ولكنَّهُم تهاوَنُوا، فمِنهُم مَنْ خرَجَ إلى حقلِهِ، ومِنهُم مَنْ ذهَبَ إلى تِجارَتِهِ،	5 Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer.
6 والآخرونَ أمسكوا خَدَمَهُ وشَتَموهُم وقَتَلوهُم.	6 De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem.
7 فغَضِبَ الملِكُ وأرسَلَ جُنودَهُ، فأهلَكَ هؤلاءِ القَتَلةَ وأحرَقَ مَدينَتَهُم.	7 Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad.
8 ثمَّ قالَ لخَدَمِهِ: الوَليمةُ مُهيَّأةٌ ولكنَّ المَدعُوّينَ غَيرُ مُستحقّينَ،	8 Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
9 فاَخرُجوا إلى مَفارقِ الطٌّرُقِ واَدعُوا إلى الوَليمَةِ كُلَّ مَنْ تَجِدونَهُ.	9 Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’
10 فخرَجَ الخَدَمُ إلى الشَّوارعِ وجَمَعوا مَنْ وجَدوا مِنْ أشرارٍ وصالِحينَ، فاَمتلأتْ قاعَةُ العُرسِ بالمدعُوِّينَ.	10 Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 فلمَّا دخَلَ المَلِكُ ليَرى المدُعوّينَ، وجَدَ رجُلاً لا يَلبَسُ ثِـيابَ العُرسِ. فقالَ لَه:	11 När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder.
12 كيفَ دَخَلتَ إلى هُنا، يا صَديقي، وأنتَ لا تلبَسُ ثِـيابَ العُرسِ? فسكَتَ الرَّجُلُ.	12 Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara.
13 فقالَ المَلِكُ للخَدَمِ: اَربُطوا يَدَيهِ ورِجلَيهِ واَطرَحوهُ خارِجًا في الظَّلامِ فهُناكَ البُكاءُ وصَريفُ الأسنانِ.	13 Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’
14 لأنَّ المدَعُوِّينَ كَثيرونَ، وأمّا المُختارونَ فَقليلونَ”.	14 Många är bjudna, men få är utvalda.”
دفع الجزية إلى القيصر	Frågan om skatt till kejsaren
15 وذهَبَ الفَرِّيسيُّونَ وتَشاوَروا كيفَ يُمسِكونَ يَسوعَ بِكلِمَةٍ.	15 Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade.
16 فأرسلوا إلَيهِ بَعضَ تلاميذِهِم وبَعضَ الهيرودُسيـِّينَ يَقولونَ لَه: “يا مُعَلِّمُ، نَعرِفُ أنَّكَ صادقٌ، تُعلِّمُ بِالحَقِّ طَريقَ اللهِ، ولا تُبالي بأحدٍ، لأنَّكَ لا تُراعي مَقامَ النّاسِ.	16 De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: “Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen.
17 فقُلْ لنا: ما رأيُكَ؟ أيَحِلُّ لنا أنْ نَدفَعَ الجِزْيَةَ إلى القَيصَرِ أم لا؟”.	17 Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”
18 فعرَفَ يَسوعُ مَكرَهُم، فقالَ لهُم: “يا مُراؤونَ! لِماذا تُحاوِلونَ أنْ تُحْرجوني؟	18 Jesus märkte deras onda avsikt och sade: “Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov?
19 أرُوني نَقدَ الجِزْيةِ! ” فناولوهُ دينارًا.	19 Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar,
20 فقالَ لهُم: “لِمَن هذِهِ الصُّورَةُ وهذا الاسمُ؟”	20 och han frågade: “Vems bild och namn är det här?”
21 قالوا: “لِلقَيصَرِ! “فقالَ لهُم: “اَدفَعوا، إذًا، إلى القَيصَرِ ما لِلقَيصَرِ، وإلى اللهِ ما للهِ!”	21 “Kejsarens”, svarade de. Då sade han till dem: “Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”
22 فتَعَجَّبوا مِمّا سَمِعوهُ، وتَركوهُ ومَضَوْا.	22 När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.
قيامة الأموات	Frågan om uppståndelsen
23 وفي ذلِكَ اليومِ جاءَ إلى يَسوعَ بَعضُ الصدَّوقيـِّينَ، وهُمُ الّذينَ يُنكِرونَ القِـيامَةَ، وسألوهُ:	23 Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom:
24 “يا مُعلِّمُ، قالَ موسى: إنْ ماتَ رجُلٌ لا ولَدَ لَه، فَلْيَتَزوَّجْ أخوهُ اَمرأتَهُ ليُقيمَ نَسلاً لأخيهِ.	24 “Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern.
25 وكانَ عِندَنا سبعةُ إخوةٍ، فتَزوَّجَ الأوَّلُ وماتَ مِنْ غَيرِ نَسلٍ، فتَرَكَ اَمرأتَهُ لأخيهِ.	25 Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun.
26 ومِثلُهُ الثّاني والثّالِثُ حتّى السّابِــــــعُ.	26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju.
27 ثُمَّ ماتَتِ المرأةُ مِنْ بَعدِهِم جميعًا.	27 Sist av alla dog kvinnan.
28 فلأيِّ واحدٍ مِنهُم تكونُ زوجةً في القيامةِ؟ لأنَّها كانَت لَهُم جميعًا”.	28 Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne.”
29 فأجابَهُم يَسوعُ: “أنتُم في ضَلالٍ، لأنَّكُم تَجهَلونَ الكُتُبَ المُقَدَّسةَ وقُدرَةَ اللهِ.	29 Jesus svarade: “Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt.
30 ففي القِـيامَةِ لا يَتَزاوَجونَ، بلْ يكونونَ مِثلَ مَلائِكَةٍ في السَّماءِ.	30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen.
31 وأمّا قيامَةُ الأمواتِ، أفَما قَرَأتُم ما قالَ الله لكُم:	31 Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er:
32 أنا إلــهُ إبراهيمَ، وإلــهُ إسحقَ، وإلــهُ يعقوبَ؟ وما كانَ اللهُ إلــهَ أمواتٍ، بل إلــهُ أحياءٍ”.	32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande.”
33 وسَمِعَ الجُموعُ هذا الكلامَ، فتَعَجَّبوا مِنْ تَعليمِهِ.	33 När folket hörde detta häpnade de över hans undervisning.
الوصية العظمى	Frågan om det största budet i lagen
34 وعَلِمَ الفَرِّيسيُّونَ أنَّ يَسوعَ أسكَتَ الصَدُّوقيـِّينَ، فاَجتمعوا معًا.	34 När fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de,
35 فسألَهُ واحِدٌ مِنهُم، وهوَ مِنْ عُلماءِ الشَّريعةِ، ليُحرِجَهُ:	35 och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd:
36 “يا مُعَلِّمُ، ما هي أعظمُ وصِيَّةٍ في الشَّريعةِ؟”	36 “Mästare, vilket är det största budet i lagen?”
37 فأجابَهُ يَسوعُ: “أحِبَّ الرَّبَّ؟ إلهَكَ بِكُلِّ قَلبِكَ، وبِكُلِّ نفسِكَ، وبكُلٌ عَقلِكَ.	37 Han svarade honom: “Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.
38 هذِهِ هيَ الوصِيَّةُ الأولى والعُظمى.	38 Detta är det största och första budet.
39 والوصِيَّةُ الثّانِـيةُ مِثْلُها: أحِبَّ قَريبَكَ مِثلَما تُحبُّ نفسَكَ.	39 Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.
40 على هاتينِ الوصِيَّـتَينِ تَقومُ الشَّريعةُ كُلٌّها وتَعاليمُ الأنبـياءِ”.	40 På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”
المسيح وداود	Är Messias Davids son?
41 وبَينَما الفَرِّيسيُّونَ مُجتمِعونَ سألَهُم يَسوعُ:	41 Då fariseerna var församlade frågade Jesus dem:
42 “ما قولُكُم في المَسيحِ؟ إِبنُ مَنْ هوَ؟” قالوا لَه: “إِبنُ داودَ!”	42 “Vad anser ni om Messias? Vems son är han?” – “Davids”, svarade de.
43 قالَ لهُم: “إذًا، كيفَ يَدعوهُ داودُ رَبًّا، وهوَ يَقولُ بِوَحْيٍ مِنَ الرُّوحِ:	43 Då sade han: “Hur kan då David på Andens ingivelse kalla honom herre och säga:
44 قالَ الرَّبُّ لِرَبّـي: اَجلِسْ عَنْ يَميني حتّى أجعَلَ أعداءَكَ تَحتَ قَدَمَيْكَ.	44 Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter.
45 فإذا كانَ داودُ يَدعو المَسيحَ رَبًا، فكَيفَ يكونُ المَسيحُ اَبنَهُ؟”	45 Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?”
46 فما قدِرَ أحدٌ أن يُجيبَهُ بكَلِمَةٍ، ولا تجرَّأَ أحدٌ مِنْ ذلِكَ اليومِ أنْ يَسألَهُ عَنْ شَيءٍ.	46 Ingen kunde svara honom, och efter den dagen vågade heller ingen längre ställa frågor till honom.