إنجيل متى 22 / Matteus 22
إنجيل متى 22
إنجيل متى 22 الفصل / الإصحاح الثاني والعشرون
إنجيل متى 22 :1 – 46 | Matteus 22:1 – 46 |
مثل وليمة الملك | Liknelsen om bröllopsfesten |
1 وعادَ يَسوعُ إلى مُخاطَبَةِ الجُموعِ بالأمثالِ، فقالَ: | 1 Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: |
2 “يُشبِهُ مَلكوتُ السَّماواتِ مَلِكًا أقامَ وليمَةً في عُرسِ اَبنِه. | 2 “Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. |
3 فأرسَلَ خدَمَهُ يَستَدْعي المَدعُوِّينَ إلى الوَليمَةِ، فرَفَضوا أنْ يَجيئوا. | 3 Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. |
4 فأرسَلَ خدَمًا آخرينَ ليقولوا للمَدعُوّينَ: أعدَدْتُ وليمَتي وذَبَحتُ أبقاري وعُجولي المُسمَّنةَ وهيَّأتُ كُلَّ شيءٍ، فتعالَوْا إلى العُرسِ! | 4 Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ |
5 ولكنَّهُم تهاوَنُوا، فمِنهُم مَنْ خرَجَ إلى حقلِهِ، ومِنهُم مَنْ ذهَبَ إلى تِجارَتِهِ، | 5 Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. |
6 والآخرونَ أمسكوا خَدَمَهُ وشَتَموهُم وقَتَلوهُم. | 6 De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. |
7 فغَضِبَ الملِكُ وأرسَلَ جُنودَهُ، فأهلَكَ هؤلاءِ القَتَلةَ وأحرَقَ مَدينَتَهُم. | 7 Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. |
8 ثمَّ قالَ لخَدَمِهِ: الوَليمةُ مُهيَّأةٌ ولكنَّ المَدعُوّينَ غَيرُ مُستحقّينَ، | 8 Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. |
9 فاَخرُجوا إلى مَفارقِ الطٌّرُقِ واَدعُوا إلى الوَليمَةِ كُلَّ مَنْ تَجِدونَهُ. | 9 Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ |
10 فخرَجَ الخَدَمُ إلى الشَّوارعِ وجَمَعوا مَنْ وجَدوا مِنْ أشرارٍ وصالِحينَ، فاَمتلأتْ قاعَةُ العُرسِ بالمدعُوِّينَ. | 10 Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. |
11 فلمَّا دخَلَ المَلِكُ ليَرى المدُعوّينَ، وجَدَ رجُلاً لا يَلبَسُ ثِـيابَ العُرسِ. فقالَ لَه: | 11 När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. |
12 كيفَ دَخَلتَ إلى هُنا، يا صَديقي، وأنتَ لا تلبَسُ ثِـيابَ العُرسِ? فسكَتَ الرَّجُلُ. | 12 Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. |
13 فقالَ المَلِكُ للخَدَمِ: اَربُطوا يَدَيهِ ورِجلَيهِ واَطرَحوهُ خارِجًا في الظَّلامِ فهُناكَ البُكاءُ وصَريفُ الأسنانِ. | 13 Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ |
14 لأنَّ المدَعُوِّينَ كَثيرونَ، وأمّا المُختارونَ فَقليلونَ”. | 14 Många är bjudna, men få är utvalda.” |
دفع الجزية إلى القيصر | Frågan om skatt till kejsaren |
15 وذهَبَ الفَرِّيسيُّونَ وتَشاوَروا كيفَ يُمسِكونَ يَسوعَ بِكلِمَةٍ. | 15 Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. |
16 فأرسلوا إلَيهِ بَعضَ تلاميذِهِم وبَعضَ الهيرودُسيـِّينَ يَقولونَ لَه: “يا مُعَلِّمُ، نَعرِفُ أنَّكَ صادقٌ، تُعلِّمُ بِالحَقِّ طَريقَ اللهِ، ولا تُبالي بأحدٍ، لأنَّكَ لا تُراعي مَقامَ النّاسِ. | 16 De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: “Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. |
17 فقُلْ لنا: ما رأيُكَ؟ أيَحِلُّ لنا أنْ نَدفَعَ الجِزْيَةَ إلى القَيصَرِ أم لا؟”. | 17 Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?” |
18 فعرَفَ يَسوعُ مَكرَهُم، فقالَ لهُم: “يا مُراؤونَ! لِماذا تُحاوِلونَ أنْ تُحْرجوني؟ | 18 Jesus märkte deras onda avsikt och sade: “Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? |
19 أرُوني نَقدَ الجِزْيةِ! ” فناولوهُ دينارًا. | 19 Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar, |
20 فقالَ لهُم: “لِمَن هذِهِ الصُّورَةُ وهذا الاسمُ؟” | 20 och han frågade: “Vems bild och namn är det här?” |
21 قالوا: “لِلقَيصَرِ! “فقالَ لهُم: “اَدفَعوا، إذًا، إلى القَيصَرِ ما لِلقَيصَرِ، وإلى اللهِ ما للهِ!” | 21 “Kejsarens”, svarade de. Då sade han till dem: “Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” |
22 فتَعَجَّبوا مِمّا سَمِعوهُ، وتَركوهُ ومَضَوْا. | 22 När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg. |
قيامة الأموات | Frågan om uppståndelsen |
23 وفي ذلِكَ اليومِ جاءَ إلى يَسوعَ بَعضُ الصدَّوقيـِّينَ، وهُمُ الّذينَ يُنكِرونَ القِـيامَةَ، وسألوهُ: | 23 Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom: |
24 “يا مُعلِّمُ، قالَ موسى: إنْ ماتَ رجُلٌ لا ولَدَ لَه، فَلْيَتَزوَّجْ أخوهُ اَمرأتَهُ ليُقيمَ نَسلاً لأخيهِ. | 24 “Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. |
25 وكانَ عِندَنا سبعةُ إخوةٍ، فتَزوَّجَ الأوَّلُ وماتَ مِنْ غَيرِ نَسلٍ، فتَرَكَ اَمرأتَهُ لأخيهِ. | 25 Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun. |
26 ومِثلُهُ الثّاني والثّالِثُ حتّى السّابِــــــعُ. | 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. |
27 ثُمَّ ماتَتِ المرأةُ مِنْ بَعدِهِم جميعًا. | 27 Sist av alla dog kvinnan. |
28 فلأيِّ واحدٍ مِنهُم تكونُ زوجةً في القيامةِ؟ لأنَّها كانَت لَهُم جميعًا”. | 28 Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne.” |
29 فأجابَهُم يَسوعُ: “أنتُم في ضَلالٍ، لأنَّكُم تَجهَلونَ الكُتُبَ المُقَدَّسةَ وقُدرَةَ اللهِ. | 29 Jesus svarade: “Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt. |
30 ففي القِـيامَةِ لا يَتَزاوَجونَ، بلْ يكونونَ مِثلَ مَلائِكَةٍ في السَّماءِ. | 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen. |
31 وأمّا قيامَةُ الأمواتِ، أفَما قَرَأتُم ما قالَ الله لكُم: | 31 Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: |
32 أنا إلــهُ إبراهيمَ، وإلــهُ إسحقَ، وإلــهُ يعقوبَ؟ وما كانَ اللهُ إلــهَ أمواتٍ، بل إلــهُ أحياءٍ”. | 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande.” |
33 وسَمِعَ الجُموعُ هذا الكلامَ، فتَعَجَّبوا مِنْ تَعليمِهِ. | 33 När folket hörde detta häpnade de över hans undervisning. |
الوصية العظمى | Frågan om det största budet i lagen |
34 وعَلِمَ الفَرِّيسيُّونَ أنَّ يَسوعَ أسكَتَ الصَدُّوقيـِّينَ، فاَجتمعوا معًا. | 34 När fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, |
35 فسألَهُ واحِدٌ مِنهُم، وهوَ مِنْ عُلماءِ الشَّريعةِ، ليُحرِجَهُ: | 35 och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: |
36 “يا مُعَلِّمُ، ما هي أعظمُ وصِيَّةٍ في الشَّريعةِ؟” | 36 “Mästare, vilket är det största budet i lagen?” |
37 فأجابَهُ يَسوعُ: “أحِبَّ الرَّبَّ؟ إلهَكَ بِكُلِّ قَلبِكَ، وبِكُلِّ نفسِكَ، وبكُلٌ عَقلِكَ. | 37 Han svarade honom: “Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. |
38 هذِهِ هيَ الوصِيَّةُ الأولى والعُظمى. | 38 Detta är det största och första budet. |
39 والوصِيَّةُ الثّانِـيةُ مِثْلُها: أحِبَّ قَريبَكَ مِثلَما تُحبُّ نفسَكَ. | 39 Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. |
40 على هاتينِ الوصِيَّـتَينِ تَقومُ الشَّريعةُ كُلٌّها وتَعاليمُ الأنبـياءِ”. | 40 På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” |
المسيح وداود | Är Messias Davids son? |
41 وبَينَما الفَرِّيسيُّونَ مُجتمِعونَ سألَهُم يَسوعُ: | 41 Då fariseerna var församlade frågade Jesus dem: |
42 “ما قولُكُم في المَسيحِ؟ إِبنُ مَنْ هوَ؟” قالوا لَه: “إِبنُ داودَ!” | 42 “Vad anser ni om Messias? Vems son är han?” – “Davids”, svarade de. |
43 قالَ لهُم: “إذًا، كيفَ يَدعوهُ داودُ رَبًّا، وهوَ يَقولُ بِوَحْيٍ مِنَ الرُّوحِ: | 43 Då sade han: “Hur kan då David på Andens ingivelse kalla honom herre och säga: |
44 قالَ الرَّبُّ لِرَبّـي: اَجلِسْ عَنْ يَميني حتّى أجعَلَ أعداءَكَ تَحتَ قَدَمَيْكَ. | 44 Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. |
45 فإذا كانَ داودُ يَدعو المَسيحَ رَبًا، فكَيفَ يكونُ المَسيحُ اَبنَهُ؟” | 45 Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?” |
46 فما قدِرَ أحدٌ أن يُجيبَهُ بكَلِمَةٍ، ولا تجرَّأَ أحدٌ مِنْ ذلِكَ اليومِ أنْ يَسألَهُ عَنْ شَيءٍ. | 46 Ingen kunde svara honom, och efter den dagen vågade heller ingen längre ställa frågor till honom. |
إنجيل متى 22
[ www.LightBook.org ]