إنجيل لوقا 22 / Lukas 22

لوقا 1:22-51

Lukas 22:1-51

1 وقُربَ عيدُ الفَطيرِ الّذي يُقالُ لَه الفِصحُ.

1 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk.

2 وكانَ رُؤساءُ الكَهنَةِ ومُعَلِّمو الشَّريعةِ يَبحَثونَ عَنْ طريقةٍ يَقتُلونَ بِها يَسوعَ، لأنَّهُم كانوا يخافُونَ مِنَ الشَّعبِ.

2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen – de var rädda för folket.

3 فدخَلَ الشَّيطانُ في يَهوذا المُلقَّبِ بالإسخَريوطيِّ، وهوَ مِنَ التَّلاميذِ الاثنَي عشَرَ،

3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv.

4 فذهَبَ وفاوَضَ رُؤساءَ الكَهنَةِ وقادَةَ حرَسِ الهَيكَلِ كيفَ يُسَلِّمُهُ إليهِم.

4 Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem.

5 ففَرِحوا واَتفَقُوا أنْ يُعطوهُ شَيئًا مِنَ المالِ.

5 De blev glada och erbjöd honom pengar.

6 فرَضِيَ وأخَذَ يترَقَّبُ الفُرصةَ ليُسلِّمَهُ إليهِم بالخِفيَةِ عَنِ الشَّعبِ.

6 Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.

7 وجاءَ يومُ الفَطيرِ، وفيهِ تُذبَحُ الخِرافُ لِعَشاءِ الفِصحِ.

7 Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas.

8 فأرسَلَ يَسوعُ بُطرُسَ ويوحنَّا وقالَ لهُما: “إِذهَبا هَيِّئا لنا عَشاءَ الفِصحِ لنأكُلَهُ”.

8 Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: “Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.”

9 فقالا لَه: “أينَ تُريدُ أنْ نُهيِّئَهُ؟”

9 De frågade var de skulle göra det.

10 فأجابَهُما: “عِندَما تَدخُلانِ المدينةَ يُلاقيكُما رَجُلٌ يَحمِلُ جَرَّةَ ماءٍ، فاَتبَعاهُ إلى البَيتِ الّذي يَدخُلُهُ،

10 Han svarade: “När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i

11وقولا لِرَبِّ البَيتِ: يقولُ لكَ المُعَلِّمُ: أينَ الغُرفةُ الّتي سأتناوَلُ فيها عَشاءَ الفِصحِ معَ تلاميذي؟

11 och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar.

12 فيُريكُما في أعلى البَيتِ غُرفَةً واسِعةً مَفروشَةً، وهُناكَ تُهيِّئانِهِ”.

12 Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.”

13 فذَهبا ووَجَدا مِثلَما قالَ لهُما، فقاما بتَهيئَةِ عَشاءِ الفِصحِ.

13 De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

14 ولمَّا جاءَ الوقتُ، جلَسَ يَسوعُ معَ الرُّسُلِ لِلطَعامِ.

14 När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna.

15 فقالَ لهُم: “كَمِ اَشتَهَيتُ أنْ أتناوَلَ عَشاءَ هذا الفِصحِ معكُم قَبلَ أنْ أتألَّمَ.

15 Han sade till dem: “Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.

16 أقولُ لكُم: لا أتناوَلُهُ بَعدَ اليومِ حتّى يتِمَّ في مَلكوتِ اللهِ”.

16 Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”

17وأخَذَ يَسوعُ كأسًا وشكَرَ وقالَ: “خُذوا هذِهِ الكأسَ واَقتَسِموها بَينَكُم.

17 Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: “Ta detta och dela det mellan er.

18 أقولُ لكُم: لا أشرَبُ بَعدَ اليومِ مِنْ عَصيرِ الكَرمَةِ حتّى يَجيءَ مَلكوتُ اللهِ”.

18 Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.”

19 وأخَذَ خُبزًا وشكَرَ وكسَرَهُ وناوَلَهُم وقالَ: “هذا هوَ جَسَدي الّذي يُبذَلُ مِنْ أجلِكُم. إِعمَلوا هذا لِذِكري”.

19 Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.”

20 وكذلِكَ الكأسُ أيضًا بَعدَ العَشاءِ، فقالَ: “هذِهِ الكأسُ هيَ العَهدُ الجديدُ بِدَمي الّذي يُسفَكُ مِنْ أجلِكُم.

20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: “Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.

21 لكِنْ ها هيَ يدُ الذي يُسلِّمُني على المائِدَةِ مَعي.

21 Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig.

22 فاَبنُ الإنسانِ سيَموتُ كما هوَ مكتوبٌ لَه، ولكِنَّ الوَيلَ لِمَنْ يُسَلِّمُهُ! “

22 Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!”

23 فأخَذَ التَّلاميذُ يَتَساءلونَ مَنْ مِنهُم سيَفعلُ هذا.

23 Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.

24 ووقَعَ بَينَهُم جِدالٌ في مَنْ يكونُ أكبرَهُم،

24 Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste.

25 فقالَ لهُم يَسوعُ: “مُلوكُ الأمَمِ يَسودونَها، وأصحابُ السُّلطَةِ فيها يُريدونَ أنْ يَدعُوَهُمُ النـاسُ مُحسِنينَ.

25 Då sade han till dem: “Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.

26 أمَّا أنتُم، فما هكذا حالُكُم، بل ليَكُنِ الأكبَرُ فيكُم كالأصغَرِ، والرَّئيسُ كالخادِمِ.

26 Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.

27 فمَنْ هوَ الأكبَرُ: الجالِسُ لِلطَّعامِ أمِ الّذي يَخدُمُ؟ أما هوَ الجالِسُ لِلطَّعامِ؟ وأنا بَينَكُم مِثلُ الذي يَخدُمُ.

27 Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.

28 وأنتُم ثَــبَتُّم مَعي في مِحنَتي،

28 Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar,

29 وأنا أُعطيكُم مَلكوتًا كما أعطاني أبـي،

29 och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er.

30 فتأكُلونَ وتَشرَبونَ على مائِدَتي في مَلكوتي، وتَجلِسونَ على عُروشٍ لتَدينوا عشائِرَ بَني إِسرائيلَ الاثنَي عشَرَ”.

30 Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

31 وقالَ الرَّبُّ يَسوعُ: “سِمعانُ، سِمعانُ! ها هوَ الشَّيطانُ يَطلُبُ أنْ يُغَربِلَكُم مِثلَما يُغَربِلُ الزّارِعُ القَمحَ.

31 Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete.

32 ولكنّـي طَلبَتُ لكَ أنْ لا تَفقِدَ إيمانَكَ. وأنتَ متى رَجَعتَ، ثَــبِّتْ إخوانَكَ”.

32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.”

33 فأجابَهُ سِمعانُ: “يا رَبُّ، أنا مُستَعِدٌّ أنْ أذهَبَ معَكَ إلى السِّجنِ وإلى الموتِ”.

33 Simon sade: “Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.”

34 فقالَ لَه يَسوعُ: “أقولُ لكَ يا بُطرُسُ: لا يَصيحُ الدّيكُ اليومَ حتّى تُنكِرَني ثلاثَ مَرّاتٍ”.

34 Han svarade: “Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.”

35 ثُمَّ قالَ لِتلاميذِهِ: “عِندَما أرسَلتُكُم بِلا مالٍ ولا كِيسٍ ولا حِذاءٍ هل اَحتَجْتُم إلى شيءٍ؟” قالوا: “لا”.

35 Sedan sade han till dem: “När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” – “Nej, ingenting”, svarade de.

36 فقالَ لهُم: “أمَّا الآنَ، فمَنْ عِندَهُ مالٌ فَلْيأخُذْهُ، أو كِيسٌ فَلْيَحمِلْهُ. ومَنْ لا سيفَ عِندَهُ، فَلْيبِــــــعْ ثوبَهُ ويَشتَرِ سَيفًا.

36 Då sade han: “Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd.

37 أقولُ لكُم: يَجبُ أنْ تَتِمَّ فيَّ هذِهِ الآيةُ: وأحصَوهُ معَ المُجرِمينَ. وما جاءَ عنِّي لا بُدَّ أنْ يَتِمَّ”.

37 Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.”

38 فقالوا: “يا رَبُّ! مَعَنا هُنا سَيفانِ”. فأجابَهُم: “كفى! “

38 “Herre”, sade de, “här är två svärd.” – “Det är bra”, svarade han.

39 ثُمَّ خرَجَ وذهَبَ كَعادَتِهِ إلى جبَلِ الزَّيتونِ يَتبَعُهُ تلاميذُهُ.

39 Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med.

40 ولمَّا وصَلَ إلى المكانِ قالَ لهُم: “صَلُّوا لِئَلاَّ تَقَعُوا في التَّجرِبَةِ”.

40 När han kom dit sade han till dem: “Be att ni inte utsätts för prövning.”

41 واَبتعَدَ عَنهُم مَسافةَ رَميةِ حجَرٍ وركَعَ وصَلَّى،

41 Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad:

42 فقالَ: “يا أبـي، إنْ شِئْتَ، فأَبْعِدْ عنِّي هذِهِ الكأسَ! ولكِنْ لِتكُنْ إرادتُكَ لا إرادتي”.

42 “Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.”

43 وظهَرَ لَه مَلاكٌ مِنَ السَّماءِ يقوِّيهِ.

43 En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.

44 ووقَعَ في ضِيقٍ، فأجهَدَ نَفسَهُ في الصَّلاةِ، وكانَ عَرَقُهُ مِثلَ قَطَراتِ دَمِ تتَساقَطُ على الأرض.

44 I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken.

45 وقامَ عَنِ الصَّلاةِ ورجَعَ إلى التَّلاميذِ، فوجَدَهُم نِـيامًا مِنَ الحُزنِ.

45 När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg,

46 فقالَ لهُم: “ما بالُكُم نائِمينَ؟ قوموا وصَلَّـوا لِئَلاَّ تَقَعوا في التَّجرِبَةِ”.

46 och han sade till dem: “Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.”

47 وبَينَما هوَ يتكَلَّمُ، ظهَرَت عِصابَةٌ يَقودُها المدعوُّ يَهوذا، أحَدُ التَّلاميذِ الاثنَي عشَرَ، فدَنا مِنْ يَسوعَ ليُقبِّلَهُ.

47 Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom.

48 فقالَ لَه يَسوعُ: “أبِقُبلَةٍ، يا يَهوذا، تُسَلِّمُ اَبنَ الإنسانِ؟”

48 Jesus sade till honom: “Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”

49 فلمَّا رأى التَّلاميذُ ما يَجري قالوا: “أنَضرِبُ بِالسَّيفِ، يا رَبُّ؟”

49 När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: “Herre, skall vi ta till våra svärd?”

50 وضرَبَ واحِدٌ مِنهُم خادِمَ رَئيسِ الكَهنَةِ فقَطَعَ أذُنَهُ اليُمنى.

50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.

51 فأجابَ يَسوعُ: “كفى. لا تزيدوا! ” ولمَسَ أذُنَ الرَّجُلِ فشَفاها.

51 Men då sade Jesus: “Nu räcker det.” Och han rörde vid mannens öra och läkte honom.

52 وقالَ يَسوعُ لِلمُقبِلينَ علَيهِ مِنْ رُؤساءِ الكَهنَةِ وقادَةِ حرَسِ الهَيكَلِ والشُّيوخِ: “أعَلى لِصٍّ خَرجتُم بسُيوفٍ وعِصِيٍ؟

52 Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: “Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar.

53 كُنتُ كُلَّ يومٍ بَينكُم في الهَيكَلِ، فما مدَدْتُم أيدِيَكُم عليَّ. والآنَ هذِهِ ساعَتُكُم، وهذا سُلطانُ الظَّلامِ”.

53 Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.”

54 فقَبَضوا علَيهِ وأخذوهُ ودَخَلوا بِه إلى دارِ رَئيسِ الكَهنَةِ. وكانَ بُطرُسُ يَتبَعُهُ عَنْ بُعدٍ.

54 De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd.

55 وأوقَدَ الحرَسُ نارًا في ساحَةِ الدّارِ وقَعَدوا حَولَها، وقعَدَ بُطرُسُ بَينَهُم.

55 De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem.

56 فرَأتْهُ خادِمةٌ عِندَ النّـارِ، فتَفرَّسَت فيهِ وقالَت: “وهذا الرَّجُلُ كانَ معَ يَسوعَ! “

56 En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: “Den där mannen var också med honom.”

57 فأنكَرَ قالَ: “أنا لا أعرِفُهُ، يا اَمرأةُ! “

57 Men Petrus förnekade det: “Nej, jag känner honom inte.”

58 وبَعدَ قليلٍ رَآهُ رَجُلٌ فقالَ: “وأنتَ مِنهُم! ” فأجابَهُ بُطرُسُ: “كلاّ، يا رَجُلُ! “

58 Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: “Du hör också till dem.” Petrus sade: “Nej, det gör jag inte.”

59 ومضى نحوَ ساعَةٍ، فقالَ أحدُهُم مُؤكِّدًا: “وهذا حقًّا كانَ معَهُ، لأنَّهُ مِنَ الجَليلِ! “

59 En timme senare var det någon som försäkrade: “Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.”

60 فأجابَهُ بُطرُسُ: “يا رَجُلُ، لا أفهَمُ ما تَقولُ! ” وبَينَما هوَ يَتكلَّمُ صاحَ الدّيكُ.

60 Men Petrus sade: “Jag förstår inte vad du menar.” Och just som han sade det gol en tupp.

61 فاَلتَفَتَ الرَّبُّ ونظَرَ إلى بُطرُسَ، فتَذَكَّرَ بُطرُسُ قولَ الرَّبِّ لَه: “قَبلَ أنْ يَصيحَ الدّيكُ اليومَ، تُنكِرُني ثلاثَ مرّاتٍ”.

61 Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: “Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”,

62 فخرَجَ وبكى بُكاءً مُرًّا.

62 och han gick ut och grät bittert.

63 وأخَذَ الّذينَ يَحْرُسونَ يَسوعَ يَستَهزِئونَ بِه ويَضرِبونَهُ

63 Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom.

64 ويُغَطّـونَ وجهَهُ ويسألونَهُ: “مَنْ ضربَكَ؟ تَنبّأْ! “

64 De band för ögonen på honom och sade: “Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?”

65 وزادوا على ذلِكَ كثيرًا مِنَ الشَّتائِمِ.

65 Och de öste glåpord över honom.

66 ولمَّا طلَعَ الصُّبحُ اَجتَمعَ مَجلِسُ شُيوخِ الشَّعبِ وهُم رُؤساءُ الكَهنَةِ ومُعَلِّمو الشَّريعةِ، فاَستَدعَوا يَسوعَ إلى مَجلِسِهِم

66 När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet 

67 وقالوا لَه: “إنْ كُنتَ المسيحَ فَقُلْ لنا؟”فأجابَهُم: “إنْ قُلتُ لكُم لا تُصَدِّقونَ،

67 och de frågade: “Är du Messias, så säg oss det.” Han svarade: “Om jag säger det kommer ni inte att tro det,

68 وإنْ سألتُكُم لا تُجيبونَ.

68 och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara.

69 لكنَّ اَبنَ الإنسانِ سيَجلِسُ بَعدَ اليومِ عَنْ يَمينِ اللهِ القَديرِ”.

69 Men härefterskall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida.”

70 فقالوا كُلُّهُم: “أأنتَ اَبنُ اللهِ! ” فأجابَهُم: “أنتُم تَقولونَ إنِّي أنا هوَ”.

70 Då sade de allesammans: “Du är alltså Guds son?” Han svarade: “Ni själva säger att jag är det.”

71 فقالوا: “أنَحتاجُ بَعدُ إلى شُهودٍ؟ ونحنُ بأنفُسِنا سمِعْنا كلامَهُ مِنْ فَمِهِ”.

71 Då sade de: “Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.”